Lucka 15 Tid för långläsning

Har du inte hunnit köpa alla julklappar än? Ska du ge bort bok till en familj som gillar höglösning? I så fall har jag ett tips. Mördarens apa.

I somras skulle vi åka till Turkiet och vara där länge. Massor av härliga familjemöten, men jag vet att det ibland också är himla skönt att dra sig undan en stund och läsa tillsammans. Så jag gick till utmärkta Barnens bokhandel vid Mariatorget i Stockholm och fick för första gången höra talas om Mördarens apa. Vilken märklig barnbokstitel, var min första tanke. Men hon var riktigt bra på att sälja, den där tjejen.

Så fort vi börjat läsa var vi fast, min tioåring och jag. Vilken skröna! Vilken berättarglädje! Och vilken otippad tid och plats att förlägga handling till. Lissabon på 1910-talet. Vi njöt verkligen av dessa 600 fascinerande sidor.

Och i höstas fick den Augustpriset. Jag skulle gärna utse den till årets julklapp.

Lucka 8 Tomtemössa med finess

Idag hade jag möte med vår reklambyrå som ligger vid Slussen i Stockholm. Bredvid ligger Emmaus secondhand. De har alltid så genomtänkt skyltning så jag står gärna där en stund och väntar in tiden. Idag ett uppspänt vintertyg och en tomte med väldigt lång tomteluva. Mönsterstickad. Och om jag skulle säga, så verkade den handstickad.

Härinne finns ofta ett stort sortiment av stickade plagg, särskilt barnkoftor. Jag är mest inne på knappar och stormönstrade tyger just i den här affären, men den som köper en tröja secondhand istället för en ny, sparar 97 procent energi, enligt Emmaus.

Lucka 5 Fika för fler

Vi är väl rätt många som då och då passerar Stockholms central. Jag gör det ofta och rätt tidigt. Vissa mornar har jag varken hunnit äta frukost eller packa termosen. Då är min räddning kafé Barista, bredvid Pocketshop i tunnelbaneplanet.

En frukost där för mig, ger också en lunch åt ett skolbarn i Etiopien. Det tycker jag är mycket sympatiskt. Jag gillar också att de har kaffekapslar utan metall till försäljning. Och att de komposterar kaffesumpen och delar ut som växtnäring.

Åker snålskjuts

Min väninna Eva-Karin har bloggarnamnet Linneaskariskulla och där kan man ofta hitta fina bakrecept och trädgårdstips. Nu var jag inne och kikade och hittade jag inte just vad jag skulle behöva? En stickad kratta!

Tomten tar nya tag

Julafton, och även mellandagarna är visserligen över. Men än finns känslan av mycket jul kvar. Lediga dagar. Några flaskor glögg. Valnötter framför brasan. Vi på Garnglada prisar denna helg med ett tomtebroderi där vi fått låna bild från juntans bloggvägrare Madeleine.

Det ena efter det andra blir klart ur Madeleines hand och förra julen infann sig frågan vart man vänder sig för att få broderierna snyggt ramade. Jag kände till Mejans i Sundbyberg och tipsade om det.

Så blev det sommar och höst och jag är inte allt för ofta i Sundbyberg. Men en regnig novemberlördag stretade jag köpegatan fram mot glasögonaffären. Ett litet stopp vid Mejans skyltfönster finns ju alltid tid för och visst skulle det vara skönt att gå in och värma sig? Precis innanför dörren hör jag en mycket välbekant stämma diskutera inramningars detaljer och är det inte mycket riktigt Madeleine? Ett sådant sammanträffande tyckte vi båda och försökte med lust och iver inviga Mejan i förhistorien och i sannolikhetsberäkningen i att vi båda sällansundbybergare träffas hos just henne.

Hur som helst så fick jag sedan smakråd till glasögon och vi båda en härlig fika.

God fortsättning på det nya kreativa året 2014!

Det kom ett paket från Uruguay...

Idag kom det ett paket från Uruguay. Tanken svindlar. Det är alltid nervöst att beställa garner man inte har känt på innan, och jag brukar försöka låta bli att göra så för att inte bli besviken. Men när jag hittade till madejas.se och läste om de olika hantverkarna och det lilla kooperativet i Uruguays inland kunde jag inte låta bli. Helt underbara handfärgade merinohärvor. Gick ju inte att låta bli. Det fick bli en beställning. Här är resultatet:

Jag är mycket nöjd. Nu ska jag bara försöka komma ihåg vad jag hade för planer för dem...

Orange lycka

Förra helgen tog vi långhelg och åkte till Amsterdam. En vacker och gåvänlig stad. Men fötterna blev trötta och varma. En av resans höjdpunkter var när vi på fredagen hittade en brygga där man nådde ner i vattnet med fötterna.

 

Det här var så skönt så vi kom tillbaka på lördagen och då hade vi sån tur att ett gäng BMX-killar övade på sina konster precis intill. Johanna var som vanligt beredd med kameran.

 

Cyklar fanns det gott om i Amsterdam. Här en klädd variant.

 

 

 

Jag hade såklart googlat reda på lite garnaffärer och fick via Stickcaféet på Facebook veta att Penelope Craft var en bra affär och att designern Stephen West brukar hänga där. Dit måste jag!  

 

 

Utanför möttes jag av ännu en klädd cykel och väl inne i affären förfördes jag av alla de fina garnerna från bland annat Madelinetosh. Dem hade jag bara sett på nätet förut. Det blev ett Stephen West-mönster med tillhörande garn. Hans mönster finns på Ravelry och den jag föll för var Daybreak.

 

Kanske var det staden, kanske var det slumpen, men plötsligt kändes orange som helt rätt färg för mig. Den kändes så rätt att det blev orange Kalinka på Garnverkets rea i morse.

 

Pythagoras på plats

Jag och min vän Kerstin har i 15 års tid dammsugit Västergötlands tygbodar. Därför var det en överraskning att det fanns en för mig oupptäckt guldgruva. Ljungbergs textiltryck i Rydboholm, här finns ett blogginlägg om det besöket. Och det bästa är verkligen gott nog. Alla klassikerna på rad i hyllorna. Viola Gråsten, Stig Lindberg och så detta: Pythagoras av Sven Markelius, designat för FN-byggnaden 1952. Påminner mig om Vällingby som jag bodde i en tid och som jag fortfarande gärna åker och handlar i. Meterpriset på rulle är naturligtvis enastående, men i stuvhögen hittade jag denna bit, kanske 20 centimeter någonting för överkomliga 50-lappen.

Egentligen tänkte jag mig en lampskärm, men så hittade jag i förrådet denna potential. En regissörsstol som jag vunnit på ett tidigare jobb, snygg men med en hopplöst ful tryckt rygg. (se bild nedan). Stuven visade sig passa på centimetern och var perfekt till färgen i dynan. Jag klippte bara bort några röda trådar och lirkade lite för att få mönster både fram och bak. Kantade med svarta snedremsor.

Och simsalabim. Nån timme. Eller ett halvår senare. Beroende på hur man ser det. En helt ny stol. Som får flytta in i huset.

Jag har ju länge varit svag för 50-talsdesign och nu står stolen i hallen med några skinnfåtöljer från 50-talet som jag ropat in på auktion för länge sedan. Läste i DN i julhelgen att 50-talsdesignen på något sätt har tagit en tidlös linje in i våra hem. Den är inte modern på eller av. Den finns som bas. Och det är jag väldigt glad för. Särskilt som våra golv snart ska inta mönster från klassiskt 50-tal.

Lucka 20: Ge bort en fransk panna

Nej, vi kan ju inte hålla på att sticka hela tiden, även om det ibland ser ut så, här på bloggen. En del tid går också åt till att kemikaliesanera. Ett steg för mig har länge varit att köpa ekologisk mat och det är för det mesta rätt lätt nuförtiden. Sen har storstädningen gått över städskåp, tvättstuga och badrumsskåp. 

Ett av mina senaste projekt är att byta bort teflonstekpannorna. Jag tröttnade på att stå där och fundera på hur mycket av beläggningen som gick in maten och fick tips om denna franska kolstålpanna. Jag vet, den heter som en hel gammal samhällskunskapslektion, men är riktigt bra. Naturmaterial och det är helt plötsligt roligare. Det enda man måste vara försiktig med är snabba temperaturväxlingar. Märket heter de Buyer och jag hittade den på NK glas & porslin och jag nappade efter ett riktigt fint erbjudande.

Sarah här på bloggen köpte en annan stekpanna efter tips från denna blogg, Linneas lilla gröna. Hon är också mycket nöjd.

Ända sedan jag intervjuade Sveriges första ekologiska frisör för kanske sex-sju år sen, har jag jobbat på det där med ekologiskt schampo. Man vill ju inte skada djurplanktonen mer än nödvändigt, särskilt inte om man suttit och bekantat sig med dem i ett mikroskop ett halvår (vilket jag gjort). Det här är mitt senaste inköp och jag ser positivt på potentialen. Ett tips till julklappssäcken.

Lucka 19: Julklappstips igen

Jag bakar ofta och mycket. Matbröd helst. Semlor och saffran när det är säsong för det.

En av de bästa presenter jag någonsin har fått är jäskorgar. Det är som sagt storproduktion som gäller när jag tar fram hushållsassistenten (för övrigt en annan mycket bra present som jag fick när jag disputerade!) och då blir det gärna stora släta limpor. Ibland skårar jag dem, både på längden, tvären och diagonalen. Är jag på riktigt bra humör kan det bli diagonala rutor. Och så ibland kommer dessa jäskorgar fram.

Jag är alltid lika nervös för att degen ska fastna i dem medan den jäser, men hittills har det aldrig hänt, så jag kanske ska försöka släppa den nojjan nu. Och varje gång jag stjälper upp de gräddade bröden på gallret känner jag mig lika proffsig. Så enkelt och så fint.

Lucka 18: En annorlunda julklapp

 

Idag bjuder Garnglada på en annorlunda julklapp. Det är ett hjorthuvud som mottagaren får sätta ihop själv. Ett lite annorlunda hjorthuvud med andra ord.

 

Jag såg det för första gången när jag var på Moderna muséet med Cecilia (finns att läsa om här) och när sedan jag och sambon var tillbaka på muséet kunde jag inte hålla mig. Huvudet finns i tre olika storlekar och jag tror (men vågar inte lova) att det finns i fler museishopar runt om i Stockholm.

 

 

De olika delarna trycks ut ur en skiva av något slag och fogas sedan samman med gummiringar. Den galna kombinationen av blommor, rutor och andra mönster är helt underbar tycker jag. Och bara tanken på att ha ett hjorthuvud på väggen som en jakttrofé... hu! Men i den här formen går det bra.

Lucka 11: Själavärmare

 

När allting annat känns grått och trist kan man alltid ta sig en titt på Wåhlstedts garner som förvirrande nog heter Vålberggarn. Juntan var på besök i spinneriet förra våren, det kan man läsa om här.

 

 

 

Vålberggarnet är ett av mina absoluta favoritgarner. Får man sen sticka bellismönster i det, som den gula här nedanför är stickad i, så är lyckan gjord. Färgerna är helt underbara och har namn som hjortron och midvinterros. Jag vet inte riktigt vad dessa två olika röda nyanser ska bli, men det lutar åt att den ljusare får bli en röd replik på hjortronbellisen. Men vi får väl se. Garnet är charmigt ojämnt och gör sig bäst på grova stickor, jag har nog haft sjuor eller kanske till och med åttor när jag har stickat dessa sjalar.

Det finaste med min hjortronbellis är att tofsarna ser ut som guldtofsar och ändå är det rent ylle. Sånt gillar jag. Och blir själaglad över.

Garn går att beställa på Wåhlstedts.

Lucka 8: Kalendertips

 

Ni vet väl att Garnstudio har en julkalender? Här finns det en länk till den. Allteftersom december går kan man klicka på luckorna och få upp ett nytt mönster. Bakom gårdagens lucka fanns det ett par helt ljuvliga handledsvärmare.

Det syns på långt håll att de är roliga att sticka! Kanske får bli ett nyårsprojekt.

Och du, testa att klicka på en lucka längre fram i kalendern ...

Lucka 6: Julklappstips

 

Idag påminde Cecilia mig om att jag ju kunde tipsa om Butik Florin. Nej, tänkte jag först, det gjorde jag ju i fjolårets julkalender här på Garnglada, men faktum är att det har kommit en hel del nya produkter sedan dess! Dessa underbara örhängen, till exempel.

Jag tror att även dessa fina armband är nytillkomna i sortimentet.

En kudde eller två? Eller kanske fyra?

Det är min svägerska som tillverkar dessa fina saker och mycket mer. Hon syr efter egen design. Och det bästa av allt är att hon bara använder retrotyger. Det är en fröjd för ögat, själen och naturen.

Lucka 5: På min önskelista

 

På min önskelista finns liksom i fjol en stickbok. Förra året var det Sticka mössor, vantar och sockor. I år är det lite på samma tema, fast tvärtom, nämligen Toe-Up Socks for Everybody. Jag har snubblat över den boken i ett par bloggar och de som skrivit om den verkar nöjda. Att börja en socka i tån låter ju helt logiskt - mycket lättare att få ut maximalt av ett nystan. Vi får väl se hur det går i praktiken. Om jag nu får någon julklapp. Jag vet inte om jag varit tillräckligt snäll. Spenat har jag ätit i alla fall. 

 

Självklart har jag ett garn på lut. Det är den här lilla godingen, inköpt hos Tant Kofta i somras, som ska bli tåuppsockor med maximalt långa skaft. De kan nog bli fina i mina lila kängor. Mormor köpte samma garn och hon har naturligtvis stickat upp sina nystan. Hon tyckte att det var ett mycket bra garn. Det känns ju bra för mig.

Vad har ni på era önskelistor?

Lucka 1: Smartare juleljus

Jag jobbar på ett laboratorium och i torsdags gick vi ut med ett pressmeddelande om energieffektiv julbelysning. Till fikat dukade Sherwan, som gjort testet, upp alla slingor, stjärnor, julgransslingor och ljusstakar. Han berättade om resultaten och så kunde kollegorna ställa sina ingenjörsspecialfrågor. Och vilka specialfrågor! Har du kollat timer, lönar den sig? Exakt när lönar den sig? Hur mycket drar själva transformatorn? En gick till och med runt med en liten minikikare för att kolla ljusets kvalitet. Sherwan hade svar på allt. Herregud, nördarnas julafton, skrattade vi allesammans och till slut hade vi till och med generaldirektören där för en guidning.

Alla vill ha just de där detaljerade svaren, det märks när tidningarna börjar ringa. Och det är kul att kunna ge dem och samtidigt sätta in belysning i ett större globalt sammanhang. Det vi alla sett är hur lätt det är att hitta elsnål julbelysning i år, jämfört med tidigare år. Och hur stor skillnad den gör. En ljusstake med gamla glödlampor drar 14 gånger mer el än en med LED. Den juldekoration som drar mest el är julgransslingan. Å andra sidan kanske den inte är tänd lika mycket som julstjärnor och ljusstakar. Ja, allt beror väldigt mycket på hur julljusvanorna ser ut därhemma.

Det är lätt att byta ut ljusstakarnas lampor till elsnålare LED. Nu går det att köpa en hel uppsättning för runt 40 kronor. (Annat var det när jag köpte dessa på bilden för tre år sen, kan jag lugnt säga ...).

Jag som är svag för papperstjärnor, tycker att en bonusfördel med LED-lampor, är att de helt enkelt inte blir så varma. Jag känner mig lite tryggare.

Om du har gamla glödlampor i ljusstakarna, lönar det sig med timer, men inte lika självklart om du har satsat på LED. Ja, känner du också ett behov av att grotta ner dig i detaljer, läs mer på Energimyndighetens testsida, eller lyssna på min kollega Helena i morgon på P4 kl 15.

Istället för kemtvätt

Vi har ett projekt hemma, som går ut på att försöka kemikaliesanera så gott det går. Skåp i badrum och kök har länge varit med i rullen, men nu var det dags för hallen och en matta som ligger i den. Istället för att lämna den till kemtvätt, gav vi oss på den med såpa och full sprut på vattenslangen. Ett ovanligt tacksamt uppdrag för vissa familjemedlemmar. Lagom geggigt och väldigt kul att springa i.

Sen fick den hänga och torka i höstsolen. Det enda svåra med det här projektet var att släpa upp den dyblöta mattan på trädgårdsmöblerna. Annars var det ett enkelt sätt att spara en tusenlapp. Många nya nystan kan det bli.

Eller en ny runda till Kasthall i Kinna kanske, där denna matta en gång är inköpt.

Mitt godis

Idag kom mitt garn från Elviras garn och hantverk. Och mycket riktigt, det var som en godispåse! Nu ska allt bara kombineras till fina mössor och kanske någon vante och socka. Det blir nog inte så svårt när jag har Ann-Mari Nilssons "Sticka mössor, vantar och sockor".

Här finns bra grundmönster som ändå inte är tråkiga.

Undrar när den avgörande kicken att verkligen ta tag i detta infinner sig. Just nu har jag så många idéer som snurrar i huvudet att det börjar bli svårt att sortera dem.

Det blev ju en del hos Helena på HK Textil också...

Mer Bom-Ull till bikakekragar och så ett nystan av det underbara tunna garnet Smootie (fick plommonfärgat i födelsedagspresent, men kunde nu inte hålla fingrarna från detta silvergrå). Och så trillade jag dit på ett obeskrivligt härligt garn i 90 % lammull och resten kashmir. Jag säger bara: färgen!

Jag har hälsat på hos Tant Kofta!

Det föll sig så lyckligt att jag befann mig på rimligt avstånd från Tant Koftas öppna koffert den 7 juli. Med en vägbeskrivning i handen och mormor i passagerarsätet gav jag mig av i gryningen (nästan). Vägbeskrivningen var det nog inget fel på, men däremot är det något vajsing på mitt sinne för höger och vänster, så det blev en rejäl tur ut på landsbygden bland bräkande får på villovägar och vägar som plötsligt slutade på någons ladugårdsbacke. Efter mycket om och men och telefonguidning av sambon hittade vi till slut rätt. Vid det laget var mormors nerver helt slut, men det rådde en kopp kaffe i Tant Koftas växthus bot på. När vi hade varvat ner lite och småpratat med Tant Kofta gick vi på upptäcksfärd bland koffertarna. Underbara kvaliteter och himmelska hemfärgade färger. Här har jag staplat upp min skörd (egentligen är garnerna som vackrast när de ligger i härvor, men ivern var stor - jag vill komma igång med dessa projekt nu). Det nedersta garnet är ett sockgarn. Rosa med orangea inslag (syns dock inte här, tyvärr). Tant Kofta sa att hon tänkte på nyponrosor när hon färgade det. Nästa i tur är grön Filisilk som ska bli en "Raka rör" (Tant Kofta-mönster). De två översta ska randas i en sjal, även det efter ett mönster av Tant Kofta. Det grå är ett spännande garn från Peru och det innehåller 2% koppar. Det ska ha hälsobringande effekter. Kan vara bra att ha i pulsvärmarform till vintern tänkte jag. Mormor tänkte likadant och köpte ett sånt nystan och så lite sockgarner.

Extremfynden trappas upp

För ett tag sedan skrev jag om min resa i tygrikets bygder runt Kinna. Om hur kul det är att åka till fabriksbodar där produktionen bokstavligen ligger vägg i vägg med butiken. Om man är pigg på nya projekt och är mottaglig för kreativa vurpor, är det här rätt plats att fynda. Den här gången hade jag givit mig själv restriktioner. Jag skulle i alla fall ha en vag idé om vad jag ska använda grejerna till.

På Ljungbergs textiltryck kan man köpa tyger för 1500 kronor metern. Underbara sammetstyger som är väl värda sitt pris. Finns det en stuv av det nästa gång jag är där så klipper jag till direkt, eller av tyget Fruktlåda av Stig Lindberg. Men just denna dag hittade jag stuven Längtans trädgård i ekologisk bomull, designad av Ernst Kirchsteiger (tvåa uppifrån) och en liten snutt Pythagoras. Högst upp ett nytt tyg för mig, Warda av Sara Klein Svensson och eftersom jag har två firmor med namnet Frö, så blev det här ett självklart val (aha, fröna syns inte på bilden). Det blålila tyget heter Mali och det hittade jag i bottenvåningen på Pelle Vävare. Nån hundralapp kostade hela rasket.
Från Kasthall kan man gå med mattor på tiotusentalstusen och ändå betrakta det som fynd. Man kan också köpa några rullar garn. Den här gången blev det två påsar till det facila priset av tio kronor styck och dessa rullar för en hundring som så småningom ska bli puffar är det tänkt.

Nu tar jag snart bussen vid Stockholms central och åker till Öland. Kliver av i Ormöga. Ett ställe som än så länge är rätt okänt, men efter påsk vet nog många var kamelbonden som söker fru har sin gård. Just där! Glad påsk!