Sjal i Noro

Förra sommaren köpte jag en bok, Free spirit shawls. Mönstret till den här sjalen heter Heath och kommer från den boken. Garnet är Noro Tayio Aran. Härligt att sticka i. Men lite besviken blir jag på att det är knutar på ett så pass dyrt garn.

Nåja, slutresultatet blev bra! Sjalen har förkortade varv, så formen är lätt bågformad.

Tröja på gång

Det var längesen det hände nåt på bloggen. Produktionstakten har nog lite allmänt varit ganska låg under våren. Själv stickar jag så sakteliga på en tröja till äldsta dottern. Börjar ana slutet, men än är det en liten bit kvar.

En mössa till

Det rosa och grå garnet som jag använde till äldsta dotterns mössa, räckte till ännu en. Den här gången en spetsstickad variant till lillasyster.

Mönstret heter Veranda Tam och finns på ravelry. Det är en lite lagom blandning av spetsstickning och flätor.

Min första tröja!

I somras drog Sarah och Cecilia igång med ett koftprojekt. Jag, som alltid hållit mig till sånt som det bara är en, eller högst två, delar av (som sjalar, mössor och benvärmare), fick en liten uppenbarelse.
-Uppifrånochned, kofta i ett stycke!

Tanken fick gro lite under sommaren och början av hösten. När 12-åringen en dag kom hem och sa att hon ville ha en tröja, slängde jag mig ut i det okända och föreslog att jag skulle sticka en åt henne. Vi slog oss ner och botaniserade bland den uppsjö av uppifrånochned-mönster som finns på ravelry. Hittade ett som som vi båda gillade, Grey morlaix. Hon tyckte tröjan var snygg och jag tyckte den såg rolig ut att sticka (och att den var snygg). I november köpte vi garn, Drops baby merino, och jag satte igång. Och nu är den klar!

(Men om jag nu ska vara helt ärlig, så är det inte min absolut första egenhändigt stickade tröja. Åstadkom faktiskt en i storlek 3-månadersbaby för snart 5 år sen.)

Två sockor och en sommar

Ibland blir man bjuden på elvakaffe i vännens trädgård. Det blir då en förmiddag som pendlar mellan gigantiska världsfrågor och handfasta bulltips. Jag gillar båda. Den här dagen kryddade vi med fot-ografering.

De röda är stickade enligt enklaste recept, men med lite för tunt garn för mig. Jag hinner bli otålig med två och en halvor.

De turkosröda passar mig bättre, speciellt i tekniken. Avbruten mosstickning (broken seed) såg jag först på Dödergöks blogg. Så mycket effekt och så enkelt att göra. Mosstickning varvas med vartannat varv slätstickning och så byte av färg förstås. En del röda garnrester gick åt och så lite av det turkosa garn jag vann i en vanttävling för några år sen.

Lilla koftan i det gröna

Jag älskar personliga julklappar och förrförra julen fick jag garn till en vacker sjal, flera nystan vit kid mohair av min systers familj. Men jag börjar känna mig själv och insåg att en sjal skulle bli mindre använd än en liten kofta. Som av en händelse hade jag fått en beskrivning medskickad när jag storhandlade på Garnverket, Kungsholmen, Stockholm. 

Hemma hade jag redan några smånystan i samma färg och så satte jag igång. Koftan går att sticka i enkelt eller dubbelt garn och min är stickad i dubbelt. Jag gjorde tabberas på allt och precis mot slutet fanns mer kofta att sticka och vilken tur då att man har en syjunta som kan bistå med de sista snuttarna! 

Ja, vad skulle man överhuvudtaget göra utan vänner? Förra söndagen blev jag spontant bjuden på elvakaffe i denna fantastiska trädgård med växthus och soffa. Den som vill se mer av helgrön miljö, lära sig mer om textilier från Dalarna eller prova härliga recept, kan med fördel titta in på bloggen Linneaskariskulla.

Nu hittade jag också beskrivningen på Garnverkets Lilla kofta som är publicerad i Ica-kuriren.

Riktigt enkel och snabb stickning. Sånt gillar ju jag!

Grön Ruxton

Det här har varit mitt höstprojekt - en sjal. Garnet är M&K alpacka silk och på nystan ser det väldigt blankt ut. Uppstickat så försvann lite av det blanka, även om det blev bättre efter blockning. Är lite orolig att den ska tappa formen, men det visar sig. Mönstret var väldigt roligt. Jag hittade det på Ravelry hos Design by Dee. Gillar att det ändras efter hand. Avmaskningen med picotkant är väldigt fin och elastisk, men tog en eeeevig tid. Är lite sugen på att göra en till i nåt annat garn. Men nu är det andra projekt som väntar - mössor till alla damer i familjen.

Sommaravslutning i juntan

Vi har rundat av för säsongen och det gör vi alltid med lite knytis på nån solig terrass. I söndags var det tur för vår. Medhavda korgar lastades fram med försommarsmaker som fetaostpaj, tsatsiki, pastasallad, sparrisrisotto, goda ostar och rabarberpaj.

Sedan försökte vi göra skäl för maten och tog itu med lite arbete.

Här ser ni Nina djupt försjunken i denna bedårande triseratops-dinosaurie. Hoppas på fler närbilder på den, Nina!

Jenny stickar vidare på sin fantastiska pläd i olika krapp- och vitmåreväxtfärgade garner som hon fått från sin mamma. Sarah ser ut som hon mest leker med mobilen, men hon har multikompetens och hann göra färdigt en mössa och sticka på en sjal i mängder av härliga färger, som vi känner från ett tidigare inlägg på bloggen.

Vi glömde plåta maten men här blev det i alla fall en bild på rabarberpajen, en smulpaj. Nån dag senare fick jag besök och googlade fram ett recept på rabarberkaka som jag gärna delar med mig av.  Den smakar kardemumma och faktiskt lite citron, utan den lite mer arbetskrävande insatsen. Den hamnar här på bloggen i kategorin recept: snabb, riktigt snabb, typ fem minuters insats.

I vanlig ordning gjorde jag om receptet lite, bland annat minskade jag sockret som alltid. Minst en tredjedel och ibland hälften av receptens socker tar jag bort och det blir bara bättre. En vinnvinnsituation. Bra för hälsa, bra för plånboken. Det blir pengar till några nystan till under ett år eller jag brukar tänka att då betalar sig det ekologiska sockret självt.

Nåväl, här kommer detta superenkla pajrecept för sommarbersån, alltså redan ändrat enligt Ceciliaprinciper:

150 gr smör (ska försöka byta ut lite mot kesella nästa gång)
2 ägg
2 dl socker
1 tsk kardemumma
1 tsk vaniljsocker
3 dl mjöl (eller hälften havregryn, hälften mjöl)
4-5 stjälkar rabarber.
Smält smöret och låt svalna. Vispa ägg och socker. Häll i hälften av kardemumman mot slutet av vispningen, tillsätt även vaniljsockret. Blanda i mjölet och smält smöret och häll i brödad form. Skiva rabarberna ganska smått, typ i centimeterbitar. Fördela i smeten. Strö resten av kardemumman över. Grädda i 175 grader 40 minuter.

Man kan ha en klick turkisk yoghurt med vanilj till om man vill, men faktiskt funkar kakan även som den är.

Second life som kudde

Idag skrev jag ett pressmeddelande på mitt jobb om forskning som ska ge batterier ett andra liv, second life. Uttjänta på ett ställe, resurs på ett annat. Precis som tanken med den här kudden. I sitt första, drygt 20-åriga liv, har den varit en kofta. Jag stickade den åt min mamma av alpackagarn jag köpt i Bolivia, på väg upp mot Titicacasjön, direkt av kvinnorna som stod längs vägen.

Om jag minns rätt är det den enda stickning jag har rundstickat och sedan klippt upp för att få som kofta. Och det har ju verkligen hållit. Mamma har förvaltat den väl och använt den i stort sett varje dag, förutom kanske under högsommaren. Eller kanske då också för hon är tidigt upp på morgonen. Hur som helst blev den till slut ohjälpligt utsliten. I sista stadiet hade den kärleksfullt lappade ärmar i alla syskrinets färger.

Men lite svårt var det att bara kasta den i soporna. Så i somras norpade jag med den upp till Stockholm och sydde om den till kudde. Ryggen räckte till. Kuddens baksida klippte jag från en annan utsliten trotjänare, den grå jumpern som också gjort sitt.

När vi besökte mamma/mormor på Öland under sportlovet, hade vi med kudden som present. Och hon tog faktiskt emot den utan för mycket krångel, särskilt sedan hon hört att inget var inköpt, inte ens innerkudden. Bara det var en vinst!

Vinst i Tant Koftas tävling

Bloggen Tant Kofta behövde ett namn på en nykomponerad sjal och utlyste en tävling. Och jag vann! Tack Tant Kofta med döttrar för äran. Det glädjer en gammal rubriksättare! Nu heter sjalen Klippkort eftersom mönstret påminde mig om de där korten till simhallen som man hade förr i plånboken. Finns det sådana kvar förresten? Kanske är de på väg bort precis som ljudet från mattpiskning och skrivmaskinsknatter som samlats på skiva just som utrotningshotade ljud? 

Hur som helst är jag idag en jätteglad vinnare. Särskilt som jag den senaste veckan haft influensan och belägrat mig i ena hörnet av soffan. Det är då jag som mest prisar mina fritidsintressen. En bra bok och en kul stickning, då klarar man sig ändå rätt bra, tycker jag, trots ett grått och dystert läge. Och nu drar vi också snart igång en serie om stickning i litteraturen här på Garnglada. Det förekommer oftare än man tror, har vi upptäckt. Till och med i Strindberg, faktiskt!

Jag tänkte fira vinsten med en semla på Spånga konditori ihop med Sarah här på bloggen och ringde hoppfullt upp. Men vi kunde snabbt konstatera att semlorna IRL får vänta för oss båda och under tiden firar jag cybersymboliskt med minnet av underbara semlor jag blev bjuden på för två helger sedan.

Hade kunnat bli favoriter

Nej, de här sockorna är tyvärr ett misslyckande. Allt gick fel. Om jag tänker på förhållandet resultat - tidsåtgång är skalan närmast logaritmisk. Massor av mer tid utan synligt bättre resultat, snarare tvärtom.

Vi behöver inte gå in på detaljer men skaften har ett litet påstickat häng i annat garn på baksidan och själva sockan är för vid. För att rätta till påsigheten, lade jag hoppfullt in dem i maskin för att de skulle tova ihop sig själva till rätt storlek. Nu känns de mer som garngummistövlar. Ja ja.

Av detta kan man lära sig att ett felbeslut ofta leder till ett annat felbeslut för att till slut bilda en hel kedja. Men jag säger som när jag var liten och gick runt i byn och sålde Landsbygdens jul: Bilderna är i alla fall fina.

Lucka 2: Stickpodd

På sistone har jag snubblat ett par gånger över något som heter Stickpodden. Någon som har lyssnat? Jag har precis börjat, och det verkar lovande. Två tjejer som pratar stickning. Mycket bra sticksällskap, känner jag. Det har ju sagts ett tag nu att stickning är inne, och det känns när man lyssnar på detta. Av avsnittsguiderna att döma kretsar inte samtalen bara kring stickning. Kanske det mer liknar de samtal som uppstår under våra juntor. Varje avsnitt ska innehålla ett speciellt ämne. I första avsnittet handlar det om när det är ok att ta fram en stickning i det offentliga. På en föreläsning? Under ett arbetsgruppsmöte? Finns det inlärningsmässiga vinster med stickning? Enligt den vett- och etikettexpert de konsulterat är stickning fortfarande en ovanlig företeelse som ska bemötas med vänlighet. Det sista gillar jag.

De som ligger bakom poddarna är aktiva i en stickgrupp som heter Stickklubben vars blogg finns här:
http://stickklubben.blogspot.se/?m=0. Poddarna hittar man enkelt via iTunes. Nu ska jag lyssna vidare!