En halsduk med leantänk

Jag är leancoach på jobbet. Lean handlar ju om att titta på sin egen verksamhet, se vilka slöserier som finns och förbättra den. Hur minskar vi till exempel ett slöseri som lager och ser vilken liten arbetsinsats som kan få stor effekt och skapa värde för organisationen. Ibland tänker jag på min stickning på samma sätt.

Här är ett exempel. Den här halsduken stickade jag för några år sedan i Eskimå. Satte fransar på och de har sedan tovat ihop sig så pass att den till slut inte var så kul. Så en solig lördag satt jag på terrassen och klippte bort fransarna och en kvart senare hade lagret minskat och användbarheten ökat.

Visserligen ett dubbelarbete, men ett vettigt sådant. Nu värmer den min hals tidiga cykelmornar.

Ha en fin helg, på vilket sätt du än tar dig an den!

Pimpad Poäng

När man inte hittar de lila fåtöljer man drömmer om får göra dem själv. Först köper man det billigaste fåtöljer man hittar som är lätta att klä om, i det här fallet Ikea Poäng. Nytt tyg shoppas från Stoff och Stil och så pyntar man med lite virkade afrikanska blommor. Sedan är det bara att se fram emot många sköna kvällar framför brasan.

Två sockor och en sommar

Ibland blir man bjuden på elvakaffe i vännens trädgård. Det blir då en förmiddag som pendlar mellan gigantiska världsfrågor och handfasta bulltips. Jag gillar båda. Den här dagen kryddade vi med fot-ografering.

De röda är stickade enligt enklaste recept, men med lite för tunt garn för mig. Jag hinner bli otålig med två och en halvor.

De turkosröda passar mig bättre, speciellt i tekniken. Avbruten mosstickning (broken seed) såg jag först på Dödergöks blogg. Så mycket effekt och så enkelt att göra. Mosstickning varvas med vartannat varv slätstickning och så byte av färg förstås. En del röda garnrester gick åt och så lite av det turkosa garn jag vann i en vanttävling för några år sen.

Harry Potter i Norrköping

I helgen besökte vi Harry Potter-utställningen som efter att ha varit i städer som New York, Tokyo och Singapore valt att ha sin Europapremiär i Sverige och Norrköping. Skönt att inte allt behöver hända i Stockholm, tycker jag (och är samtidigt tacksam för att utställningen ändå var på bekvämt avstånd).

Jag är inte särskilt väl inläst på Harry Potter. Har faktiskt inte läst någon av böckerna och filmerna har jag bara sett med ett öga (och det andra på stickningen). Men resten av familjen är desto mer bevandrad i denna magiska och fantastiska värld och jag tror att de uppskattade utställningen mycket. Själv gick jag mest runt och njöt av allt hantverk som ligger bakom filmer som dessa, för att inte tala om allt handarbete! Mer än en gång häpnade jag över alla detaljer på kläderna, det ena plagget vackrare än det andra, alla i original såklart. Här har det lagts ned många timmar med stickor, nål och tråd.

 

(Tack Johanna för hjälpen med kollaget.)

Dags för första ärmen

Jag vet inte vad som tagit åt mig men mitt i denna smått infernaliska sommarhetta har sticklusten kommit tillbaka. Får se hur länge den håller i sig.

Jag är egentligen sisådär halvnöjd med själva koftan: jag tror att den är aningen tajt. Och så har jag i vanlig ordning stickat lite ojämnt. Enfärgad slätstickning är skoningslös på det viset. Förhoppningsvis kan jag fixa till åtminstone passformen med blockningen och jag tycker att även maskorna brukar jämna till sig efter lite bearbetning i vatten.

Det har nu blivit dags för den första ärmen. Tant Kofta föreslår att man ska sticka med magic loop, en teknik som jag inte är jättevan vid men som jag tror ska funka. Jag har i alla fall klarat av de två första varven utan missöden.

Mossgröna björklöv

På en Syfestival för flera år sen köpte jag ullgarn och en mönsterbok från Ateljé Huskroken. Boken heter "Ekoull och gotländsk sticksöm". Mönstren i boken bygger på tekniker och modeller som samlades ihop av Hermanna Stengård på Gotland i början på 1900-talet. Även på den tiden talade man om det gamla förskingrade kulturarvet och 1925 gav hon ut boken "Gotländsk sticksöm". Hermannas samling och rättigheterna till hennes bok finns hos Gotlands läns Hemslöjdsförening.

För två år sen bestämde jag mig för att Huskrokens ullgarn skulle få bli en sjal och 40-årspresent till en kär vän. Färgen bara ropade hennes namn. Från boken valde jag mönstret Björklöv som jag tycker passar ihop med det gröna garnet. Björklövsmönstret användes enligt boken på 1800-talet till strumpor - då med en slinga löv längs skaftet.

Började entusiastiskt med sjalen, men födelsedagen närmade sig och jag insåg att jag inte skulle hinna bli klar. Sjalen blev liggande, men i våras bestämde jag mig att, nu. Med några veckor till godo till nästnästa födelsedagkommer den att få åka iväg på sin resa söderut.

Jordgubbar och stickning

Ingen vinter utan jordgubbar i frysen. Ibland har vi plockat jordgubbarna själva men i år hanns inte det med så då fick det bli en sväng ner till torget. 

Tjejerna rensade och då passade jag på att sticka vidare på koftan. Lite tomt kändes det utan Cecilia men det fick gå. Jag har aldrig förut lagt upp maskor mitt i arbetet med korsuppläggning och stödtråd men efter en liten härdsmälta gick det alldeles utmärkt. Nu är det bara att nöta vidare.

Det är fantastiskt roligt att se hur koftan tar form. Och ännu gladare blir jag när jag tänker på att den inte kommer behöva monteras.