Här har vi ännu ett projekt som har legat och väntat på en sista hand. Den här gången gällde det en till tur i tvättmaskinen, för efter första tovningsomgången var den aldeles för sladdrig. Jag har virkat med dubbel eskimo. Började följa en beskrivning, men det blev alldeles för svårt eftersom jag "inte kan virka".Det rosa garnet (växtfärgat) längst fram i korgen och det bruna (egentligen natursvart) som skymtar längst bak köpte jag i jämtländska Bakvattnet, i en butik som heter Fjällbjörken. Vi stapplade in där efter att ha bestigit blomsterfjället Ansätten (rekommenderas!), och jag var så omtöcknad så jag bara köpte 2 hg garn. När jag hade återhämtat mig, dagen efter, insåg jag mitt misstag och ringde till butiken och bad henne skicka 2 hg brunt till. När vi kom till betalningen sa hon utan att tveka "Jag lägger med en faktura, så kan du betala när paketet kommer fram". Vilket förtroende! Jag blir helt rörd av sådant. Har varit med om en liknande händelse, när jag fick trava ut ur en butik med varor för över 1000 kr mot ett löfte om att sätta in pengarna på bankgiro när jag kom hem. Butiken tog inte kort, och jag hade inga kontanter och var höggravid och närmaste bankomat låg längst upp i en backe en bit bort. Då tyckte affärsinnehavaren synd om mig. Och jag är honom evigt tacksam.
Idag kom garnpaketet från Bakvattnet. Med faktura. Gissa vad jag ska göra nu.
Sånt blir man glad av :-)
SvaraRaderaOch vilken härlig tunna! Ska nog tipsa min mamma. För även om jag kan följa ett virkmönster, så håller inte min arm för stora virkprojekt :-(
Och jag som blir förvånad när det inte fungerar så. Just nu har jag en klänning på hemprovning från Spånga second hand. Jag fick den i en kasse och gick. Och när jag beställde från Ullcentrum, fick jag ullen först. Tror även att Kinnagarn la fakturan i paketet. Men det kanske främst är i vår gulliga garnvärld som de gamla hederliga idealen lever kvar:)
SvaraRadera