70-talet rules

När vi träffas i vår syjunta är vi alltid mycket intresserade av vilka handarbetsprojekt som är på gång. Men eftersom många jobbar med böcker, texter och ord på olika sätt, hamnar vi också i en bokkvart. Redan i höstas fick jag tipset om Just kids av Patti Smith. Hennes relation med Robert Mapplethorpe intresserar mig och jag bestämde mig för att läsa så fort den kom som svensk pocket.

Jag väntade mig alltså en biografi med relationen i centrum. Och jag fick så mycket mer! Vilken enormt bubblande kreativitet som möter mig där i Manhattans enkla rum. Det träs halsband. Det klipps collage. Det skapas mode av de få klädesplagg de råkar hitta på loppis.

Det är en 70-talsmiljö jag själv har starka barndomsminnen av. Så där höll mina äldre syskon på i vårt barndomshem i Alböke, geografiskt långt från Manhattan men mentalt nära. Plötsligt en morgon var den gamla spegelbyrån målad blå. Det träddes halsband. Och när det inte fanns något fynd på vår mycket innehållsrika vind, klippte de till och sydde snabbt sina egna kreationer.

Så igår var vi på Fotografiskas utställning med Roberts fotografier. Det är ju verkligen fantastiskt att se dem samtidigt som man just läst bakgrunden till många av dem. En totalupplevelse för mig och min syster som läst och mina två brorsdöttrar (och väninnor) kände sig lockade att sätta tänderna i historien nu.

Efter utställningen delade vi en flaska vin under Söders höjder och diskuterade livets och föräldraskapets ibland fruktansvärda prövningar. Djupt och innerligt, som gav en upplevelse av att samtal och kärlek nästan kan ha lika läkande kraft som specialistsjukvård i forskningens främsta framkant.

Livet är en märklig blandning av vitt och svart, precis som Mapplethorpes fotografier. Därför ska jag i nästa inlägg visa hur vi inspirerats av detta par, genom att göra en PattiRobertare.

En blobb i bloggen

Det finns så mycket fint här i bloggen, så många fantastiska sjalar, väskor, mössor och vantar och annat som man bara häpnas över.

Själv tänkte jag nu bidra med en... blobb?

Mer än en gång när jag sitter och virkar kommer tanken "Vad i hela friden blir det här?" För det är verkligen inte lätt att se...

Två turkosa älv-klänningar

Två turkosa älv-klänningar har jag lyckats knåpa ihop. De har maskinbrodereade vingar på ryggen och var sin liten älva på framsidan nere vid fållen.

Numera bor de hemma hos Linnea och Lilly i Härnösand.

Rosa bladkrage

Helt fel säsong för löskragar i ylle, men visst är den fin med alla sina blad. Mönster och garn från Yll och tyll. Den blev lite sladdrig, vet inte om det beror på att garnet är mjukt eller på att jag stickar för löst. Men den ska nog värma gott i vinter ändå, vi får se vems hals den hamnar kring.

Garntunna

Här har vi ännu ett projekt som har legat och väntat på en sista hand. Den här gången gällde det en till tur i tvättmaskinen, för efter första tovningsomgången var den aldeles för sladdrig. Jag har virkat med dubbel eskimo. Började följa en beskrivning, men det blev alldeles för svårt eftersom jag "inte kan virka".

Det rosa garnet (växtfärgat) längst fram i korgen och det bruna (egentligen natursvart) som skymtar längst bak köpte jag i jämtländska Bakvattnet, i en butik som heter Fjällbjörken. Vi stapplade in där efter att ha bestigit blomsterfjället Ansätten (rekommenderas!), och jag var så omtöcknad så jag bara köpte 2 hg garn. När jag hade återhämtat mig, dagen efter, insåg jag mitt misstag och ringde till butiken och bad henne skicka 2 hg brunt till. När vi kom till betalningen sa hon utan att tveka "Jag lägger med en faktura, så kan du betala när paketet kommer fram". Vilket förtroende! Jag blir helt rörd av sådant. Har varit med om en liknande händelse, när jag fick trava ut ur en butik med varor för över 1000 kr mot ett löfte om att sätta in pengarna på bankgiro när jag kom hem. Butiken tog inte kort, och jag hade inga kontanter och var höggravid och närmaste bankomat låg längst upp i en backe en bit bort. Då tyckte affärsinnehavaren synd om mig. Och jag är honom evigt tacksam.

Idag kom garnpaketet från Bakvattnet. Med faktura. Gissa vad jag ska göra nu.

Foder på g

Väskan har snart sitt foder. Återstår bara lite handsömnad och en bit snedslå. Ingen av dem är jag kompis med så sommaren har väl gått innan jag är klar... Turligt nog har jag gjort några innerfack som passar virknålar så väskan kan nog fylla sin funktion ändå.

Published with Blogger-droid v1.7.2

En väska, två sidor

Den här väskan har legat färdig länge och väntat på att få sin röda dekoration. Igår svalde jag förtreten över att inte få till kedjestygn, greppade virknålen och fick till en hygglig slinga. Själva väskan är inspirerad av Nina Sagulin och stickad i dubbelstickning, en teknik som blir extra rolig när man randar. När man byter färg blir nämligen varannan maska på stickan svart och varannan grå. Garnet heter eskimo, och väskan är tovad i maskin.