En kreativ höjdardag

För några veckor sedan skrev jag här på bloggen om hur upplyft jag kände mig av boken Just kids av Patti Smith. Några dagar efter att jag läst den, ringde min brorsdotter Anna och frågade om jag ville fotografera hennes nya projekt: smycken av tyg. Eftersom jag befann mig i en Justkidsefteryra, gjorde kombinationen knåpa smycken och fotografering, att jag sa ja direkt.

Anna har också starka barndomsminnen av vår innehållsrika vind, som jag skrev om i förra inlägget. Inga kläder från 1916 hade slängts, utan alla hamnade på vinden. Varför visste egentligen ingen, men så var det bara. Därför var varje gång man öppnade dörren in till detta rum, förknippat med känsla av äventyr.
Många av kläderna som låg där var sydda av min moster Elsa. Hon var sömmerska i Borgholm när jag var liten och hon kunde inte bara sy. Hon kunde sy i en helt egen division. Det finns hur många historier som helst om hur hon sydde brudklänningar över en natt, kjol medan någon väntade på bussen hem och finklänningar av små stycken tyg som hon elegant skarvade ihop.
Elsa hade inga egna barn, men hon pysslade om oss och alla andra syskonbarn med oändlig omsorg. Jag har ofta tänkt på det här när man pratar om att meningen med livet är att skaffa barn för att de egna generna ska leva vidare.

Inom biologin finns en ganska oompratad strategi som handlar om att vissa individer inte skaffar egna ungar, utan istället satsar sin energi och omsorg på syskonens avkomma, eftersom det också är ett sätt att få stora delar av sitt genmaterial att nå nästa generation.

Jag har i alla tider menat (i alla fall sedan jag blev faster vid nio års ålder) att syskonbarn är en släktrelation som kan vara otroligt stark, men som är alltför ouppmärksammad.

Så, åter till min kreativa brorsdotter Anna. Vi bestämde fotografering redan nästa dag. Mina två killar, två övernattande kompisar och min M ställde upp som barnvakter till Annas två barn.

Under tiden vi passade ihop kläder och halsband, gick M loss på engelska ordböcker för att hitta ett passande namn. Lite lagom kaxigt. Efter bara någon stunds bollande copyarbete kände vi oss nöjda.

Vi gav oss ut på jakt efter passande bakgrunder och hittade inom hundrametersradien en snyggt reviterad vägg, vild natur och en tidigare oupptäckt graffitimålad avloppsdörr. Särskilt graffitin var ett fynd och efter att idag (9 augusti) ha lyssnat till sommarpratande Daniel Adams-Ray och hört hur hans skaparlust föddes just med graffitin, känns den än mer rätt.

Vi hade så otroligt kul! Anna är så bekväm som modell och bilderna liksom växte fram av sig själva. Vilket fint flow! Och det kändes precis som i Just kids där den enes uppmuntran gjorde att den andre växte och tvärtom.

Själva smyckena är alltså flätade av klänningstyger från bland annat moster Elsas verk. I ena änden finns en berlock med ett äldre smycke och ett kvinnomärke. Helt plötsligt kom mitt gamla smyckeslager från en nedlagd butik vid Odenplan till användning.

Läs gärna Annas egen historia på hennes blogg Kärlekspannkaka design.

Och namnet, det blev: Twisted braid.

Under tiden Anna och jag hade våra kreativa kamerautflykter, hade basstationen rätt kul också vad det verkar. Många teckningar och en hel del fotboll. Här ser vi Malkom mitt i våra somrars största utmaning. Leta rätt på vattenmeloner som ligger gömda någonstans i trädgården.

Syskon-barn-barn är för mig en sex år gammal bekantskap. Och en lika inspirerande sådan!