Nakenchock!

Varför ödsla tid på schlagern när man kan sy ihop sina egna skandalrubriker?

Min "Sweet heart doll" från Tilda/Panduro har blivit färdig - kroppsligen åtminstone. Yngste sonen är orolig för att hon ska få gå naken i vinter, men kläder är på gång.

Liten höstkollektion

Provdockan har fått en höstoutfit i form av en poncho (?) gjord med Quick Knit med mönster från Panduro och ullgarnet Alafosslopi, också från Panduro.

Kjolen är vändbar och mönstret från LoveJill och Etsy. Tyget kommer från... Ja, just det, Panduro. Det var halva reapriset och plötsligt blev priset överkomligt. Jag hade inte tänkt på hur mycket tyg som går åt till en vändbar kjol innan jag köpte mönstret.

Lappar och lagar i midsommarsol

Jag är dålig på det där med midsommartraditioner. Bondunge som jag är har midsommar mest varit en mätpunkt för höskörden. Höt skulle vara klart till midsommaraftonskväll, så var det bara. En stress utan like hela midsommaraftonens dag, med väder och antal höbärgare inblandade i ovissheten.

Blev den klar, firade vi kvällen med att åka och titta på fulla raggare på Lundegårds camping. Ja, det kanske räknas som tradition det med. Hur som helst. Att sy har också kommit att ingå i min midsommar fler gånger nu faktiskt. Så även denna.

Min tonårsson frågade om jag kunde laga hans jeans. Jag blev riktigt glad och inser att lappar inte är nåt problem idag, inte ens på märkesjeans. Kanske signalerar det att någon lagt ner lite tid och omsorg. Så när solen tittade fram, drog jag ut symaskin till altan. Tog lappar från ett par gamla jeans bortom all räddning och satte igång.

Just idag smälter jag in i omgivningen. Nöjd med att ha sparat tiotusentals liter vatten, som går åt till bomullsodling för ett par nya jeans. Också minst lika nöjd med att lägga en timme här. Och inte i en galleria.

Pimpad Poäng

När man inte hittar de lila fåtöljer man drömmer om får göra dem själv. Först köper man det billigaste fåtöljer man hittar som är lätta att klä om, i det här fallet Ikea Poäng. Nytt tyg shoppas från Stoff och Stil och så pyntar man med lite virkade afrikanska blommor. Sedan är det bara att se fram emot många sköna kvällar framför brasan.

Tittut ur filten

Nej, den här har jag inte virkat. Jag önskar att jag hade kunnat, men det kan jag ju inte. Den här filten har jag fått, av en dam jag hjälpte, ett av mina första jobb i Stockholm. Det var på 80-talet och just då var mormorsrutor inte så himla inne. Det var för nära 60- och 70-talen. Men jag blev alldeles hjärtnupen av den omsorgsfulla presenten. Vilket jobb hon lagt ned! Och hon har verkligen virkat sig in i mitt minne, särskilt de fina pratstunderna vi hade i hennes grönskande burspråk lite likt filmen Gifta på låtsas. Och ibland tänker jag på vad hon lutade sig fram och sa: Du, förstår du, du ska bli kurator. Du har ork att lyssna på gamla käringar du.

Under många år var den min utflyktsfilt, alltid med när det hände något äventyrligt skoj, men de senaste åren har den krupit allt närmre vardagsrumssoffan. Barnen ratar mina ullplädar, det här är en av dem som duger.

Nu ser den lite medtagen ut och varje gång nån lämnar soffan är det med rörelser som en fluga i ett spindelnät. Nån fot sitter alltid fast.

Dags för lagning. Och visst blir jag lite sugen att själv göra en. Jo. Kanske.

Jonahs täcke

Mina vana trogen gör jag mina barntäcken färdiga till jul. Min brorson Jonah är född i februari och jag inspirerades av tanken på en stjärnklar februarihimmel när jag valda färgerna och sedan kunde jag inte låta bli att lägga till några söta rymdbroderier.

Bättre sent än aldrig?

Sprattelfilten är klar så där lite lagom till det att lillen krälar ifrån den. Antingen går bebistiden för fort eller så är jag ohyggligt långsam på att sy.

Det började bra med mätning, nålning, strykning och snygga fogar mellan lapparna men det har urartat något. Veck, synliga sömmar, lagade hål och sömnad utan vare sig mätning eller nålning. Den snyggaste filten kan jag konstatera att jag fortfarande har kvar att sy. (Och den gången behöver jag följa proffstipsen från Nina lite bättre.)

Published with Blogger-droid v2.0.10

Klänning!

Min 13-åring bestämde sig här för ett par veckor sen att hon skulle sy en klänning, och släpade in sin mor i en tygaffär när vi var i Skellefteå. Första tygpacken vi lyfte i var perfekt på alla sätt och vis. Lite värre var det att hitta ett mönster med rätt modell och lagom svårighetsnivå. Men vi lyckades tillslut hitta ett som uppfyllde alla våra krav.

När vi kom hem, fick mormor lyfta fram symaskinen och under tiden satte 13-åringen igång att klippa till. Hon verkar inte ha ärvt det minsta av min "sätta-saxen-i-tyget-ångest" utan gick rakt på.
Innan det var dags att åka söderöver igen, hade hon sytt så pass att det gick att prova.

Nu är vi hemma igen och idag åkte symaskinen fram. Klänningen blev färdig, dottern nöjd och mamman stolt!

Second life som kudde

Idag skrev jag ett pressmeddelande på mitt jobb om forskning som ska ge batterier ett andra liv, second life. Uttjänta på ett ställe, resurs på ett annat. Precis som tanken med den här kudden. I sitt första, drygt 20-åriga liv, har den varit en kofta. Jag stickade den åt min mamma av alpackagarn jag köpt i Bolivia, på väg upp mot Titicacasjön, direkt av kvinnorna som stod längs vägen.

Om jag minns rätt är det den enda stickning jag har rundstickat och sedan klippt upp för att få som kofta. Och det har ju verkligen hållit. Mamma har förvaltat den väl och använt den i stort sett varje dag, förutom kanske under högsommaren. Eller kanske då också för hon är tidigt upp på morgonen. Hur som helst blev den till slut ohjälpligt utsliten. I sista stadiet hade den kärleksfullt lappade ärmar i alla syskrinets färger.

Men lite svårt var det att bara kasta den i soporna. Så i somras norpade jag med den upp till Stockholm och sydde om den till kudde. Ryggen räckte till. Kuddens baksida klippte jag från en annan utsliten trotjänare, den grå jumpern som också gjort sitt.

När vi besökte mamma/mormor på Öland under sportlovet, hade vi med kudden som present. Och hon tog faktiskt emot den utan för mycket krångel, särskilt sedan hon hört att inget var inköpt, inte ens innerkudden. Bara det var en vinst!

Något värmande

 

Vad blir bättre när termometern visar -15 än lite vårbilder på ett värmande lapptäcke?

Detta sydde jag till min brorsdotter Juni och gav mig själv en utmaning som lyckades rätt bra. Den lilla musen blev blå istället för grå eftersom jag inte hittade något grått tyg (fast jag är rätt säker på att det borde finnas), men han blev ju rätt söt ändå. Täcket är dekorerat med maskinbroderade applikationer och maskinbroderad quilting i form av eklöv (Maskinbroderierna är köpta från Embroidery Library). Baksidan pryds av lite blandade arbetsfordon.

Pythagoras på plats

Jag och min vän Kerstin har i 15 års tid dammsugit Västergötlands tygbodar. Därför var det en överraskning att det fanns en för mig oupptäckt guldgruva. Ljungbergs textiltryck i Rydboholm, här finns ett blogginlägg om det besöket. Och det bästa är verkligen gott nog. Alla klassikerna på rad i hyllorna. Viola Gråsten, Stig Lindberg och så detta: Pythagoras av Sven Markelius, designat för FN-byggnaden 1952. Påminner mig om Vällingby som jag bodde i en tid och som jag fortfarande gärna åker och handlar i. Meterpriset på rulle är naturligtvis enastående, men i stuvhögen hittade jag denna bit, kanske 20 centimeter någonting för överkomliga 50-lappen.

Egentligen tänkte jag mig en lampskärm, men så hittade jag i förrådet denna potential. En regissörsstol som jag vunnit på ett tidigare jobb, snygg men med en hopplöst ful tryckt rygg. (se bild nedan). Stuven visade sig passa på centimetern och var perfekt till färgen i dynan. Jag klippte bara bort några röda trådar och lirkade lite för att få mönster både fram och bak. Kantade med svarta snedremsor.

Och simsalabim. Nån timme. Eller ett halvår senare. Beroende på hur man ser det. En helt ny stol. Som får flytta in i huset.

Jag har ju länge varit svag för 50-talsdesign och nu står stolen i hallen med några skinnfåtöljer från 50-talet som jag ropat in på auktion för länge sedan. Läste i DN i julhelgen att 50-talsdesignen på något sätt har tagit en tidlös linje in i våra hem. Den är inte modern på eller av. Den finns som bas. Och det är jag väldigt glad för. Särskilt som våra golv snart ska inta mönster från klassiskt 50-tal.

Lucka 6: Julklappstips

 

Idag påminde Cecilia mig om att jag ju kunde tipsa om Butik Florin. Nej, tänkte jag först, det gjorde jag ju i fjolårets julkalender här på Garnglada, men faktum är att det har kommit en hel del nya produkter sedan dess! Dessa underbara örhängen, till exempel.

Jag tror att även dessa fina armband är nytillkomna i sortimentet.

En kudde eller två? Eller kanske fyra?

Det är min svägerska som tillverkar dessa fina saker och mycket mer. Hon syr efter egen design. Och det bästa av allt är att hon bara använder retrotyger. Det är en fröjd för ögat, själen och naturen.

Some red ribbons

I somras tvättade och målade vi fasader. Plötsligt kände jag ett starkt behov av ett attans så snabbt projekt. När mörkret föll plockade jag fram en av ungarnas dragkampsfiltar från soffan som fått ett hål och blivit lite nött i kanterna av flitigt användande. Eftersom den som sagt är mycket omtyckt i kombination med att det är en bröllopspresent från Sarah här på bloggen och hennes familj var det helt klart läge för reparation.

Själva tanken med projektet var att allt skulle finnas hemma från start (inga rundor till måleributiker med färgkoder och penselfrågor). Så, i lådorna hittade jag detta röda band från Mattssons band, den legendariska affären på Kungsgatan i Stockholm, en handbroderad sydd spets som jag fyndat på Erikshjälpen i Spånga och en handvirkad spets som jag hittat i en antikaffär på en jobbresa till Mariefred. Fynd för några tior. Och på någon timme hade filten förvandlats, till en lika skön, men än mer personlig soffkompis.

Kreativ kusinverkstad i Borgholm

Ett garage i Borgholm har blivit ateljé. Det tycker vi om. Särskilt när det är sönernas kusin som bor i huset och ger oss en kreativ kväll sådär mitt i sommarlovet. Vi blir totalproffsigt handledda. Tove är gammal Beckmanelev och jobbar nu som AD.

Tapetrullar, färgburkar, hela skåp med tyger i färg. Jösses, var ska man börja? Pärlplattor är alltid ett säkert kort.

Toves son Anton har ärvt några t-shirtar från sin pappa och de piggas upp med blockade namn i screentryck.

 Mycket färg och snabbt ska det gå.

Här har min Adrian skrivit sitt namn och Tove skär med säker hand och skalpell ut varje kurva.

 Det får bli kudde. Liksom en fågelschablon.

Vi slipar ner ytan på en duva tillsågad av gamla köksluckor, som kläs i tapet. Grönt och rosa, mina färger är alla ense om. Nu piggar den upp vårt hem härhemma, tillsammans med en rufft målad duva jag köpte på en påskutställning Tove hade. Gör fler, säger jag till Tove. Klart många vill piggas upp av duvor! Dessutom i gamla köksluckor som nu får ett nytt liv. Kanske blir det också så, till Skördefesten sista helgen i september.

 Trivsam sommarpackning att ta hem!

Toves farmor Ella var konstnär. En kreativ kvinna född 1916 kunde inte bara måla tavlor, hon kunde naturligtvis också brodera. Som denna kudde. Nu ligger den i en röd öronlappsfåtölj i en ny ateljé och skänker senare generationer kreativ kraft. Visst är den underbar?

Rätt i rött!

En lördagsmorgon när vi ännu bodde i vårt parhus i Bromsten, knackade som vanligt vår granne Kristian på för lite förmiddagskaffeprat. Han blev emottagen av vår yngste son, som studsade runt i en röd morgonrock med huva. - Precis en sån vill jag ha när jag fyller 70, sa Kristian. 

Så när han fyllde, gick vi över med en trave röd frotté och ett löfte om en morgonrock. Så småningom. Sen dess har rocken varit en punkt på min attgöralista i fyra, kanske rent av fem år.

Frottén ger ifrån sig ett rött ludd, eller regn över hela huset innan man fått alla bitar ordentligt på plats. Men så en morgon i april, när de tre killarna i familjen gav sig iväg på tidig fotbollscup och det plötsligt fanns sex timmars ensamhet kvar till lunch, skred jag till verket.

Det här är den sjätte morgonrocken jag syr av Pelle Vävaretyg och allteftersom har jag förstått att allt handlar om snedremsor. Så mycket som möjligt ska kantas för att det ska bli bra.

 - Fyfan va fin, säger Kristian, som har en underbar Stockholmsslang som han helst blandar med en rejäl dos positiva svordomar. Nåt så in i helvete!

Här poserar han på sin balkong i Vällingby den 21 april. Och just idag kom han plötsligt in genom vår sommaröppna terrassdörr, med snickarbyxor och sugen på en kopp kaffe, precis som när vi förr bodde dörr i dörr. Och som alltid är han så bra på att lösa problem. I dagar har vi hållit på att ringa om hyra av skylift, bil med dragkrok och överväga byggnadsställning inför vår ommålning av huset. Mycket erfarenhet och goda råd ryms i den mannen. På något sätt kändes allt plötsligt mycket lättare just ikväll!

Mat för mera garn

Nu är ju inte det här en matblogg, faktiskt, men syjuntan har alltid en vårträff där vi byter ut fikat mot lite avslutningsmat. Förra våren konstaterade vi, att utan någon som helst samordning, hade vi fått en väldig bredd på rätterna och allt var vegetariskt. 

Jag hade med mig kikärtsbiffar som bokstavligt talat är stapelföda hemma hos oss och jag lovade att lägga ut receptet. Köpta vegetariska biffar tar en snabbt till ruinens brant och eftersom jag har ett särskilt intresse för att lägga ärter och bönor i blöt, så passar det här oss så bra. Både kokade kikärter och biffar är en rikedom att ha i frysen.

Det lär komma en del recept framöver på vår blogg och det beror på att mat och garn är tätt sammanflätade. Vi kan dela in recepten i tre olika kategorier. 

1. Snabba recept så man sen hinner sticka (jag skriver sticka eftersom jag inte kan virka)
2. Långsamma recept så man kan sticka under tiden
3. Billiga recept så att vinsten direkt kan generera ett nytt nystan

Det här receptet går in i både kategori 1 och 3.

Cecilias prickiga kikärtsbiffar

3 dl kokta kikärter
en näve hackad mandel

solroskärnor

någon msk svarta sesamfrö

(ev lite sesamolja)

1 lök

1 morot

1 msk sesampasta

3 msk havregryn eller kikärtsmjöl

1 ägg

1 tsk spiskummin

1 tsk koriander

1 tsk currypasta

1 tsk salt

Torrosta mandeln i stekpannan ihop med solroskärnorna.

Hacka löken för hand och riv moroten. Blanda sedan allt i matberedaren till en jämn smet. Forma till biffar och stek i olivolja. Servera med tzatziki, ris (gärna råris) eller ugnsstekta potatisklyftor, eller med pitabröd. 

Om du gillar dem, är mitt tips att göra dubbel sats och frysa nästa gång. Det är då den riktiga tidsvinsten kommer in på kontot.

Men som sagt, låt inte maten överskugga vår hobby. Därför kommer även en bild på pågångprojekt. Dessa slitna sidenkuddar ska få en stark efterträdare.

Döttrarna skapar

 I somras trampade äldsta dottern på en glasbit på stranden. Hon blev sittande på altanen resten av eftermiddagen med foten i vädret. För att sysselsätta sig, så lärde jag henne virka. Hon hann knåpa ihop huvud och kropp till en pirat. Nu under påsklovet återupptäckte hon sitt projekt och virkade raskt klart den lille piraten. I eftermiddag har han varit på äventyr i trädgården.

Lillasyster blev också pysselsugen och letade fram makraméprylarna. Armbandet blev lite för stort, så jag föreslog att jag kunde få det, men icke. Den ska bli fotlänk i stället. Där passar den alldeles lagom.

Ett annat av äldsta tjejens långtidsprojekt blev också klart idag. Det fattades bara lite fyllning. Hon har både designat, ritat mönster och sytt själv.

Lucka 24B: Tomten är här!

Madeleines julbroderi är klart! Hennes fleråriga "syning" blir finalen i vår julkalender.

Alla alster har en historia och den här är själva anledningen till att Madde blev medlem i vår syjunta. Kanske skulle en junta göra att broderiet äntligen blev klart? Och det är det nu, före jul och allt. Men vi hoppas förstås att Madde hittar ett nytt projekt att sätta händerna i. För vi vill gärna se dig i juntan igen på andra sidan helgerna.

En riktigt god och avkopplande jul önskar vi dig som då och då är inne och kikar på vår blogg!

Utmaningen

Jag är lite avis på er som tog er till Syfestivalen i helgen, själv hann jag inte dit. Men jag har gett mig själv en utmaning istället: att sy ett lapptäcke av enbart tyger jag har hemma och inte köpa något nytt. Temat ska vara lite åt vår-/försommarhållet med gula, gröna och lila tyger och på bilden ser ni vad jag hittade i min "stash" vid en första genomgång. (Jag tror inte ni blir överraskade då jag berättar att de flesta av tygerna är äldre än mina barn.)

Tror ni jag lyckas?

Två turkosa älv-klänningar

Två turkosa älv-klänningar har jag lyckats knåpa ihop. De har maskinbrodereade vingar på ryggen och var sin liten älva på framsidan nere vid fållen.

Numera bor de hemma hos Linnea och Lilly i Härnösand.