Mohair och gröna snoddar

Minns ni det gröna okända garnet jag bloggade om för ett tag sedan? Nu har det förvandlats till en trekant i snoddstickning. Jättekul att sticka snoddar, det upptäckte jag ju redan med den röda för ett par veckor sedan. Och så har jag kant i mosstickning så att den inte ska rulla ihop sig. Formen är jag dock mindre nöjd med. Ökade 2 maskor vartannat varv, men tycker nog att den blev för spetsig nertill. Det blev liksom inte mycket att knyta med fram, men om man sätter ihop den med en sjalnål blir det fint för den liksom rullar sig i nacken. Bara det att jag VILL kunna knyta. Hrmpf. Medan jag stickade blev jag smått osäker på kvaliteten - var det verkligen rent ylle det här? Så jag satte fyr på en stump och det luktade ju pyton och smulade sig vilket tyder på ylle. Syntet bildar små klumpar. Dessutom tog jag med en bit garn till en närbelägen garnaffär, och expediten gjorde samma test och kunde bekräfta mina högst vetenskapliga resultat. Inte för att jag är paniskt rädd för syntet, men är det sagt ylle så ska det vara ylle. Så det så.

Härommorgonen virade jag in min nyvakna yngsta dotter i den här mohairsjalen som nu är klar. Jag har randat med brun puddel och gjort hålvarv med jämna mellanrum. Lite bortkastat på puddelpartierna, för de är så lurviga, men så fick det bli. Svärmor blev nog lika glad för det. På slutet tröttnade jag på breda ränder, så då fick det bli smala - ett rätt kul inslag tycker jag.

Har bytt virkning mot wheels

Åsså måste ju den stolta mamman bara få berätta att hennes lille Anton fyllde 1 år i fredags. Det har ju kanske inget med handarbete att göra, men han är ju trots allt en av orginalmedlemmarna i syjuntan. Nu vill han i alla fall meddela att han lagt allt vad broderi och virkning heter på hyllan för att istället satsa på sitt motorintresse. Men han hoppas att syjuntan är öppenför en come back när han har blivit lite äldre och klokare.

Loves lapptäcke - igen

Igår så blev han då äntligen döpt, men senaste lille systeron Love. Så här kommer täcket i sin helhet och jag hoppas ni kan se hur det blev, trots att jag har så svårt att fånga mina täcken på bild. (Jag har länge letat efter, men inte hittat, en kurs i digitalfoto för quiltare...)

Semestervecka 1

Så här blev den virkade börsen. Den går fint att använda! Det rymms både pengar, kort, kalender och lite annat grejs. Men jag får se hur länge den håller för det var lite knixigt att få till det med bågen. Jag misshandlade den en aning när jag bände lös den från sitt urspungliga tyg...

Förutom börsen har jag hunnit tota ihop ett antal rutor till mitt blivande överkast. Det tar sin lilla tid och man märker knappt att antalet rutor ökar. Iof så har jag låtit bli att räkna för att slippa bli deprimerad. Det är ett bra tag kvar till de 400.

Dalarnaturen innehöll även lite loppisbesök. Det är sjukt tätt mellan dem i Siljanstrakten så de är nästan omöjliga att undvika. På ett av ställena hittade jag garnvindor till vrakpris. Jag och Jenny är nu mer stolta ägare till varsin. Jag har fotat några av mina fynd och vill du se bilderna kommer jag att lägga in dem på http://rinesegna.blogspot.com.

Carl och Karin

Den här semestern startade med ett besök i dalarna. I Sundborn kunde man hitta spår av folk med samma typ av intressen som vi har. Det var första gången jag såg en virkad stolpvärmare! :-) Fast den stickade med Carl Larssons logga på var inte så dum den heller. Undrar om han eller hans fru hade prytt sina lyktstolpar med garn om de hade levt idag?

(Den gula byggnaden i bakgrunden är för övrigt en kraftstation med tre horisontella francisturbiner.)

En hög blandade amigurumi-delar

När ögonen jag har beställt dimper ned i brevlådan ska jag sätta mig och monterna ihop denna röra till några små söta amigurumisar. Jag har betat av i princip alla figurer i boken med svårighetsgrad lätt och är nu inne på svårighetsgrad medel.

Utan snus i två dagar...

...eller snarare utan uppkoppling och tv. Åskan slog ner i masten i tisdags eftermiddag, och sen dess har det varit tyst. Mobilen har i gynnsamma hörn av huset fungerat. Men nu verkar åtminstone internet vara tillbaka. Var först lite oroliga att det bara var uppe på Berget hos oss det var tyst, men Ica-handlaren kunde upplysa oss om att hela Fredrika var avskärmade från omvärlden. Tydligen var även den fasta telefonen utslagen.

Nå, ingen tv på kvällarna har gjort att jag nästan hunnit klart min mosstickade halsduk med volang (likadan som Sarahs, fast i brunt). Jag har också stickat klart min gröna fiskbensmönstrade. Det blev kärlek vid första ögonkastet mellan sjalen och farmor, så den får stanna kvar här :-). Bilder kommer när vi är hemma igen.

Nu mullrar det igen, så vi får väl se hur länge det tar innan masten blir utslagen...