Första ljuset

Idag tänder jag första adventsljuset i en enkel adventsljusstake gjord av fat från Myrorna och ljushållare från Slöjd Detaljer.

 

 

Tidlöst pyssel

Ibland behöver vi lite annat än garn i bloggen. Pärlor är verkligen ett tidlöst pyssel. Här i 2014 års tappning med Angry Birds och Minecraft skapat av yngste sonen efter idéer vi Googlat fram på nätet.

Namnet Klippkort gav vinstlotten

Häromdagen när jag kom hem från jobbet, låg där ett härligt fylligt fluffigt paket i brevlådan. Det är verkligen inte varje dag man får såna brev. Särskilt inte från Tant Kofta! Tydlig avsändare, både i skrift och bild på frimärksplats! (Själv tycker jag det är ett gott tecken att frimärkena fick stickade kreativa sockor, samma vecka som min man började som systemarkitekt på Posten).

.

Det kändes som första dagen solen bröt fram. Men ännu så pass kallt att jag tydligen inte kom på tanken att fota utomhus, därav de lite klena färgerna som inte alls gör garnet rättvisa. Hoppas få återkomma när vädret blir lite varmare.

Garnet, en vinst för att jag tipsade om namnet Klippkort till Tant Koftas nya sjalmodell. Mönstret låg med, liksom lyxig sticka och ett handfärgat violblått garn, specialutvalt till mina blonda färger. Och fyra härvor färgväxande bomull med namnet Choklad, rättvisemärkt och fint från Peru. Jag tar dem till mitt hjärta!

Samma dag kom yngste sonen hem och hade virkat sitt första armband i syslöjden. Så klart det ska förevigas! Så, nu har jag gett två böcker, en sjal och ett barn nya namn. Dessutom hittat på ett ord som tidigare inte fanns och som nu används om bin som fraktas runt på lastbilsflak för att pollinera på beställning, när de vilda bina dör ut förskräckande fart, ordet gårdfaripollinerare. Det är kanske det här jag ska satsa på!

Istället för kemtvätt

Vi har ett projekt hemma, som går ut på att försöka kemikaliesanera så gott det går. Skåp i badrum och kök har länge varit med i rullen, men nu var det dags för hallen och en matta som ligger i den. Istället för att lämna den till kemtvätt, gav vi oss på den med såpa och full sprut på vattenslangen. Ett ovanligt tacksamt uppdrag för vissa familjemedlemmar. Lagom geggigt och väldigt kul att springa i.

Sen fick den hänga och torka i höstsolen. Det enda svåra med det här projektet var att släpa upp den dyblöta mattan på trädgårdsmöblerna. Annars var det ett enkelt sätt att spara en tusenlapp. Många nya nystan kan det bli.

Eller en ny runda till Kasthall i Kinna kanske, där denna matta en gång är inköpt.

Mahjong och stickning

Det här är vad jag har ägnat delar av min påskhelg till. Mahjong och stickning. Ett par av våra bästa vänner indroducerade oss till Mahjong för några år sen. Vi köpte oss raskt ett eget, och lärde upp mina föräldrar också. Eftersom det är ett spel som man spelar på fyra, varken mer eller mindre, så blir inte tillfällena så många. Semester, jul och påsk är givna tillfällen.

Jag har ganska länge funderat på vad jag ska göra av det vackra, röda garn jag köpte från Wåhlstedts på vår juntaresa till Dala Floda förra våren. Nånstans bland alla mahjongbrickorna kom jag på att jag skulle försöka mig på nåt nytt med en gammal känd blomma. Sjalen stickar jag på tvären från högerhörn till vänsterhörn. Med jämna mellanrum blir det en rätstickad stjälk med blomma längst ner. Tror att det kommer att bli frans på den också - men jag lovar inget bestämt....

Gissa vilken min favoritfärg är?

Jag låter bilden tala... :-)

Det ska va gult i år!

Bakluckeloppisar känns som den verkliga fyndplatsen för textilier. Den äldre generationen tömmer sina villor för att flytta till lägenheter och lättar på lager som är ärvda i flera led. Valet står ofta mellan tipp och loppis och därför blir priserna minst sagt humana.

Denna matta i rosengång är helt oanvänd (tills nu då) och i en väldigt spännande färgkombination. Jag kan tänka att antingen gillar man eller så gillar man inte. Jag gillar och den ligger fint i vårt bibliotek.
En gång för tio år sen cyklade jag förbi en spontanloppis utanför ett hus i Bromsten. Jag köpte en bunt handvävda handdukar i rött och vitt som jag använt sedan dess och är så nöjd med. Då visste jag inte att tjejen jag handlade av, senare skulle bli min mammakollega i fotbollslaget. När hon dukade upp igen, var jag snabbt kund och köpte upp lagret och kryddade det med gult.
En blomkruka som påminner om majolika gjorde sig med Mårbacka.
Och så snubblade jag över dessa gula koppar som heter Sol och är 60-talsdesign från Gabriel. Sex koppar med fat och udda assietter handlade jag för nån hundring. Och måndagen därefter sprang jag till Myrorna i Eskilstuna på lunchen för att kolla om de fanns kvar. Jodå. Där fanns nästa sex-pack fint kvar i hyllan. Dussinet fullt alltså.

Färgen gör mig glad och formen gör att kaffet håller värmen länge. Det har varit min utedrickarkopp i sommar.
Just den här dagen matchar gästande Malkoms linne helt servisen. En helt oplanerad färgsynkning den här gången (deras mamma jobbar som dekoratör på NKs glas och porslin). Roligt att det är samma mamma Annas linne från 1978. Storasyster Ebba är i fotbollstagen.

Vår blogg har fått en award från bloggaren linneaskariskulla. Så roligt! Den tackar vi varmt för och håller nu på att samla ett gemensamt svar på frågorna som följer. Vi återkommer!

Premiär för bakluckeloppis

När jag tänker tillbaka på våren, förstår jag inte hur den gick till. Ett helt omöjligt pussel lades (och lades inte) med massor av jobb, massor av pendling och massor av fotboll. Plus möten, skolträffar och allt det där vardagliga. Nej, nu så här i september begriper jag det bara inte.

Så plötsligt, mitt i alltihop dök ett förslag om bakluckeloppis upp. Till min egen förvåning hade jag med vändande mail anmält mitt intresse som organisatör. Och det är ju konstigt det där med ideellt arbete. Trots att det tar tid och ork, så ger det ändå alltid mer energi tillbaka. Vi hade ett fantastiskt roligt samarbete och fann många okända egenskaper och talanger bland föräldrarna. Mer än 50 bilar kom.Platsen var ju given. Bromstens IP är en slumrande storstadsdiamant. Stora ytor nedanför den pampiga Ellen Keyskolan, ett nymålat litet kafé och en lummig oas vid föreningshuset. Som gjort för folkfest.
Korvspadet hölls varmt och det luktade lagerblad och pepparkorn. Alla föräldrar hade bakat mängder av kakor.
Våra killar, Bromstens 03:or (länk) hade det mysigt i skuggan.
Och mängder av grejer bytte ägare den här förmiddagen.
Riktigt fyndläge för kläder och leksaker.
Och vem vill inte ha en ny skogarderob eller grönskande trädgårdshörna?
Här fyndade vi själva ett Guitar hero, som visade sig fungera! Och i flera bakluckor fanns textila gruvor, vilka jag öste ur och om dem kommer jag att berätta mer i nästa inlägg.

Söndagen den 2 oktober är det dags för nästa bakluckeloppis i Bromsten, (länk).

En kreativ höjdardag

För några veckor sedan skrev jag här på bloggen om hur upplyft jag kände mig av boken Just kids av Patti Smith. Några dagar efter att jag läst den, ringde min brorsdotter Anna och frågade om jag ville fotografera hennes nya projekt: smycken av tyg. Eftersom jag befann mig i en Justkidsefteryra, gjorde kombinationen knåpa smycken och fotografering, att jag sa ja direkt.

Anna har också starka barndomsminnen av vår innehållsrika vind, som jag skrev om i förra inlägget. Inga kläder från 1916 hade slängts, utan alla hamnade på vinden. Varför visste egentligen ingen, men så var det bara. Därför var varje gång man öppnade dörren in till detta rum, förknippat med känsla av äventyr.
Många av kläderna som låg där var sydda av min moster Elsa. Hon var sömmerska i Borgholm när jag var liten och hon kunde inte bara sy. Hon kunde sy i en helt egen division. Det finns hur många historier som helst om hur hon sydde brudklänningar över en natt, kjol medan någon väntade på bussen hem och finklänningar av små stycken tyg som hon elegant skarvade ihop.
Elsa hade inga egna barn, men hon pysslade om oss och alla andra syskonbarn med oändlig omsorg. Jag har ofta tänkt på det här när man pratar om att meningen med livet är att skaffa barn för att de egna generna ska leva vidare.

Inom biologin finns en ganska oompratad strategi som handlar om att vissa individer inte skaffar egna ungar, utan istället satsar sin energi och omsorg på syskonens avkomma, eftersom det också är ett sätt att få stora delar av sitt genmaterial att nå nästa generation.

Jag har i alla tider menat (i alla fall sedan jag blev faster vid nio års ålder) att syskonbarn är en släktrelation som kan vara otroligt stark, men som är alltför ouppmärksammad.

Så, åter till min kreativa brorsdotter Anna. Vi bestämde fotografering redan nästa dag. Mina två killar, två övernattande kompisar och min M ställde upp som barnvakter till Annas två barn.

Under tiden vi passade ihop kläder och halsband, gick M loss på engelska ordböcker för att hitta ett passande namn. Lite lagom kaxigt. Efter bara någon stunds bollande copyarbete kände vi oss nöjda.

Vi gav oss ut på jakt efter passande bakgrunder och hittade inom hundrametersradien en snyggt reviterad vägg, vild natur och en tidigare oupptäckt graffitimålad avloppsdörr. Särskilt graffitin var ett fynd och efter att idag (9 augusti) ha lyssnat till sommarpratande Daniel Adams-Ray och hört hur hans skaparlust föddes just med graffitin, känns den än mer rätt.

Vi hade så otroligt kul! Anna är så bekväm som modell och bilderna liksom växte fram av sig själva. Vilket fint flow! Och det kändes precis som i Just kids där den enes uppmuntran gjorde att den andre växte och tvärtom.

Själva smyckena är alltså flätade av klänningstyger från bland annat moster Elsas verk. I ena änden finns en berlock med ett äldre smycke och ett kvinnomärke. Helt plötsligt kom mitt gamla smyckeslager från en nedlagd butik vid Odenplan till användning.

Läs gärna Annas egen historia på hennes blogg Kärlekspannkaka design.

Och namnet, det blev: Twisted braid.

Under tiden Anna och jag hade våra kreativa kamerautflykter, hade basstationen rätt kul också vad det verkar. Många teckningar och en hel del fotboll. Här ser vi Malkom mitt i våra somrars största utmaning. Leta rätt på vattenmeloner som ligger gömda någonstans i trädgården.

Syskon-barn-barn är för mig en sex år gammal bekantskap. Och en lika inspirerande sådan!

Flex-Frasse

Det finns så många härliga och kreativa människor där ute. Nu är jag med och tävlar om Flex-Frasse från Lunadsign. Det är en barndomsvän till maken och svägerskan som gör dessa underbara figurer.

Inspirationsresa

Ett något decimerat, men tappert, syjuntagäng har varit på inspirationsresa till Dala Floda med omnejd. Vi bodde fantastiskt fint på Dala Floda Värdshus. Vilken miljö, vilken mat, vilken service!

Vi gjorde först en studiebesök på Jobs handtryck. Intressant att få en liten inblick i textiltryckandets värld. Via antikaffär i Leksand styrde vi sen kosan mot Wålstedts i Dala Floda. Där fick vi lära oss allt om skillnaden mellan glansig och svårspunnen ryaull och matt och lättspunnen vanlig ull. På bilden ovan ses den långa ryaullen och den korta krusiga vanliga ullen. Ryaullen kommer för övrigt från ett lamm, vilket lätt ses på fnirren i änden.



Vi fick se hela processen från nyklippt ull till färdigt garn. Ett sånt hantverk! Sortering av ull, tvättning, färgning, kardning, färgkomponering, in i spinnmaskinen, upp på härvor, tvättning och så till en liten härvihoptvinningsapparat. Otroligt spännande!




Helt tomhänta kom vi inte från våra exkursioner, som synes... om det nu var nån som var rädd för det...

Och lite tid över hade vi att sitta i solen och sticka också.

Förläng sommarkänslan

Det börjar bli lite höstruggigt. Imorse var det mörkt när jag cyklade till pendeltåget. Då är det härligt att tänka att sommaren var fantastisk. Midsommar till exempel. Den firade vi på denna genuint vackra fäbod i Dala-Floda. Just här planeras för midsommarstångsresning vid Flosjön några hundra meter längre bort. Stången ligger redan klädd och det ni inte kan veta, men som jag minns, är att i granngården satt spelemännen och övade och sjöng och ljudet spred sig över fäbodgatan, gärdsgården och syrenhäcken.

Vi har 52 minuters paus i programmet mellan midsommarlunch, lekar och kvällsfirande. Jag passar på att vira upp ett nystan och njuta av ett Dalarna helt på topp.

Syjunta i öst!

Inspirerade av något som kallas Stickfest i väst, kom vi i höstas på att vi skulle ordna vårt eget lilla Syjunta i öst. Surfade runt lite och hittade Myshelg på Finnhamn i skärgården! Helpension i två dar. Underbart! Ungefär halva juntan (plus en gästmedlem!) hade möjlighet att åka.

'

Det blev en hel härlig helg ägnad åt stickning, virkning, ett (1) dopp i isvak, promenader, god mat, bastu. Vissa blev klara med några alster, vissa repade upp, vissa påbörjade trefyrafem nya.

Ni andra som var med, fyll gärna på bland kommentarerna!

Lycka är en nystmaskin

Jo, jag kom på att jag måste ha en nystmaskin. Jag gjorde en snabb marknadsundersökning och kom fram till att det inte verkar finnas så många olika modeller att välja på, så då blev det den här. Eftersom jag är hemma och är sjuk, fick sambon skutta iväg efter jobbet (fast jag vet inte om han verkligen skuttade in på garnaffären). Yngsta dottern kastade sig genast på och började nysta, och se så fint det blev!

Vi har fått en award!

Det var ganska längesen, i januari, men eftersom vi bara träffas var tredje vecka, så har det tagit lite tid att sammanställa vårt inlägg :-)




Awarden fick vi av min rara svägerska Magdalena. Tack så jättemycket!

Med denna utmärkelse följer att man ska:
• kopiera awarden på din blogg.
• länka till den personen som gett dig awarden.
• berätta 7 intressanta fakta om dig själv.
• välja 7 andra bloggar som du vill ge awarden till, samt länka till deras bloggar.
• lägg en kommentar i deras bloggar att du gett dem denna award.

Så här kommer 7 fakta om oss:

1. Våra svenska favorityllar är Wålbergsgarn, Ullcentrum och Eskimo.
2. Vi stickar, broderar och virkar gärna i ull, bomull och alpacka, men använder även mohair, angora, lin och silke. Ibland slinker det med lite mer udda garner av mjölk, soya, banan och bambu eller nån glittrig syntet.
3. På förra syjuntan var vi 8 personer som hade 18 pågående projekt (icke räknat de som låg kvar hemma).
4. Vi har tillverkat minst 26 amigurumisar.
5. Vi har släkt i 9 länder (Sverige, Algeriet, England, Frankrike, Iran, Kanada, Marocko, Turkiet och USA).
6. Åldersskillnaden mellan äldst och yngst är 21 1/2 år.
7. Hastighetsrekordet innehas av Nina, som påbörjat och avslutat ett och samma projekt vid ett juntatillfälle (inklusive amning av son - som också fick äta färdigt). Längst pågående projekt lämnar vi utanför denna sammanställning....
   

Vi vill skicka denna award vidare till alla underbara människor som läser vår blogg!!

Jul!

Vill bara önska er allihop en riktigt GOD JUL!

så ses vi igen efter helgerna :-)

Discostickor

Jag har köpt discostickor! Lovar att det går undan när jag stickar - säkert dubbelt så fort som vanligt.... ;-). Just nu sitter det en lila mössa i vardande på dem.

Risken är väl att man glömmer stickningen, hämtar ner dotterns discolampa och slår igång Daddy Cool.

Notera att det röda överkastet faktiskt har just den nyansen. Det ska alltså inte vara helt omöjligt att fotografera rött...?