Mohairdröm

Det fanns lite mohair kvar efter en tidigare halsduk och jag hade tänkt göra en trubbig trekantssjal av det, men det får istället bli en rak sjal. Naturligtvis tog jag till lite väl mycket i bredd så jag måste ha mer mohair för att den ska kunna bli tillräckligt lång för att räcka runt axlarna.

Jag som hade tänkt att göra klart gammalt, göra slut på lite garn i byrålådan och sen kunna vara lite nöjd med mina skapelser. Istället rejsade jag iväg till garnbutiken och köpte mera mohair och utökade mitt garnförråd med garn (baby merino) till en babykofta jag ännu inte har något mönster till. På vägen från garnbutiken hittade jag ett tyg som jag skulle vilja spänna upp på ram och göra tavlor av. Till detta ska jag ju nu också lära mig knyppla. Jag är nog bäst på att starta nya grejer... För än har jag inte gjort klart det virkade lappöverkastet, den stickade filten, den gröna västen, virkade apan, virkade yoda eller halsduken i orange eskimo. Säkert finns det fler grejer jag har glömt. Eller hur är det, ska man kanske ha många projekt parallellt för att inte bli uttråkad? Snälla säg att det är så! :-)

Impulsköp

Jag var på antikmarknad (tokstor loppis) i Rättvik i juli där jag gick och suktade efter en massa prylar, men pengarna låg kvar i fickan. Precis när det var dax att gå hem såg jag denna knyppeldyna liksom tala till mig. Jag har aldrig knypplat, aldrig tidigare tänkt tanken att någon gång knyppla, inte heller tror jag att jag skulle ha användning för några knypplade spetsar. Trots detta känner jag mig fortfarande tokigt nöjd med mitt inköp. 200 kr betalade jag för grejer i allra bästa skick, hur skulle man kunna låta bli? Nu ser jag fram emot att få lära mig något helt nytt. Har vi någon i juntan som har koll på denna konst? Jenny har lovat att bidra med det hon kan ha kvar i minnet sedan högstadiets testknyppling...

Hatt MED kulle

En tur till garnaffären. Repade upp en bit, randade med det nya garnet (ROSA!), och det märks knappt att det är ett annat garn. Ett par vändor i tvättmaskinen så hade den krympt till rätt storlek. Dottern nöjd, även om en yllehatt kanske inte riktigt matchade dagens väder.

TVÅ ut och en in!

Gårdagens tänkta picknick med Jenny och familj förvandlades till minijunta med Jenny och Cecilia. Mycket trevligt, och ytterst spontant. Lite rosévin, och sen var vi igång. Min bladhalsduk (fritt efter en av Tant Koftas pulsisar) hade äntligen nått sina ca två meter, och den trubbiga godissjalen (eller papegojan som äldsta dottern kallar den) fick sina eleganta svala fransar knutna. Sen var det bara att ta tag i nästa projekt. Jag har två fastrar och de ska få varsin sjal i Rowans silketweed. Den första är vackert spenatgrön och jag använde ett möster som jag har använt och behärskat fullt ut en gång tidigare (finns att beskåda här). Det är för övrigt samma mönster som Jenny nyss använde och visade sitt röda resultat av. Ovanligt självsäker la jag upp och satte igång, och jag vet inte om det var vinet eller det trevliga sällskapet, men ingenting fungerade! Hålvarven gick i sicksack och hoptagningarna haltade. Jag stickade och gick tillbaka, stickade och gick tillbaka. Vid ett tillfälle utbrast Jenny: "Men har du inte kommit längre?!" när jag fortfarande satt med en liten trekant i händerna efter att ha jobbat febrilt i ett par timmar. Men till slut lossnade det, och nu på morgonen har jag stickat några varv till bara för att övertyga mig om att det faktiskt inte är ett svårt mönster. Nu ska det fungera!

Garnsaknad...

Handlade mönster och spräckligt garn till tovad hatt på Åsele marknad. Åh, det går bara åt två nystan! sa den trevliga damen i ståndet. Tyckte det lät lite lite, men men. Stod ju och höll i en som hon stickat, och den hade både brätte och kulle. Nu har jag stickat upp mina två nystan och inte har min hatt någon kulle inte. Den tilltänkta hattbärerskan och jag ska nu försöka hitta ett garn som passar till nån av alla de spräckliga nyanserna, så får det bli en enfärgad (helst rosa!) topp.

Två i linne

Lagom till sommaren köpte jag en försvarlig mängd lingarn. Planen var att det skulle bli en trekantsjal. Mönstret kommer från Ljungqvist via Sarah. Det tog en stund att klura ut hur jag skulle sticka, eftersom jag ville göra en annan kant... Att kantmaskorna inte fanns med i diagrammet, gjorde det inte lättare. Men trägen vinner - efter att ha repat upp otaliga gånger så blev det tillslut en sjal.
När jag var klar så hade jag två härvor kvar. Vad göra?! Mamma uttryckte beundran för garnet. Jag kände för att sticka lång "slarva".

Stickade en bit slätstickning, två hålvarv och sen en bit slätstickning till, fast slät på andra sidan. Och så en smal bård mossa runt om. Blev riktigt snyggt om jag får säga det själv ;-)

En ut och en in

Ja, nu kan jag lägga ifrån mig ett av mina pågående projekt. Garnet är Muskat från Drops, merciserad bomull med härlig lyster. Under hela tiden jag stickade och virkade den var jag ytterst tveksam till den, men den kanske inte blev så tokig...

Jag hade ju lovat mig själv att få börja på godissjalen så snart jag var färdig med något annat - sagt och gjort. En fröjd att sticka, om än lite lurigt att sticka med två trådar varav den ena är väldigt hal. Jag varvar Colinette Giotto, ekologisk bomull+Plassard Insolte och Noro Hotaru.

Och är den inte trubbig så säg? Jag la upp 25 maskor med Giotto, stickor 9, och sedan stickar jag två i samma maska (främre och bakre maskbågen) i början och slutet på varje varv. Jag stickar tre varv av varje garn, klipper av garnet en bit ut, och låter det bilda "frans" (syns tyvärr inte så bra på bilden).