Två sockor och en sommar

Ibland blir man bjuden på elvakaffe i vännens trädgård. Det blir då en förmiddag som pendlar mellan gigantiska världsfrågor och handfasta bulltips. Jag gillar båda. Den här dagen kryddade vi med fot-ografering.

De röda är stickade enligt enklaste recept, men med lite för tunt garn för mig. Jag hinner bli otålig med två och en halvor.

De turkosröda passar mig bättre, speciellt i tekniken. Avbruten mosstickning (broken seed) såg jag först på Dödergöks blogg. Så mycket effekt och så enkelt att göra. Mosstickning varvas med vartannat varv slätstickning och så byte av färg förstås. En del röda garnrester gick åt och så lite av det turkosa garn jag vann i en vanttävling för några år sen.

Harry Potter i Norrköping

I helgen besökte vi Harry Potter-utställningen som efter att ha varit i städer som New York, Tokyo och Singapore valt att ha sin Europapremiär i Sverige och Norrköping. Skönt att inte allt behöver hända i Stockholm, tycker jag (och är samtidigt tacksam för att utställningen ändå var på bekvämt avstånd).

Jag är inte särskilt väl inläst på Harry Potter. Har faktiskt inte läst någon av böckerna och filmerna har jag bara sett med ett öga (och det andra på stickningen). Men resten av familjen är desto mer bevandrad i denna magiska och fantastiska värld och jag tror att de uppskattade utställningen mycket. Själv gick jag mest runt och njöt av allt hantverk som ligger bakom filmer som dessa, för att inte tala om allt handarbete! Mer än en gång häpnade jag över alla detaljer på kläderna, det ena plagget vackrare än det andra, alla i original såklart. Här har det lagts ned många timmar med stickor, nål och tråd.

 

(Tack Johanna för hjälpen med kollaget.)

Dags för första ärmen

Jag vet inte vad som tagit åt mig men mitt i denna smått infernaliska sommarhetta har sticklusten kommit tillbaka. Får se hur länge den håller i sig.

Jag är egentligen sisådär halvnöjd med själva koftan: jag tror att den är aningen tajt. Och så har jag i vanlig ordning stickat lite ojämnt. Enfärgad slätstickning är skoningslös på det viset. Förhoppningsvis kan jag fixa till åtminstone passformen med blockningen och jag tycker att även maskorna brukar jämna till sig efter lite bearbetning i vatten.

Det har nu blivit dags för den första ärmen. Tant Kofta föreslår att man ska sticka med magic loop, en teknik som jag inte är jättevan vid men som jag tror ska funka. Jag har i alla fall klarat av de två första varven utan missöden.

Mossgröna björklöv

På en Syfestival för flera år sen köpte jag ullgarn och en mönsterbok från Ateljé Huskroken. Boken heter "Ekoull och gotländsk sticksöm". Mönstren i boken bygger på tekniker och modeller som samlades ihop av Hermanna Stengård på Gotland i början på 1900-talet. Även på den tiden talade man om det gamla förskingrade kulturarvet och 1925 gav hon ut boken "Gotländsk sticksöm". Hermannas samling och rättigheterna till hennes bok finns hos Gotlands läns Hemslöjdsförening.

För två år sen bestämde jag mig för att Huskrokens ullgarn skulle få bli en sjal och 40-årspresent till en kär vän. Färgen bara ropade hennes namn. Från boken valde jag mönstret Björklöv som jag tycker passar ihop med det gröna garnet. Björklövsmönstret användes enligt boken på 1800-talet till strumpor - då med en slinga löv längs skaftet.

Började entusiastiskt med sjalen, men födelsedagen närmade sig och jag insåg att jag inte skulle hinna bli klar. Sjalen blev liggande, men i våras bestämde jag mig att, nu. Med några veckor till godo till nästnästa födelsedagkommer den att få åka iväg på sin resa söderut.

Jordgubbar och stickning

Ingen vinter utan jordgubbar i frysen. Ibland har vi plockat jordgubbarna själva men i år hanns inte det med så då fick det bli en sväng ner till torget. 

Tjejerna rensade och då passade jag på att sticka vidare på koftan. Lite tomt kändes det utan Cecilia men det fick gå. Jag har aldrig förut lagt upp maskor mitt i arbetet med korsuppläggning och stödtråd men efter en liten härdsmälta gick det alldeles utmärkt. Nu är det bara att nöta vidare.

Det är fantastiskt roligt att se hur koftan tar form. Och ännu gladare blir jag när jag tänker på att den inte kommer behöva monteras.

Paus i stickfabriken

Idag har knit-a-long flyttat västerut. Stickningarna växer sakta men säkert. Vi har fått in tekniken och jobbar oss stadigt neråt. Men ibland behöver även koftstickerskor en sockerkakspaus.

Några timmar senare

Några timmar senare hade vi flyttat in och då såg bordet ut så här. Vi hann med lite bokprat, några glas rött som senare byttes till vitt, lite garntrassel och en massa prat. Och fotboll på distans. Fortsättning följer under helgen.