söndag 28 juni 2015

Gröna löv


Jag skrev förut om mina älskade löv (här). Den här gamla godingen hade jag glömt. En kompis hade haft den hemma hos sig av olika anledningar och nu fick jag tillbaka den. Jag stickade den för något år sedan (minst!) och garnet är handfärgad merino från Uruguay. Jag var inte så förtjust i den spräckliga härvan när den dök upp i brevlådan men tänkte att har jag nu köpt det så är det bara att sticka. Som tur var hade jag även beställt en enfärgad härva i passande grön nyans och den funkade ju bra som kant. Jag är svag för löv - det vet ni nu - och för volanger. I den här kanten kombinerade jag dessa båda på fri hand och det blev riktigt bra tycker jag. Så skönt när allt plötsligt stämmer: garn, färg, mönster och form. Extra nöjd är jag över att jag fick till ett blad precis under sjalens mittmaskor.
 
 

lördag 20 juni 2015

Lappar och lagar i midsommarsol


Jag är dålig på det där med midsommartraditioner. Bondunge som jag är har midsommar mest varit en mätpunkt för höskörden. Höt skulle vara klart till midsommaraftonskväll, så var det bara. En stress utan like hela midsommaraftonens dag, med väder och antal höbärgare inblandade i ovissheten.

Blev den klar, firade vi kvällen med att åka och titta på fulla raggare på Lundegårds camping. Ja, det kanske räknas som tradition det med. Hur som helst. Att sy har också kommit att ingå i min midsommar fler gånger nu faktiskt. Så även denna.


Min tonårsson frågade om jag kunde laga hans jeans. Jag blev riktigt glad och inser att lappar inte är nåt problem idag, inte ens på märkesjeans. Kanske signalerar det att någon lagt ner lite tid och omsorg. Så när solen tittade fram, drog jag ut symaskin till altan. Tog lappar från ett par gamla jeans bortom all räddning och satte igång.


Just idag smälter jag in i omgivningen. Nöjd med att ha sparat tiotusentals liter vatten, som går åt till bomullsodling för ett par nya jeans. Också minst lika nöjd med att lägga en timme här. Och inte i en galleria.

lördag 13 juni 2015

Stickning som meditation

Det är väl ingen nyhet att stickning har en lugnande effekt. För mig väcker stickningen många känslor på vägen till målet. Ibland ger mönstret upphov till ren och skär frustration - då är det lite si och så med den lugnande effekten - men hur irriterad jag än har varit under resans gång så infinner sig nästan alltid ett lugn på slutet. Vissa mönster ackompanjeras av speciella minnen. De här löven är ett exempel. Jag växte upp med en i princip konstant stickande mormor. Det var både spetsstickning och flerfärgsmönster. Mormor blev stammis på Yll och tyll så snart butiken öppnade i mitten på 1980-talet. Nu sätter händer och ögon i princip stopp för handarbetandet men intresset finns kvar hos denna 92-åring. Bland allt det hon stickade beundrade jag mönsterstickade saker allra mest. Jag tillbringade mycket tid hos min mormor och morfar när jag var liten och de allra bästa stunderna var när jag låg på en för kort madrass på golvet i mormors sovrum och vi pratade om olika sjukdomar man kunde drabbas av. Näst bäst var när vi satt i soffan och hon lärde mig sticka. Känslan när jag knäckte mönstret till det som i Märthaskolans handarbetsbok kallades Rosenlöv! Jag har återvänt till dessa löv i olika tappningar många gånger under mitt stickliv och varje gång fyller de mig med ett alldeles särskilt lugn. Nu stickar jag dem i mjukaste merino blandat med lite silverbling. Och jag fullkomligt älskar dem.





söndag 7 juni 2015

Säsongsavslutning

I år blev det en annorlunda avslutning. Tre tappra juntadeltagare mötte upp på Café Fåtöljen på Hornsgatan. En god toast. Lite paj. Kaffe. Och som vanligt stickning, prat och trevlig samvaro.

lördag 6 juni 2015

Tröja på gång

Det var längesen det hände nåt på bloggen. Produktionstakten har nog lite allmänt varit ganska låg under våren. Själv stickar jag så sakteliga på en tröja till äldsta dottern. Börjar ana slutet, men än är det en liten bit kvar.