Regnbåge med äppelblom

I våras var jag med i Stickameras Garn och Chokladbyte. Konceptet går ut på att man anmäler sig, får en byteskompis som man skickar garn och choklad till, sen får man garn och choklad av någon. Spännande värre! Som julafton att gå och vänta på sitt paket.

Jag fick ett helt underbart vackert danskt yllegarn, Kauni (och god choklad). Funderade ett bra tag på vad jag skulle sticka av mitt garn. Började på en sjal, insåg att garnet inte helt skulle komma till sin rätt och bytte till en gammal välkänd variant från Stickfrossa - Annas axelvärmare. Äldsta dottern föll pladask, så den blir hennes. Nu är det ju inte riktigt säsong för varma yllesjalar, men nu ligger den och väntar när kylan sätter in i höst.

Ljusblått

När jag var på Yll och tyll för några veckor sedan föll jag pladask för detta garn från japanska Noro. Det är Taiyo Sock, innehåller 50 % bomull och resten ull, silke och polyamid. Jag tänkte naturligtvis omedelbart på en enkel sjal, men jag behövde något att randa det med. Det visade sig att det hade jag ju hemma: tunt svart lingarn, även det inköpt på Yll o tyll men för många år sedan. Som inbiten garnsamlare blir jag extra glad när något i gömmorna kan kombineras med nytt material. Och så känns det ännu mer rätt att fortsätta samla garn, för rätt som det är kommer det ju till användning.

 

Linets svarta blanka yta blev perfekt till det färgglada och något mattare Norogarnet. Färgglatt, ja. Hittills har jag gillat alla färger nystanet bjuder på, men nu kom det ett ljusblått parti. Ni som känner mig vet att blått inte är någon favorit (snyggt, men jag vill inte ha det). Inte nog med att det inte är någon favorit, här tycker jag dessutom att det sticker ut väldigt mycket i förhållande till de andra färgerna som är betydligt mer mättade. Det är nästan så att jag funderar på att repa upp och kapa bort det ljusblå. Eller borde jag bara låta nystanet ha sin gång? Kunde ju i och för sig vara en nyttig övning. Vad tycker ni? 

 

 

Snett i säsongerna

Just nu är jag inte inne in nån stickningsperiod direkt. Inte nån annan i juntan heller verkar det som för det är glest med inlägg. Så här kommer några sockor från tidigare i vintras, när jag var lite mer flitig. 

Det turkosa garnet vann jag nångång och har varit lite halvskeptisk till det. Blandade med ett rostfärgat och brunt garn. Jag tycker väl egentligen att färgkombinationen blev sådär. Nästa stickning är med klarrött, mörkgrått och turkost, det blir snyggare.

Sockorna är stickade med påstickad häl och det var ju väldigt lätt fixat. 

Jag stickade dem till min mamma som gärna vill vara varm om fötterna där hon sitter i sitt hus och sparar energi hela dagarna.

De här bilderna är från vår öländska badplats, tagna på sportlovet. Där är hisnande vackert vilken säsong det än är, men sommaren medför förstås fler värden än de rent estetiska. Morgonlöpning med efterföljande picknickfrukost, hopp från brygga, läsning i enbuskskugga och kvällsgrillning med dopp.

Nu i helgen var jag nere och firade Öland spirar, en pendang till Ölands skördefest. Jag köpte färsk sparris och besökte mamma och Solliden, med min väninna från Sri Lanka. Till och med hon tyckte Öland var så exotiskt att hon kände sig som hemma! Redan nu planerar jag för nån försommarhelg till, flera sommarveckor och absolut skördefesten i höst. De öländska rötterna drar!

Namnet Klippkort gav vinstlotten

Häromdagen när jag kom hem från jobbet, låg där ett härligt fylligt fluffigt paket i brevlådan. Det är verkligen inte varje dag man får såna brev. Särskilt inte från Tant Kofta! Tydlig avsändare, både i skrift och bild på frimärksplats! (Själv tycker jag det är ett gott tecken att frimärkena fick stickade kreativa sockor, samma vecka som min man började som systemarkitekt på Posten).

.

Det kändes som första dagen solen bröt fram. Men ännu så pass kallt att jag tydligen inte kom på tanken att fota utomhus, därav de lite klena färgerna som inte alls gör garnet rättvisa. Hoppas få återkomma när vädret blir lite varmare.

Garnet, en vinst för att jag tipsade om namnet Klippkort till Tant Koftas nya sjalmodell. Mönstret låg med, liksom lyxig sticka och ett handfärgat violblått garn, specialutvalt till mina blonda färger. Och fyra härvor färgväxande bomull med namnet Choklad, rättvisemärkt och fint från Peru. Jag tar dem till mitt hjärta!

Samma dag kom yngste sonen hem och hade virkat sitt första armband i syslöjden. Så klart det ska förevigas! Så, nu har jag gett två böcker, en sjal och ett barn nya namn. Dessutom hittat på ett ord som tidigare inte fanns och som nu används om bin som fraktas runt på lastbilsflak för att pollinera på beställning, när de vilda bina dör ut förskräckande fart, ordet gårdfaripollinerare. Det är kanske det här jag ska satsa på!

Fylleryd

Jag har precis stickat klart min första spetssjal! Det lär inte bli den sista. Ett jättekul projekt - och även om jag hållit på sen julhelgen, så känns det som att det gått ganska fort. Före blockning mätte den knappa 1 m mellan spetsarna, men efter sträckte den ut till 1,40 m. Vikten är blygsamma 38 gram.

En ny era

Efter att sonen och jag bakat oss igenom "Baka, baka liten kaka" har vi nu gett oss på den efterlängtade uppföljaren "Baka, baka liten chokladkaka". Apelsinchokladkakor, Chokladgrottor, Chokladpajer och Chokladklubbor är avverkade - alla med betyget MVG.

Vålbergssjal

Yngsta dottern ville prova på fotboll, och jag behövde lagom komplicerat projekt att ägna mig åt där vid kanten. Letade fram ett Vålberggarn ur lagret. Efter lite inspirationskonsultation med Sarah påbörjades en trekant med rätstickad kant och några hålvarv.
Nu ligger den för blockning på golvet. Sen ska den få flytta in hos min mamma.