Imorgon kväll sitter vi bänkade där i soffan, hela högen, för att se Bonde söker fru. Det är inget konstigt med det egentligen. Jag ser det varje säsong, bondunge som jag är och jag har fått med mig barnen i denna vana.
Särskilt minns jag en höst under dagistiden, när Mardin, min man gick på kurs varje onsdag. I vanliga fall började vi läggning och läsning vid åtta och så sov barnen vid nio. Bondesökerfrukvällar satt de tandborstade och uppallrade i soffan vid åtta. Jag följde dramatiken, de tittade på traktorerna. Alla nöjda och så veks de sedan bara ner i sängen.
I år är det lite speciellt. Vår granne är med som en av bönderna. Bengt. Sjubarnspappan med kameler, svår att missa. En ordkonstnär som jag en gång intervjuade om tvåspråkiga familjer för en föräldratidning. Vilka underbara citat han bjöd på!
Ett sommaräventyr för oss brukar vara att
rida kamel. I år hann vi inte med det, men däremot blev det en kamelbullefika på ranchkaféet en förmiddag med min brorsdotter Helena och Bengts dotter Signe som står för bullarna. En timme senare ösregnade det ... Men som sagt, här är det en vansinnigt blå himmel över Ormöga.
Av det lilla jag hunnit se av trailern läser Bengt breven vid en kvarn. Kanske är det just denna, min farfars kvarn som står så fint med utsikt över Alböke alvar?
Pappa skänkte den till hembygdsföreningen som ser om den och ger den nya vingar ibland. Bilderna kommer från en sommarrunda med Tove, kameran och
några färdigstickade projekt, bland annat dessa vantar i öländsk tradition.
Nu ser jag bara fram mot morgondagen och hoppas att programmet tagit tillvara en verbal artist, på vilket språk det vara må.
