zick-zack

Det där med blockning är ju rena trolleriet. Så slät och fin den blev mitt lilla svarta får! Den har faktiskt möjlighet att bli en av favoriterna. :-)

Published with Blogger-droid v1.7.4

Siri Derkert - rakt i hjertat

I veckan som gick firade Sarah och jag sensommar genom att se utställningen om Siri Derkert på Moderna museet. En fantastisk utställning om en lika fantastisk konstnär. Nog har vi båda stått där på Östermalms tunnelbanestation och förundrats över hennes rebelliska linjer, men ingen av oss visste särskilt mycket om henne och hennes övriga konst.

Det mest spännande är att den visar en konstnär som förändrar sitt uttryck genom hela livet. Hon drar rastlöst vidare för att experimentera. Och hon är en så samhällsengagerad människa. Kvinnofrågor, miljöfrågor, ja allt det stora finns på hennes agenda.

På 60-talet gjorde hon collage och var oroad för miljön. Tidningsartiklar om kvicksilverbetat utsäde är knappnåletråcklade ihop med fågelsilhuetter.

För oss sy- och garngalna finns 30-talsperioden av modeskapande där hon ritar både scendräkter och modekläder. Textilhögskolan i Borås har tolkat några av skisserna och sytt upp. Se utställningen om du är i krokarna innan den stänger den 4 september, det är vårt tips.

När museet stängde gick vi ner mot restaurang Hjerta, som ligger vid Skeppsholmens kajkant. Kanske lite i tjusigaste laget för oss en vanlig vardagskväll, men men, vi hittade några rimliga argument för att gå in. Här på bilden ser vi ett.

Lite kul är det att trendrestaurangen med marockanskt klinker har klätt sina soffor i trasmattor. Och det går ju rakt in i mitt hjärta, eftersom jag 1998 drev ett kafé med afrikanska kangas som dukar och bänkarna värmdes av mammas öländska gamla trasmattor.

Och brödet. Ja, det är ett skeppsbröd, en modernare och hälsosammare variant av pizza, med surdegsbröd i botten toppat med rödbetor, getost och rostade hasselnötter.

Skitstickning!

Den jävlas med mig hela tiden! För femtielfte gången har mängder av maskor halkat av stickorna och orsakat fortskridande upprepning i minst 10 varv. Blä! Nån som vill ha åbäket? Snabb hemleverans utlovas.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Tvåändsstickning

Har gett mig in i tvåändsstickningens mystiska värld. Hittade en bok hos min farmor i sommar och lyckades med hjälp av den klura ut principen. Egentligen är det inte så svårt, men man håller trådarna i höger hand, så det känns väldigt bakvänt. Funderade länge på hur jag skulle hålla stickorna. Till slut gav jag mig ut på Internet. Jag säger bara en sak. YouTube. Hittade flera jättebra och pedagogiska filmsnuttar, så nu tror jag att jag har kommit på knepet.

Garnet jag stickar i är Wåhlstedts tvåändstvinnade som jag köpte på plats i våras. Inte helt säker på att det kommer att räcka, men då får jag väl beställa mer.

Tanken är att det ska bli ett par vantar. Till er som hört mig beklaga mig över att jag inte lyckas få till två lika stora vantar (eller sockar), kan jag meddela att jag skaffat två omgångar strumpstickor och stickar båda parallellt. Hoppas att det funkar.

Published with Blogger-droid v1.6.9

Fiskstjärtar

Nu är den klar, min sjal med fiskstjärtar. Garnet är Lace från Manos del Uruguay. Har stickat av det förut, och det är helt ljuvligt. Spetsmönstret kallas fiskstjärt. Jag hittade det i Stickhandboken. Har börjat och slutat med några räta varv, och i kanterna har jag stickat tre maskor moss.

En kreativ höjdardag

För några veckor sedan skrev jag här på bloggen om hur upplyft jag kände mig av boken Just kids av Patti Smith. Några dagar efter att jag läst den, ringde min brorsdotter Anna och frågade om jag ville fotografera hennes nya projekt: smycken av tyg. Eftersom jag befann mig i en Justkidsefteryra, gjorde kombinationen knåpa smycken och fotografering, att jag sa ja direkt.

Anna har också starka barndomsminnen av vår innehållsrika vind, som jag skrev om i förra inlägget. Inga kläder från 1916 hade slängts, utan alla hamnade på vinden. Varför visste egentligen ingen, men så var det bara. Därför var varje gång man öppnade dörren in till detta rum, förknippat med känsla av äventyr.
Många av kläderna som låg där var sydda av min moster Elsa. Hon var sömmerska i Borgholm när jag var liten och hon kunde inte bara sy. Hon kunde sy i en helt egen division. Det finns hur många historier som helst om hur hon sydde brudklänningar över en natt, kjol medan någon väntade på bussen hem och finklänningar av små stycken tyg som hon elegant skarvade ihop.
Elsa hade inga egna barn, men hon pysslade om oss och alla andra syskonbarn med oändlig omsorg. Jag har ofta tänkt på det här när man pratar om att meningen med livet är att skaffa barn för att de egna generna ska leva vidare.

Inom biologin finns en ganska oompratad strategi som handlar om att vissa individer inte skaffar egna ungar, utan istället satsar sin energi och omsorg på syskonens avkomma, eftersom det också är ett sätt att få stora delar av sitt genmaterial att nå nästa generation.

Jag har i alla tider menat (i alla fall sedan jag blev faster vid nio års ålder) att syskonbarn är en släktrelation som kan vara otroligt stark, men som är alltför ouppmärksammad.

Så, åter till min kreativa brorsdotter Anna. Vi bestämde fotografering redan nästa dag. Mina två killar, två övernattande kompisar och min M ställde upp som barnvakter till Annas två barn.

Under tiden vi passade ihop kläder och halsband, gick M loss på engelska ordböcker för att hitta ett passande namn. Lite lagom kaxigt. Efter bara någon stunds bollande copyarbete kände vi oss nöjda.

Vi gav oss ut på jakt efter passande bakgrunder och hittade inom hundrametersradien en snyggt reviterad vägg, vild natur och en tidigare oupptäckt graffitimålad avloppsdörr. Särskilt graffitin var ett fynd och efter att idag (9 augusti) ha lyssnat till sommarpratande Daniel Adams-Ray och hört hur hans skaparlust föddes just med graffitin, känns den än mer rätt.

Vi hade så otroligt kul! Anna är så bekväm som modell och bilderna liksom växte fram av sig själva. Vilket fint flow! Och det kändes precis som i Just kids där den enes uppmuntran gjorde att den andre växte och tvärtom.

Själva smyckena är alltså flätade av klänningstyger från bland annat moster Elsas verk. I ena änden finns en berlock med ett äldre smycke och ett kvinnomärke. Helt plötsligt kom mitt gamla smyckeslager från en nedlagd butik vid Odenplan till användning.

Läs gärna Annas egen historia på hennes blogg Kärlekspannkaka design.

Och namnet, det blev: Twisted braid.

Under tiden Anna och jag hade våra kreativa kamerautflykter, hade basstationen rätt kul också vad det verkar. Många teckningar och en hel del fotboll. Här ser vi Malkom mitt i våra somrars största utmaning. Leta rätt på vattenmeloner som ligger gömda någonstans i trädgården.

Syskon-barn-barn är för mig en sex år gammal bekantskap. Och en lika inspirerande sådan!

osynligt mönster

Hoppas verkligen att mönstret kommer att synas bättre efter att sjalen tvättats... (Det som ska synas är omslag som bildar hålränder i zick-zackmönster.)

Published with Blogger-droid v1.7.4