70-talet rules

När vi träffas i vår syjunta är vi alltid mycket intresserade av vilka handarbetsprojekt som är på gång. Men eftersom många jobbar med böcker, texter och ord på olika sätt, hamnar vi också i en bokkvart. Redan i höstas fick jag tipset om Just kids av Patti Smith. Hennes relation med Robert Mapplethorpe intresserar mig och jag bestämde mig för att läsa så fort den kom som svensk pocket.

Jag väntade mig alltså en biografi med relationen i centrum. Och jag fick så mycket mer! Vilken enormt bubblande kreativitet som möter mig där i Manhattans enkla rum. Det träs halsband. Det klipps collage. Det skapas mode av de få klädesplagg de råkar hitta på loppis.

Det är en 70-talsmiljö jag själv har starka barndomsminnen av. Så där höll mina äldre syskon på i vårt barndomshem i Alböke, geografiskt långt från Manhattan men mentalt nära. Plötsligt en morgon var den gamla spegelbyrån målad blå. Det träddes halsband. Och när det inte fanns något fynd på vår mycket innehållsrika vind, klippte de till och sydde snabbt sina egna kreationer.

Så igår var vi på Fotografiskas utställning med Roberts fotografier. Det är ju verkligen fantastiskt att se dem samtidigt som man just läst bakgrunden till många av dem. En totalupplevelse för mig och min syster som läst och mina två brorsdöttrar (och väninnor) kände sig lockade att sätta tänderna i historien nu.

Efter utställningen delade vi en flaska vin under Söders höjder och diskuterade livets och föräldraskapets ibland fruktansvärda prövningar. Djupt och innerligt, som gav en upplevelse av att samtal och kärlek nästan kan ha lika läkande kraft som specialistsjukvård i forskningens främsta framkant.

Livet är en märklig blandning av vitt och svart, precis som Mapplethorpes fotografier. Därför ska jag i nästa inlägg visa hur vi inspirerats av detta par, genom att göra en PattiRobertare.