Börs med spetskant

Virklusten håller i sig! Denna lilla börs (13x7 cm) med stor öppning tänkte jag använda till småsaker jag vill ha med mig i stick- och virkväskan.

Knallrosa Färgkraft

Jag har ju stickat väskor ett tag, och just nu håller jag på med en i mörkgrå Puddel - ett garn som luddar något helt hysteriskt och som kommer att få som straff att åka 40-gradig tvättmaskin så småningom. Igår tog jag dock paus från luddinfernot och plockade fram detta knallrosa garn från Färgkraft. Helt underbart garn. Följer en beskrivning i Nina Sagulins "Sticka", det kommer att bli en mosstickad trekant med melerad volang (svart-cerise). Tror jag i alla fall, vi får se vad lusten säger. När jag tog bilden var jag lite inspirerad av Cecilias perfekta matchning mellan garn och pelargon, det ska erkännas.

Garnsamlaren Sarah

Igår tog jag äntligen mod till mig och plockade fram alla mina garner. Det är alldeles tydligt att jag inte ska gå på syfestival på ett tag, och då är ändå inte riktigt alla med på bilden... Här behövs liksom inga fler garner. Förutom lite röd ecoull förstås.

Färgningsdilemma

Varje färgningsbad tar en timme och därför fanns det gott om tid att stå där vid spisen och fundera. Min första tanke var naturligtvis hur kul det var att kunna använda garn som bara blivit liggande. Bra miljötänk kändes det som. Men vartefter timmarna gick och spisen hölls varm blir det mer komplicerat. Hur miljövänligt är färgning egentligen? Nu går min spis på el, vindkraftsel, men om man gjort det här i Indien, där många tyger och garner färgas, hade det väl varit ved. Och hur mycket hade jag då inte fått släpa hem?

Nästa tanke är färgerna. Här kunde jag använda flera färgbad och väntade med nyfikenhet på vad det skulle sluta med för nyans. Men ett sådant spänningsmoment är väl inget för den moderna textilindustrin? Där ska nyansen vara exakt som den var tänkt. Färgresterna hälls ut i avloppen.

Jag har skrivit en del artiklar om ekologiska textilier. Att vanliga bomullsodlingar kräver både mycket kemikalier och vatten vet alla nu, men att färgningsindustrin har så stor påverkan på miljön var en nyhet för mig.

Trots dessa tankar är jag glad för mina nygamla garner. Och färgningsvattnet står fortfarande kvar på spisen, ifall några fler nystan känner för att byta färg.

Grannens garn fick ny färg

När vi kom hem från semestern hade våra grannar flyttat från sitt parhus. Kvar på vår trapp stod en kasse garn till mig. Det blev en nostalgisk vandring bland gamla Konsum- och Tempokassar och 70-talmelerat ullgarn.

Jag blev jätteglad för denna påfyllning, men kände att färgerna var lite grå. Som tur var hade jag i sommar hittat lite ullfärg på en bortglömd hylla på Ullcentrum i Borgholm (fem kronor) och kände hur färgningslusten började stiga i mig. Samma kväll bytte fyra nystan färg och nästa morgon blev det två färgbad till.


Så här såg det alltså ut från början. Lägg märke till den fantastiska kassloggan!



Och så här såg det ut nästa morgon när allt hänger på tork. Det blev fyra färgbad, med det tunna enfärgade som sista. Färgningslusten gör att jag nu studerar min garnsamling på ett helt nytt sätt. Vad är nästa potentiella förvandlingsobjekt?

En till!

Det blev en till väska! Denna gång svart, lite mindre än den förra och med en relativt sett enorm garnboll som tyngd på locket. Även denna är stickad i Eskimo, ett garn som lämpar sig väldigt bra för tovning i maskin tycker jag. Beskrivningen har jag tagit från Garnstudio. Rätt söt, påminner liksom om en förlägen näbbmus.

Tovad väska

Jag har ju länge varit väldigt förtjust i att sticka sjalar, men nu har jag snöat in på väskor - gärna tovade sådana. Den här är stickad i Eskimo och det blev väldigt stadigt när jag tovade det i ett 40-gradersprogram. Det svarta upptill är en virkad gallerkant som faktiskt fortsatte att se ut som en gallerkant även efter tovningen även om det inte syns så bra på fotot. Färgerna är något mindre grälla i verkligheten, men jo, rätt färgglad är den. Nu vidare till nästa väska!