Kreativ kusinverkstad i Borgholm

Ett garage i Borgholm har blivit ateljé. Det tycker vi om. Särskilt när det är sönernas kusin som bor i huset och ger oss en kreativ kväll sådär mitt i sommarlovet. Vi blir totalproffsigt handledda. Tove är gammal Beckmanelev och jobbar nu som AD.

Tapetrullar, färgburkar, hela skåp med tyger i färg. Jösses, var ska man börja? Pärlplattor är alltid ett säkert kort.

Toves son Anton har ärvt några t-shirtar från sin pappa och de piggas upp med blockade namn i screentryck.

 Mycket färg och snabbt ska det gå.

Här har min Adrian skrivit sitt namn och Tove skär med säker hand och skalpell ut varje kurva.

 Det får bli kudde. Liksom en fågelschablon.

Vi slipar ner ytan på en duva tillsågad av gamla köksluckor, som kläs i tapet. Grönt och rosa, mina färger är alla ense om. Nu piggar den upp vårt hem härhemma, tillsammans med en rufft målad duva jag köpte på en påskutställning Tove hade. Gör fler, säger jag till Tove. Klart många vill piggas upp av duvor! Dessutom i gamla köksluckor som nu får ett nytt liv. Kanske blir det också så, till Skördefesten sista helgen i september.

 Trivsam sommarpackning att ta hem!

Toves farmor Ella var konstnär. En kreativ kvinna född 1916 kunde inte bara måla tavlor, hon kunde naturligtvis också brodera. Som denna kudde. Nu ligger den i en röd öronlappsfåtölj i en ny ateljé och skänker senare generationer kreativ kraft. Visst är den underbar?

Semester på hög nivå

Jag har semester! Efter en vår i närmast skrattretande tempo, med mitt långa vardagspendlande, ungarnas fotboll och min mans ibland veckovisa utlandsjobb, snurrar nu allt i en helt annan takt. Och som för säkert många av er, handlar en del av semestrandet om att komma till anständig nivå på flera plan. Trädgårdshögen. Strykhögen. Pappershögarna. Jag har utfört inre och yttre djungelarbete. Vårens stigande strykberg har reducerats till kvällsreprisen av "Sommar" fyra kvällar i rad. Grusgången attackerar jag ibland med tidsmått, ibland med längdmått (nu rensar jag dit) och ibland med rymdmått (efter fylld hink får jag kaffepaus). Ja, så där håller jag på.

Och tidningar kan jag bara inte slänga utan att först bläddra igenom dem. Därför hittade jag först nu artikeln om 100-årskalas för hemslöjden på Liljevalchs. 2 000 blad har fyllts med individuell skaparkraft och bildar en kreativ skog därinne i konsthallen.

Under våren har jag följt några bloggare som ventilerat skaparprocessens toppar och dalar. Nu är jag sugen att se resultaten i verkligheten. Ja, massor lockar just nu oss slöjdare. På Waldemarsudde finns hemslöjdslegenden Lilli Zickerman och på Nordiska pågår utställningen Väv som min väninna Kerstin starkt rekommenderar.

Bara en liten, liten hög till ...

Siri Derkert - rakt i hjertat

I veckan som gick firade Sarah och jag sensommar genom att se utställningen om Siri Derkert på Moderna museet. En fantastisk utställning om en lika fantastisk konstnär. Nog har vi båda stått där på Östermalms tunnelbanestation och förundrats över hennes rebelliska linjer, men ingen av oss visste särskilt mycket om henne och hennes övriga konst.

Det mest spännande är att den visar en konstnär som förändrar sitt uttryck genom hela livet. Hon drar rastlöst vidare för att experimentera. Och hon är en så samhällsengagerad människa. Kvinnofrågor, miljöfrågor, ja allt det stora finns på hennes agenda.

På 60-talet gjorde hon collage och var oroad för miljön. Tidningsartiklar om kvicksilverbetat utsäde är knappnåletråcklade ihop med fågelsilhuetter.

För oss sy- och garngalna finns 30-talsperioden av modeskapande där hon ritar både scendräkter och modekläder. Textilhögskolan i Borås har tolkat några av skisserna och sytt upp. Se utställningen om du är i krokarna innan den stänger den 4 september, det är vårt tips.

När museet stängde gick vi ner mot restaurang Hjerta, som ligger vid Skeppsholmens kajkant. Kanske lite i tjusigaste laget för oss en vanlig vardagskväll, men men, vi hittade några rimliga argument för att gå in. Här på bilden ser vi ett.

Lite kul är det att trendrestaurangen med marockanskt klinker har klätt sina soffor i trasmattor. Och det går ju rakt in i mitt hjärta, eftersom jag 1998 drev ett kafé med afrikanska kangas som dukar och bänkarna värmdes av mammas öländska gamla trasmattor.

Och brödet. Ja, det är ett skeppsbröd, en modernare och hälsosammare variant av pizza, med surdegsbröd i botten toppat med rödbetor, getost och rostade hasselnötter.