Mellan hägg och syren

Inspirationen till denna sjal är hämtad från Nina Sagulin. Jag har stickat av ett några år gammalt lingarnsfynd jag gjorde när jag var vän med linodling och ovän med bomullsodling. Väl hemma med kassen visste jag inte vad jag skulle göra med garnet som var lite för blekt för en tröja och dessutom i tre olika nyanser. Denna sjal blev lösningen.

Jag har stickat i dubbelt garn, med en mörk nyans och en ljus och i mitten av sjalen randade jag in den tredje. Hålrandningen är gjord med släppta maskor. Volanggarn kid mohair.

En färdig trekantssjal

Ett sista alster i vinterns favoritgarn Cashmere Island från Noro (kragar i samma garn men annan färg hittar du här och här). Ett mjukt yllegarn som inte alls sticks. Färgerna på den här var dock inte riktigt "mina", så den kommer att få leta sig ett annat hem. Jag avslutade med att virka en stadig och lite volangig kant i svart mohair runt, och det blev jag nöjd med. Jag blir allt mer förtjust i virkade kanter, det är en fin avslutning. Lite som när man har lagt golv och sätter dit socklarna.

Sjal med blad

Min lilla sjal med bladkant är klar. Den blev inte så lång, styvt en meter, men tillsammans med en sjalnål kommer den att värma gott. Synd bara att vi går mot varmare tider... Men det står inte på förrän det vänder, som en kollega brukar citera en gammal dalmas.

Garnet heter Sulka och är en blandning av silke, mohair och alpacka. Fantastiskt mjukt och härligt. Luddar aningen, men inte värre än att man kan leva med det ;-). Köpte det på Nystas rea i vintras, och tänkte inte på att det bara var 25 g/härva - därav den något knappa längden.

Mönstret är inspirerat av Tant Koftas Bladpulsis, med lite smärre justeringar. Själva bladen finns också i flera stickböcker bl a Sticka mera av Paula Hammerskog.

Friday Night Knitting Club

Denna bok går tydligen ur hand i hand på syjuntor världen över. Huvudperson är ensamföräldern Georgia som bygger upp en garnaffär på Manhattan, av egen kraft och till viss del genom oväntat stöd. Affären har så stark dragningskraft på stickande kvinnor att de dröjer sig kvar. Fredagsjuntan är ett faktum.

Själv tycker jag handlingen är lite blek. Däremot blir jag inspirerad av de överfulla garnhyllorna sorterade efter nyans och kvalitet. Bokens garnaffär har drag av Nystvindan i Eskilstuna där det stora bordet är en trivsam träffpunkt för skapande och kreativitet. Säkert finns det massor av dem landet över. Om du har en favorit, tipsa gärna här!

Det sägs att Friday Night Knitting Club ska bli film och att Julia Roberts spelar huvudrollen.

Den fantastiska festblåsa som Georgia i boken skapar, får mig osökt att tänka på Maria i vår egen syjunta. Tänk när vi på vår blogg får möjlighet att visa hennes egendesignade stickadepåtunnastickoralster som är SÅÅÅ läckra. Hoppas hoppas Maria!

Projektinventering

Jag kom på att jag behövde skaffa mig en överblick över mina pågående projekt. Som ni ser är det bara sjalar, tre raka och två trekantiga. Alla i olika stadier. Den tunna trekantiga i lila och grönt ska bara förses med en grå volang, och den andra trekantiga är det inte heller mycket kvar på (ska sticka lite till och sen knyta frans). Granarna har väl snart vuxit sig meterhöga, så där är jag väl ungefär halvvägs. Riktigt kul var det att prova solfjädersmönster, men favoriten är ändå den plommonfärgade rutmönstrade. Jag hoppas ni ser på de små fotona. Det verkar inte bättre än att jag är mycket förtjust i lila/plommon och grönt...

Av turkisk tråd

Som en uppföljning på de röda sockorna kommer här en barntröja delvis stickad av samma garn. Den är i storlek 2-3 år.

Och här hittade jag länken till de radioprogram om syjunta som vi lyssnat och pratat om styckevis.

De turkiskt röda

Det här garnet kommer från en mycket speciell familjeresa. Turkiet blev den mötesplats vi fann för att barnen skulle få möta sina två fastrar, jag mina svägerskor och min man sina systrar. 25 år hade gått sedan syskonen kunnat se, krama och prata på riktigt med varandra. Mötet som jag kanske bara förstår vidden av till en hundradel, var otroligt starkt, även för mig.

En dag gick vi ut och handlade garn tillsammans, mina svägerskor och jag. Vi fastnade för samma röda kashmirnystan. När jag nu stickat dessa två har jag känt någon slags systersgemenskap med dem där de sitter i norra Iran och stickar strumpor. I rött garn. Precis som jag.