Nu ska jag inte frysa i vinter!

Två nya koftor har det blivit så nu har jag sammanlagt fem stycken hemvirkade koftor i garderoben.  

 

Den översta är från ett mönster från Garnstudio och virkad i Drops Baby Merino. Det var den kofta jag påbörjade först, men jag tröttnade på den och den låg i "träda" rätt länge innan jag tog tag och färdigställde den. Men nu är jag jättenöjd! Framstyckena behöver blockas lite mer, men sedan är den färdig för användning.

 

Den undre är också från ett mönster från Garnstudio virkad i Drops Eskimo. Den hade jag tänkt skulle bli sommarens projekt, men efter en dryg semestervecka var den färdigvirkad så nu får jag ge mig på andra utmaningar.



Klänning!

Min 13-åring bestämde sig här för ett par veckor sen att hon skulle sy en klänning, och släpade in sin mor i en tygaffär när vi var i Skellefteå. Första tygpacken vi lyfte i var perfekt på alla sätt och vis. Lite värre var det att hitta ett mönster med rätt modell och lagom svårighetsnivå. Men vi lyckades tillslut hitta ett som uppfyllde alla våra krav.

När vi kom hem, fick mormor lyfta fram symaskinen och under tiden satte 13-åringen igång att klippa till. Hon verkar inte ha ärvt det minsta av min "sätta-saxen-i-tyget-ångest" utan gick rakt på.
Innan det var dags att åka söderöver igen, hade hon sytt så pass att det gick att prova.

Nu är vi hemma igen och idag åkte symaskinen fram. Klänningen blev färdig, dottern nöjd och mamman stolt!

Färdig!

Detta evighetsprojekt är inte längre något evighetsprojekt. Jag har varvat grå rätstickade partier med lite smalare grönlila slätstickade. Och så en grönlila volang på det. Garnet är entrådigt ylle. Det grönlila kommer från Färgkraft, det grå minns jag inte var jag köpt. Sjalen blev inte riktigt så stor som jag tänkt, tur det kanske, för jag är helnöjd nu!

Blå potatis

Min farmor fyller 100 år idag. Hon har alltid varit intresserad av hantverk av alla de slag; stickning, växtfärgning, akvarellmålning, sy tavlor med applikationer, vävning.

I present stickade jag ett par torgvantar efter ett mönster, Vitelotte, jag hittade på Ravelry. Enligt uppgift ska vitelotte vara en sorts blå, fransk potatis. Och det kan ju passa bra till en tant som är uppvuxen på potatis och lingonsylt.

I prunkande pionens tid

I hörnet av vår trädgård står en pion. Den är överdådig, som pioner gärna blir. Hela plantan och varje blomma. Jag plockar in, doften sprider sig och snabbt faller bladen ner, men till och med det är vackert på en pion.

Nu är ju inte det här en blomsterblogg, utan en stick- och virkblogg och därför får vi koncentrera oss lite på vinrankan som ligger där och trängs. Det här garnet växtfärgade jag en galen helg i Heby för 20 år sen, hur mycket garn som helst hade vi beställt och de stora grytorna i en gammal tvättstuga gick varma nätterna igenom.

Så har garnet blivit liggande och jag har haft olika idéer om vad det skulle bli, men till slut så hände det sig att jag behövde en lång buss-stickning och stack ner handen i en korg och fiskade upp det här garnet och stack ner handen en gång till och fick upp ett mönster på en vinrankesjal.  Och så sprang jag för att hinna med bussen.

Jag tror basgarnet var melerat grått, därefter infärgat med indigo. Det blev två mörkare partier och mörkt i ändarna. Tre hekto gick åt. Själv har jag varit tveksam till den lite blyertsgråblå färgen, men halvvägs in i stickningen övertygade juntan mig om att den var snygg, så nu tycker jag väl det istället då. Är man tvilling så är man.

Mönstret kommer från Garnverket, som ligger vid Kungsholmens kyrka, och heter alltså vinranka. Jag fick det på köpet en gång när jag handlade upp halva affären. Madeleine i vår junta har stickat den i grönt och den blev väldigt fin!

Det kom ett paket från Uruguay...

Idag kom det ett paket från Uruguay. Tanken svindlar. Det är alltid nervöst att beställa garner man inte har känt på innan, och jag brukar försöka låta bli att göra så för att inte bli besviken. Men när jag hittade till madejas.se och läste om de olika hantverkarna och det lilla kooperativet i Uruguays inland kunde jag inte låta bli. Helt underbara handfärgade merinohärvor. Gick ju inte att låta bli. Det fick bli en beställning. Här är resultatet:

Jag är mycket nöjd. Nu ska jag bara försöka komma ihåg vad jag hade för planer för dem...

Orange lycka

Förra helgen tog vi långhelg och åkte till Amsterdam. En vacker och gåvänlig stad. Men fötterna blev trötta och varma. En av resans höjdpunkter var när vi på fredagen hittade en brygga där man nådde ner i vattnet med fötterna.

 

Det här var så skönt så vi kom tillbaka på lördagen och då hade vi sån tur att ett gäng BMX-killar övade på sina konster precis intill. Johanna var som vanligt beredd med kameran.

 

Cyklar fanns det gott om i Amsterdam. Här en klädd variant.

 

 

 

Jag hade såklart googlat reda på lite garnaffärer och fick via Stickcaféet på Facebook veta att Penelope Craft var en bra affär och att designern Stephen West brukar hänga där. Dit måste jag!  

 

 

Utanför möttes jag av ännu en klädd cykel och väl inne i affären förfördes jag av alla de fina garnerna från bland annat Madelinetosh. Dem hade jag bara sett på nätet förut. Det blev ett Stephen West-mönster med tillhörande garn. Hans mönster finns på Ravelry och den jag föll för var Daybreak.

 

Kanske var det staden, kanske var det slumpen, men plötsligt kändes orange som helt rätt färg för mig. Den kändes så rätt att det blev orange Kalinka på Garnverkets rea i morse.