Krage nummer 4

Ja, nu är jag inne på min fjärde krage. Hela familjen ska ha! Den här är egentligen något mörkare i färgerna irl. Äldsta dottern fick välja garn själv, och även om inte turkos och ljuslila är min grej så måste jag hålla med om att garnet är mycket vackert (eller "fett coolt" som hon uttrycker det). Cashmere Island från Noro, just nu mitt favoritgarn.

Värmande dragspel

Pulsvärmare är roliga att sticka. Man når ju ett resultat på ett par timmar. Här lyckades jag till och med få nummer två likadan som ettan. Den här dragspelsvarianten (dock utan toner) finns i Pulsvärmarboken. Egentligen kanske man skulle ha haft något klatschigare garn mellan de svarta partierna, men man tager vad man haver. Och jag tyckte det blev snyggt. Fast jag har gammelrosa också...

Två bonushalsdukar

- De ser ut som Odd Mollys, sa väninnans 15-åriga dotter när de var hemma hos oss på middag.

Jag blev jätteglad, eftersom jag gillar Odd Mollys stickade men kan tycka att de är lite "för mycket" jag och ändå inte stickade av mig. Men de här känner jag mig hemma i.

Själva halsdukarna är mosstickade i rest från ett tidigare koftprojekt.

Volangen på den gröna är i och för sig ett investerat bandgarn Giotto, men den vita har jag fått nästan gratis. Bambugarnet är fyndat för någon tia och räckte på metern till två lika långa volanger, utan att jag mätt. Jag kanske kan bli nämndemansmor, som vi säger på Öland när fläsket och kroppkakssmeten går precis jämnt upp.

Blått!

Blå benvärmare till dottern. Passar lika bra utanpå som inuti skorna. Vi korsade Amazonas djungler för att fotografera mästerverken. Paddlade mellan mygg och krokodiler längs Orinoco för att hitta det rätta ljuset ;-). Garnet är Bris, en blandning av ull och soya. Helt underbart att sticka med!

Fäääärdig!

Nu är jag färdig med en sjal som ska ingå i ett byte med svägerskan. Den var riktig seg att sticka i början med lååånga varv (började med 300 maskor) och entrådigt garn. Dessutom krånglade uppläggningskanten genom att bli stenhård. Sedan provade jag en annan uppläggningsmetod, och den fungerade jättebra. Jag hade lite svårt att släppa sjalen när den väl var färdigstickad, så jag virkade ett varv med fasta maskor runt, och sen ett varv med små luftmaskebågar runt uppläggningskanten. Eftersom jag tog in på varje varv på kanterna fick den en kul hornform. Det syns nog inte när den viras runt halsen. Kanten volangar sig lite också, sånt är jag svag för. Jag är ledsen över att korten är lite suddiga, hoppas ni ser ändå.

För snabbstickat!

Så blev det en mössa till slut och vilken tur att vintern faktiskt är kvar! Den är stickad i colinette point 5 och med den finns det egentligen bara ett problem. För snabbstickad. Jag hann inte ens fram till Eskilstuna en morgon innan den var klar. För återresan fanns alltså ingen ursäkt att inte läsa ut Herta Müllers Hjärtdjur. Mössan är tänkt för mig, men modellas här av en sprallig lillson.

Titta vad min mormor kan!

Jag kan inte låta bli att visa upp de här vantarna som jag just har fått av min mormor, 87 år. Jag fick ett par sådana för många år sedan, men så en dag när julstressen var som värst tappade jag bort den ena. Förtvivlad ringde jag till mormor för att bekänna. Hon tog det hela ganska lugnt (vilket inte jag gjorde), och se, två månader senare dimper dessa ner i mitt knä. Motivet är Kungsängsliljan, Upplands landskapsblomma. Mönstret finns i en bok med landskapsvantar som hon har. Visst är de fina!