Gott nytt år!

Gott nytt år på er alla glada bloggare och läsare! Hoppas år 2011 bjuder på många fina och inspirerande bloggbilder och tänkvärda texter.

Grrrr....

Nu får äntligen Petri och Drak-Ola en ny polare med lite bett i: Röde Rex.

Hans lår såg dagens ljus redan i Finnhamn, men först nu har mina oflinka fingrar lyckats färdigställa honom.

Han är nog tyvärr inte så skrämmande som han skulle vilja vara utan har redan en rejäl snorfläck på nosen efter att ha blivit pussad av yngste sonen.

Mönstret kommer från Delicious Crochet.

Tröjor i batik

För några veckor sedan färgade äldsta dottern och hennes kompis vaxbatik. De ritade mallar, målade med vax, drog på gummihandskar och färgade. Sen sköljde de i kallt, kallt vatten i tio minuter utan minsta klagan, innan det var dags att koka ur vaxet. Fantastiskt duktiga! Hann tyvärr inte få med kompisens alster på bild, men lillasysters (som hon ritade och jag vaxade och färgade) och Alvas blev så här fina!

Liksidig krage

Efter mycket om och men och oro för om garnet skulle räcka har nu mammas julklapp blivit färdig (och överlämnad). Det är en lång krage med flätor och mosstickning. Garnet är Silk blend från Manos del Uruguay. Jag köpte garn och mönster på Yll och Tyll som hävdar att deras krage blev 175 cm lång. Jag har lite svårt att förstå det, för min blev ungefär 120 cm (går väl i och för sig att sträcka en del) trots att jag gick upp en snäpp i stickgrovlek. Men hur som helst blev det väldigt lagom att vika dubbelt runt halsen. Och mamma blev nöjd, det var huvudsaken. Flätorna är extra roliga, för de är lika på båda sidorna!

Ett kort längre

I väntan på att en tyrannosaurus rex ska inta bloggen ...

Några gånger i livet händer det att man får ett sånt här vackert handsytt gratulationskort i guldtråd. Som gör en så glad. Och gör ont att bara stoppa ner i lådan. Därför har det hamnat på väggen, lite småscrappat så där, och muntrar upp mig varje gång jag kommer nerför trappen.

Här ihop med en oanvänd 50-talsväska i skinn, inhandlad för några tior på höstens loppis.

Namnen bakom verken

De här besticken är mina senaste loppisfynd och jag fick ge 70 kronor för tolv av varje i fint skick. Textilmönstret från Jobs (här som skärbräda) är min favorit. Först föll jag för bina, sen för hela skapelsen. Mönstret heter Aurora och är från 1956. Jag har redan slitit ut en väska i den svarta varianten och är nu inne på min andra.

Jobs, Aurora och favorit var det enda jag visste fram tills igår, då jag tänkte förkovra mig lite inför detta inlägg. Även om jag förstått att Jobs är ett familjenamn har det tills nu för mig mest varit ett företagsnamn, ungefär som NK. Men vad hade inte Dalarna tidning att berätta? Bakom Jobs står de två systrarna och textilkonstnärerna Lisbet och Gocken Jobs. Just mönstret Aurora skapades av Lisbet, som också har namnet Söderlundh, efter sin man Lille Bror Söderlundh. Denna kunskap liksom förmerade min känsla för mönstret.

Det påminner mig om när jag för Ölandsbladet skulle göra reportage om keramikverkstan Paradis, som ligger helt idylliskt med en grönskande gård ner mot sundet i Färjestaden. Namnet passade perfekt. Så när jag gjort en ganska lång intervju med en av grundarna skulle jag bara avsluta med att få alla fakta rätt. "Eva", sa jag, "och vad heter du i efternamn?" "Paradis", svarade hon. "Nej, alltså jag menar ditt namn". "Ja, jag heter Eva Paradis". Det tog några sekunder innan namnfrågan fallit helt på plats för mig.

Extreme make-over

Det är lika spännande att kolla bloggen varje dag - det har ju varit ett par make-over nu. Men nu tycker i alla fall jag att den ser jättefin ut med garnerna längst upp och lite varmare bakgrundsfärg i mittfältet.

Plagg i tiden

Det här är mitt favoritplagg just nu. Den och långkalsingarna. Imorgon ska det bli 20 grader kallt, men jag känner mig rustad. Vitsvartrandig polo stickad som en tub och sedan ihopsydd till en rundel är skön att gömma ansiktet i dessa tidiga tindrande mornar.

Till förra julen stickade jag en likadan och gav den med lite bävan till min 14-åriga systerdotter. Hemstickat, kan det gå hem hos en tonåring? Hon trädde på sig den direkt. Vilken vinstlott!
Den här halsduken är stickad av helt galna 80-talsgarnrester med något lite piggt 2010-tal iblandat. Man får ta den för vad den är, men skoj var den att sticka. Kändes nästan som att väva. Jag slog in det jag hade och randade som en trasmatta.
Här är också två överblivna nystan som fick gifta sig. Ett lurvig bus och ett stramt ekologisk bomullsgarn. Stickad på längden.

Även små händer kan!

Lilltjejen skulle sticka en halsduk, men det blev en ... pulsvärmare!

Extreme blogg makeover...

Så fick vår blogg en lika plötsligt som oväntad makeover eftersom jag inte kände för att gå och lägga mig ;-) Hoppas ni gillar det hyfsat för jag tror inte jag vet hur man ändrar tillbaka till det gamla. Men kom gärna med förslag om ni känner för en annan färgskala - den tror jag jag klarar av att ändra....

Och kom med mer butiker och inspiration till våra nya kolumner till höger!

Får man sticka på fotboll?

Just nu är det väldigt lugnt med fotbollen härhemma. Denna vecka är det bara fyra träningar och sedan väntar faktiskt en cupfri helg. Under sommarsäsong är det turnering nästan varje helg. Jag tar en mycket liten del av ansvaret tillstås härmed villigt, men ibland åker vi hela familjen och ibland är det en cup för varje unge och då coachar jag lillsonen.

Vi trivs bra ihop alla föräldrar, vi fikar, småpratar och hejar. Men för att en rastlös själ som jag inte ska fika ihjäl sig, brukar jag även packa med stickningen. Ungarna tycker att jag är hur exotisk som helst och frågar alltid vad jag "syr" och visar stort intresse för mina alster. Även tränarna frågar artigt.

Men hur OK är det att sticka på fotbollscuper? Jag vill gärna veta.

Så här tänker jag: Jag är uppvuxen i en tid och på en plats där vanliga föräldrar inte hade något ansvar alls för träningar. Skolbussen kom och plockade upp barnen, medan föräldrarna skötte kvällsmjölkningen. Inte skulle de ha tid att skjutsa som vi gör nu. Naturligtvis är jag präglad av detta. Samtidigt lever vi i en ny tid och jag på en annan plats.

Jag är gärna med när barnen spelar fotboll eller simmar. Samtidigt är jag mån om min egen fritid. Genom att ta med stickningen visar jag att även mina intressen är viktiga. Dessutom tror jag att barnen mår bra av att de inte behöver bli iakttagna precis hela tiden. Kanske är det en del av att inte bli för mycket av en curlingförälder.

Men jag har satt upp en egen regel. Träningar och dötid på cuper får jag sticka. Däremot tittar jag alltid på matcher.

Mina barn spelar i den anrika klubben Bromstens IK som i år firar 100 år. Tänka sig! Och för att ni ska få bevis på att även en stickande fotbollsmamma kan vara en stolt fotbollsmamma, länkar jag till lagens sidor. Detta är Arvins sida. Och detta är Adrians.

Ännu en namnhistoria

Snacka om att lära känna sin mat. På denna påse finns informationen: 1 kilo färskpotatis från Hagens åkrar i Floda. Satt den 23 april. Upptagen med grep och för hand av Santos Pot och Per den 24/6. Packad av Joel. Glad midsommar!

Information som ger mersmak! Vi köpte påsen på midsommarafton hos Wålstedts i Dala-Floda.

När jag var liten och det gick hål på strumpan så tån stack ut, sa vi att det växte småpotatis. Är det öländskt eller svenskt, månne?

Ett annat starkt barndomsminne är att jag en gång tittade ner på mina knän och såg dem för första gången utan blåmärken, skrubbsår eller sårskorpor. "Va, är det så här de ser ut!" Jag ser nu på fotot att mina barn inte har fallit långt från äppelträdet ...

Samma dag som vi köpte potatis, köpte jag detta garn, vid namn Joel. Det kan väl inte vara slumpens skörd? Så småningom ska det bli en varm kofta hade jag tänkt mig.

Blomma

Till en blomma behövs 8 m. De två omslagen stickas 1 am, 1 rm på det aviga varvet.

Varv 1: 2 rm, 2 rm tills, 2 omsl, 1 öhpt, 2 rm.
Varv 2, 4, 6, 8, 10: am
Varv 3: 2 rm tills, 2 omsl, 1 öhpt, 2 rm tills, 2 omsl, 1 öhpt.
Varv 5: lika varv 1.
Varv 7: lika varv 3.
Varv 9: lika varv 1.

Hoppas att det blev rätt.

Published with Blogger-droid v1.6.5

saltstänkt sjal

den här sjalen är stickad under solning på bohus malmöns saltstänkta klippor. så mycket solenergi finns lagrad här! jag hör barnens hopp i vattnet och alla åttas småprat över bageriets gudomliga bullar. mönstret kommer från tant kofta, men resultatet blev i minsta laget. garnet tog helt enkelt slut. jag ångrar lite att jag inte använde större stickor än 5,5 men det är ett tips om någon blir sugen. 7 skulle funka till det här garnet tror jag.

garnet som jag tror heter nattviol fyndade jag på wålstedts garnspinneri under midsommarhelgen. jag tog de härvor som fanns kvar och när vi kom till kompisarnas fäbod visade jag upp dem för mormor i huset, kullan karin, och hon kunde ge förklaringen till varför jag aldrig kan hålla ordning på namnet. wålstedts är familjens namn. vålberg är namnet på deras fäbod, och numera garnet. jag lärde mig än mer om namngivning, men det blir i nästa inlägg.

fördelen med att ha en omlindad vänsterhand är att jag hinner lägga ut alla sommarens bilder, jag läser böcker och kan inte diska. tyvärr finns det också nackdelar ...

Polo på tvären

Inspirerad av Nina Sagulin och Cecilia tog jag och stickade denna löspolo. Den är stickad på rundsticka och alltså dubbel - mycket varm och skön. Det turkosa garnet är Ecoull från Marks och Kattens, det lila är mitt nya favoritgarn Incawool från Hjertegarn. Jag virkade ihop den, och det blev nog inte som Nina Sagulin hade tänkt sig, men jag tycker att det duger ändå.

utvärdera, följ upp och repa upp

jag har skadat min hand, därför finns inga stora bokstäver i mina inlägg någon månad framöver. bara så ni vet. lite pinsamt är det för mig som undervisar i konsten att skriva rätt storlek på rätt plats.

precis före olyckan hade jag hand om en konferens med temat utvärdera och följ upp din verksamhet. den inspirerade mig även att utvärdera några fritidsprojekt som gått riktigt snett. här bjuder jag på ett misslyckandegalleri.

detta skulle bli en tehuva och mot slutet tovas i tvättmaskinen. det bar mig länge emot. så kom jag på varför. den ska istället repas upp. eskimå gör sig bättre som halsduk. jag har nu plockat ihop en garnhög av bomull som jag tror lämpar sig bättre och blir lite mer livat. men men det får vänta ett tag.

en desperat tågstickning där vidden bestämdes av storleken på rundstickan. den blev för stor och otymplig. sonen klämde dock in huvudet i ena änden och sa att han ville ha en sån mössa, så det kanske blir uppföljningen.

riktigt kul stickning stod det i "receptet" till en tehuva, men det gällde inte mig. 12 maskor fram och tillbaka och massor av lösa garnändar. no no, not for me. en tehuva har det visserligen blivit, men inte av dessa tunna slanor.

Karameller

Har stickat benvärmare till yngsta flickebarnet. Hon har valt färgerna själv - och säga vad man vill, men de syns på lång väg. Garnet är ylle i superwash. Kan ju vara praktiskt att kunna slänga dem i tvättmaskinen. Verkar kunna hålla formen bättre än de jag stickade i Bris, som har blivit lite sladdriga. Hon mannekängar även med storasysters löspolo.

Hit har vi en bit ...

Efter muddar och annat småvarmt, väntar nu nästa utmaning. Möbler!

Löspolo och matbröd

Ägnat helgen åt brödbak och stickning. Vederkvickande sysselsättning. Nästan klar med en löspolo i cashmere island från Noro - i stort sett enligt instruktioner från Sarah. Snabbstickat, så jag har nog lite längre mellan intagningsvarven än vad som var tänkt....

Published with Blogger-droid v1.6.0

Förläng sommarkänslan

Det börjar bli lite höstruggigt. Imorse var det mörkt när jag cyklade till pendeltåget. Då är det härligt att tänka att sommaren var fantastisk. Midsommar till exempel. Den firade vi på denna genuint vackra fäbod i Dala-Floda. Just här planeras för midsommarstångsresning vid Flosjön några hundra meter längre bort. Stången ligger redan klädd och det ni inte kan veta, men som jag minns, är att i granngården satt spelemännen och övade och sjöng och ljudet spred sig över fäbodgatan, gärdsgården och syrenhäcken.

Vi har 52 minuters paus i programmet mellan midsommarlunch, lekar och kvällsfirande. Jag passar på att vira upp ett nystan och njuta av ett Dalarna helt på topp.

Bubbelmössa med häng

Nu är den klar, den lilla bubbelmössan! Blev ju något mindre än jag hade tänkt, men dottern ville gärna ha den, om den bara fick lite häng. Nu är det bara att vänta på lite kallare väder.

Stickade tills garnet var slut och drog i hop. Blev precis lagom. Mönstret är från Nina Sagulin och den är stickad i Eskimo. Sarah har stickat originalutförandet i vinrött tidigare. Väldigt sugen på en egen, så det blir nog till att shoppa lite mer garn - och kanske en egen sticka (tack för lånet Sarah!).

En värvad tonåring

Kanske kommer just du ihåg vad du gjorde den 19 juni i år? Det gör jag med. Dagen tillbringades på fotbollscup och framåt eftermiddagen visade en rojalistisk pappa upp Victorias brudklänning i sin mobil, som alla genast omringade.

På kvällen var det konfirmation. Min present blev en garnhärva som blivit över från mammakoftprojekt och en kreativ bok av Nina Sagulin. Konfirmanden ifråga hade nämligen visat intresse för mina stickade halsdukar. En chansning förstås, men den gick hem. I somras, i de finska björnskogarna, blev hennes första alster stickat. En långhalsduk i detta garn från Dala-Floda. Och jodå, hon är sugen på fler ...

Sammanställning

Igår blev jag äntligen färdig med min plommonfärgade rutmönstrade halsduk (uppe till höger). Jag började på den under vår juntaresa i mars, och nu tog garnet slut och den hann bli ca 170 cm lång. Jag är mycket nöjd med den. Garnet är från Rowan, underbart mjukt och lite lagom ulligt. Tidigare i somras stickade jag även en väska (uppe till vänster). Den blev rätt sladdrig efter första tvätten, men påhejad av Cecilia och Jenny vågade jag köra den en omgång till i maskinen. Det blev mycket bättre. Nu väntar den vara på att få en rejäl knapp. Mellan dessa två ligger ännu en sjal i bellismönster. Garnet är det jag köpte i London för tusen år sedan (känns det som, se här), Silk blend från kvinnokooperativet Manos del Uruguay. Handfärgat och därmed vackert flammigt. Det är nog det mjukaste garn jag har stickat i. Den mörkgröna i silketweed ska få en rostfärgad tvilling och tillsammans ska de få flytta till mina fastrar. Längst upp till höger ser ni mitt galnaste och absolut snabbaste projekt. Knappt fyra timmar tog det att färdigställa den mössan. Åremössan heter modellen, och garnet är helt galet flerfärgat. Jag lär synas i vinter.

Liten bubbelmössa

Stickar bubbelmössa. Planen var att jag skulle ha den själv, men den blev lite liten.... Töjbar, ja, men inte såå töjbar. Yngsta dottern har lovat att förbarma sig över den - bara den får lite häng, så häng får det bli!

Mönstret kommer från Nina Sagulins 'Sticka accessoarer' och är väldigt roligt att tillverka, så det blir nog en till, lite större, en annan gång.

Snabbsytt

Under tiden som lillkillen sov middag knåpade jag ihop en lekfilt att ha på golvet. Det där med lapptäcken och quiltning är nog inte alls min grej. Nu hade jag bara två lappar (fram- och baksida) men ändå ville sig inte riktigt passformen. Å andra sidan har jag inte mätt alls, bara klippt och sytt utan att använda vare sig strykjärn, nålar eller uppritade linjer. Jag får ta och gå kurs hos Nina tror jag. :-)

Smygande start

Jag har börjat knypplandet, men bara på studiestadiet. Knypplingsbok är inhandlad. Den verkar vara rätt bra upplagd och jag ska nog klara av att starta med bokens hjälp även om det säkert vore lättast om man skulle kunna ha någon som visar och ger tips. Exemplen på spets som jag lagt in på bilden kallas för övningsspets I. Den där ettan vet jag inte om den passar. Verkar lite knepigt...

Kofta från Dala-Floda

Just när jag höll på med ett annat bildprojekt, hittade jag fotot från förra sommaren som jag trodde var försvunnet. Här är min mamma i en kofta av Våhlstedtsgarn, inköpt på plats i väntan på en kräftskiva i Dala-Floda. Det blev ett hastigt köp, för i granngården rustades till riktigt dalabröllop och det var inget någon tänkte missa. Men jag bestämde mig ganska snabbt för detta garn och ett berg gårdsplockad broccoli i gårdsbutiken.

Modellen är väldigt snabbstickad. Härvan som blev över ska jag berätta mer om i nästa inlägg.

Mohairdröm

Det fanns lite mohair kvar efter en tidigare halsduk och jag hade tänkt göra en trubbig trekantssjal av det, men det får istället bli en rak sjal. Naturligtvis tog jag till lite väl mycket i bredd så jag måste ha mer mohair för att den ska kunna bli tillräckligt lång för att räcka runt axlarna.

Jag som hade tänkt att göra klart gammalt, göra slut på lite garn i byrålådan och sen kunna vara lite nöjd med mina skapelser. Istället rejsade jag iväg till garnbutiken och köpte mera mohair och utökade mitt garnförråd med garn (baby merino) till en babykofta jag ännu inte har något mönster till. På vägen från garnbutiken hittade jag ett tyg som jag skulle vilja spänna upp på ram och göra tavlor av. Till detta ska jag ju nu också lära mig knyppla. Jag är nog bäst på att starta nya grejer... För än har jag inte gjort klart det virkade lappöverkastet, den stickade filten, den gröna västen, virkade apan, virkade yoda eller halsduken i orange eskimo. Säkert finns det fler grejer jag har glömt. Eller hur är det, ska man kanske ha många projekt parallellt för att inte bli uttråkad? Snälla säg att det är så! :-)

Impulsköp

Jag var på antikmarknad (tokstor loppis) i Rättvik i juli där jag gick och suktade efter en massa prylar, men pengarna låg kvar i fickan. Precis när det var dax att gå hem såg jag denna knyppeldyna liksom tala till mig. Jag har aldrig knypplat, aldrig tidigare tänkt tanken att någon gång knyppla, inte heller tror jag att jag skulle ha användning för några knypplade spetsar. Trots detta känner jag mig fortfarande tokigt nöjd med mitt inköp. 200 kr betalade jag för grejer i allra bästa skick, hur skulle man kunna låta bli? Nu ser jag fram emot att få lära mig något helt nytt. Har vi någon i juntan som har koll på denna konst? Jenny har lovat att bidra med det hon kan ha kvar i minnet sedan högstadiets testknyppling...

Hatt MED kulle

En tur till garnaffären. Repade upp en bit, randade med det nya garnet (ROSA!), och det märks knappt att det är ett annat garn. Ett par vändor i tvättmaskinen så hade den krympt till rätt storlek. Dottern nöjd, även om en yllehatt kanske inte riktigt matchade dagens väder.

TVÅ ut och en in!

Gårdagens tänkta picknick med Jenny och familj förvandlades till minijunta med Jenny och Cecilia. Mycket trevligt, och ytterst spontant. Lite rosévin, och sen var vi igång. Min bladhalsduk (fritt efter en av Tant Koftas pulsisar) hade äntligen nått sina ca två meter, och den trubbiga godissjalen (eller papegojan som äldsta dottern kallar den) fick sina eleganta svala fransar knutna. Sen var det bara att ta tag i nästa projekt. Jag har två fastrar och de ska få varsin sjal i Rowans silketweed. Den första är vackert spenatgrön och jag använde ett möster som jag har använt och behärskat fullt ut en gång tidigare (finns att beskåda här). Det är för övrigt samma mönster som Jenny nyss använde och visade sitt röda resultat av. Ovanligt självsäker la jag upp och satte igång, och jag vet inte om det var vinet eller det trevliga sällskapet, men ingenting fungerade! Hålvarven gick i sicksack och hoptagningarna haltade. Jag stickade och gick tillbaka, stickade och gick tillbaka. Vid ett tillfälle utbrast Jenny: "Men har du inte kommit längre?!" när jag fortfarande satt med en liten trekant i händerna efter att ha jobbat febrilt i ett par timmar. Men till slut lossnade det, och nu på morgonen har jag stickat några varv till bara för att övertyga mig om att det faktiskt inte är ett svårt mönster. Nu ska det fungera!

Garnsaknad...

Handlade mönster och spräckligt garn till tovad hatt på Åsele marknad. Åh, det går bara åt två nystan! sa den trevliga damen i ståndet. Tyckte det lät lite lite, men men. Stod ju och höll i en som hon stickat, och den hade både brätte och kulle. Nu har jag stickat upp mina två nystan och inte har min hatt någon kulle inte. Den tilltänkta hattbärerskan och jag ska nu försöka hitta ett garn som passar till nån av alla de spräckliga nyanserna, så får det bli en enfärgad (helst rosa!) topp.

Två i linne

Lagom till sommaren köpte jag en försvarlig mängd lingarn. Planen var att det skulle bli en trekantsjal. Mönstret kommer från Ljungqvist via Sarah. Det tog en stund att klura ut hur jag skulle sticka, eftersom jag ville göra en annan kant... Att kantmaskorna inte fanns med i diagrammet, gjorde det inte lättare. Men trägen vinner - efter att ha repat upp otaliga gånger så blev det tillslut en sjal.
När jag var klar så hade jag två härvor kvar. Vad göra?! Mamma uttryckte beundran för garnet. Jag kände för att sticka lång "slarva".

Stickade en bit slätstickning, två hålvarv och sen en bit slätstickning till, fast slät på andra sidan. Och så en smal bård mossa runt om. Blev riktigt snyggt om jag får säga det själv ;-)

En ut och en in

Ja, nu kan jag lägga ifrån mig ett av mina pågående projekt. Garnet är Muskat från Drops, merciserad bomull med härlig lyster. Under hela tiden jag stickade och virkade den var jag ytterst tveksam till den, men den kanske inte blev så tokig...

Jag hade ju lovat mig själv att få börja på godissjalen så snart jag var färdig med något annat - sagt och gjort. En fröjd att sticka, om än lite lurigt att sticka med två trådar varav den ena är väldigt hal. Jag varvar Colinette Giotto, ekologisk bomull+Plassard Insolte och Noro Hotaru.

Och är den inte trubbig så säg? Jag la upp 25 maskor med Giotto, stickor 9, och sedan stickar jag två i samma maska (främre och bakre maskbågen) i början och slutet på varje varv. Jag stickar tre varv av varje garn, klipper av garnet en bit ut, och låter det bilda "frans" (syns tyvärr inte så bra på bilden).

Blandad kompott

Hjälmmössan var något jag försökte mig på i vintras. Dess värre är det nog gosedjuret som kommer att få bära den i fortsättningen också. Den passar redan sonens huvud och i den här värmen är det knappast aktuellt med tjock mössa i merinoull...

Min väst som har vilat sedan i höstas ska få bli klar snart. Först måste jag bara byta ett av nystanen jag köpte för garnet är så oerhört ojämnt spunnet. Ibland är det tunnt som sytråd och ibland tjockt och fluffigt som eskimo. Snyggt blir det inte.

Apan tror jag att jag startade för nästan ett år sedan. Det enda som är kvar att göra på den är hår på ena foten och händer på armarna. Undrar när den blir klar? Vi kanske borde ha någon junta där man bara får avsluta gamla surdegar?

Liksidig sjal

Ungefär två veckor innan bebisen kom hade jag tröttnat på att sitta i väntrum i timtal (massa extrakontroller) så jag påbörjade trots avdomningar i händer en sjal. Mitt mål var att hinna klart den innan förlossningen och det lyckades precis. Så här i efterhand kan jag konstatera att sista maskan på volangen stickades ca 11 timmar innan jag var ensam i min kropp igen, men det hade jag ingen aning om då.

Egentligen har jag inte så mycket till övers för spräckliga garner, men den här sjalen tycker jag ändå ser rätt ok ut. Men formen... Tanken var att den skulle bli trubbig, men det bidde den inte. Den är nog så perfekt liksidig som man kan komma och därmed riktigt spetsig.
Efter lite support från Sarah har jag nu koll på hur man får till en trubbig skapelse och den nya är påbörjad i vit mohair. Förhoppningsvis blir det något som jag kan tänka mig att använda.

Vem är det som...

... virkar och virkar men aldrig kommer till slutet? Sarah! Känns det som. Jag har stickat två bomullssjalar som jag inte är särskilt förtjust i, och tänkte att en virkad kant runtom skulle göra susen. Jodå, det blir nog fint, men det krävs ett par varv på varje. Den ena ska få en gallerkant och den andra ska få en uddkant. Jag har dock haft lite svårt att mobilisera virknålen i sommarhettan, så det har inte blivit så mycket virkat som jag hade tänkt. Men så fort jag ser slutet med åtminstone den ena ska jag få börja med godissjalen.

Jag återkommer med foton så snart det finns något att visa upp.

En sommarhälsning

Tänkte bara titta in och hälsa att jag njuter av alla fina inlägg, men är bara lite för lat i sommarvärmen för lämna några kommentarer efter mig.
Själv har jag börjat på en kofta för någon vecka sedan (fast min blir lila, appropå förutsägbara färgval...):
http://www.garnstudio.com/lang/se/visoppskrift.php?d_nr=115&d_id=14&lang=se
Och varje dag när Hugo ser mig virka så frågar han:
- Vad virkar du för något?
- En kofta, svarar jag.
- Men varför virkar du bara koftor!!!???
Ingenjör och opedagogisk som jag är misslyckas jag varje gång med att förklara att en kofta tar liiiiite mer än en kväll att virka.

Så om ni undrar varför jag är lite frånvarande med inlägg i bloggen så är svaret: Jag virkar bara koftor.

Godis!

Titta vad jag hittade på Garnverket i veckan! Rena rama godiset! Och kalorifritt dessutom! Nu i efterhand minns jag inte om det var Norogarnet (det spräckliga) eller om det var bandgarnet från Colinette (det ljusa) jag föll för, men jag minns att jag föll pladask. Så det var bara att rätta in sig i ledet och plocka in lite av Garnverkets ekologiska bomull, och så lite flärd från Plassard. Vad ska det bli? En sjal naturligtvis. En riktigt trubbig trekant med lösa garnändar som får bilda eleganta fransar. Att jag föll för rosa var kanske ingen överraskning, men jag lovar, de här tonerna är särskilt vackra!

Pläd i Eskimo

Under vår Finnhamnshelg stickade Catherine en liten pläd. Blev inspirerad - och nu är den klar! Aningen större, aningen
brunare ;-) ...och tung. Lite för varm just idag, men när höststormarna kommer, då är jag beredd!

Published with Blogger-droid v1.4.1

Karottunderlägg

Massor med restgarner i eskimå. Det blev virkade och tovade karottunderlägg. Ett viktigt inslag i tillverkningsprosessen; varm pajform att pressa dem släta med :-)

Published with Blogger-droid v1.3.8

Bellis har flyttat söderut

Bellisen blev färdig på sydligare breddgrader och fann för gott att stanna där. Det varmare klimatet, stranden, poolen, palmerna, allt talade för att det var bättre att stanna än att låta sig tryckas ner i en resväska tillsammans med en massa oliver och kryddor och fraktas norrut.

Hej Petri!

Jag heter Drak-Ola och är lite drygt 9 år. För att vara exakt, och det ska man ju vara, 9 år, 1 månad och 1 dag. Jag föddes hos en jättesnäll dam i Nynäshamn. Men nu bor jag hos en tjej som är prexis ett år äldre än mig.

Är ju ingen dinosaurie, men drakar är också ganska coola. Gillar flygturer, bara de inte går för fort och för högt.

Jag är duktig på att skrämma monster. Särskilt såna som kommer om natten.