måndag 30 juli 2012

Lite vemod



Här är min mormors händer i full fart med stickning. Jag undrar hur många timmar hon stickat i sitt liv.

Jag och mormor var ju och hälsade på hos Tant Kofta (se här) i somras. Mormor köpte bland annat koppargarnet från Peru och skulle ge sig på det medföljande mönstret på pulsisar med bladkant. Här pågår provstickning i ett annat garn, för hon tyckte att det var svårt att komma underfund med mönstret. Numera är rollerna ombytta hos oss. Jag har hängt över hennes axel otaliga timmar och lärt mig aviga, räta, flätor, moss, påfågel och blad, men nu, sisådär trettio år senare, är det min tur att reda ut begreppen för henne. Skönt att kunna betala tillbaka lite. Men ovant. Det var ju liksom hon som lärde mig...

Rätt lustigt, hon stirrade sig blind på alla förkortningar och hade till och med svårt att få ihop det här med aviga och räta varv, men när hon kom ut på kanten på stickningen och skulle sticka bladet rann det bara på, utan att hon behövde stirra på några förvirrande förkortningar. Det kallar jag rutinerat.

fredag 27 juli 2012

Vantar med vindens kraft

Vi fortsätter förra inläggets kvällsfotorunda i min öländska barndomsby Alböke och har hamnat vid min farfars kvarn, som han byggde för mer än 100 år sedan. Jag har fastnat för Maria Leimars fina bok Stickmönster på Öland, med klassiska bårder, här med blommor och just kvarnar. 


De här vantarna har haft en minst sagt krånglig tillblivelse. Jag satte igång i oktober för nära två år sedan, sent en kväll när jag satt på hotellrummet efter en konferens. Det gick mycket lättare än jag trott och snart hade jag stickat en bård klar. Dagen därpå råkade min son och jag ut för en cykelolycka som skar upp hans haka och själv bröt jag ett finger som måste opereras för att läggas rätt.


Det tog lång tid innan jag kunde ta upp stickning igen och särskilt denna. Och när jag väl gjorde det fick jag inget att stämma. En mental blockering. Så det fick bli bara en bård på varje vante. Så här ser de ut mot en gammal kvarns västervägg i sommarkvällningen.





Garnet är ekologisk babyull och vantarna är riktigt mjuka. Men det får ändå gärna dröja ett tag innan de kommer till användning. Ännu någon dag har vi faktiskt juli månad ...

onsdag 25 juli 2012

Vågor på hav

Just hemkomna från en vecka på Öland och redan längtar vi tillbaks. Hela familjen faktiskt. Ungarna har gått från hus till hus i byn och plockat ägg, cyklat till kompisar och badat. Jösses, vad vi har badat! Här till exempel. På några minuter är man härnere och alltid träffar man nån man känner. Har man ännu mer tur, så följer någon av barnens kusiner med. Så var det i måndags. Lite för blåsigt för att våga sig på en heldagsutflykt till Böda sand, så det fick bli stenkusten några underbara timmar för våra två familjer. Min systerdotter Tove är alltid pigg på projekt och därför avslutades dagen med en kvällsfotorunda. 

Det här är ett kringelikrokigt projekt och inte förrän nu känns det som att jag vet att det gått i hamn. Garnet är från Wålstedts i Dala-Floda, inköpt på väg till en fäbodkräftskiva för två år sen. Jag föll direkt för färgen men visste förstås inte alls vad jag skulle göra av det. Så kom Sarah till en syjunta med en jumper på sig, som hennes mormor stickat på 70-talet till Sarahs mamma. Nej, något mönster fanns inte kvar, om det ens funnits något, så jag mätte och räknade på Sarahs jumper så gott jag kunde och satte igång.

Förra midsommar var jag återigen i Dala-Floda och det kändes väldigt rätt att sitta där och sticka av garnet. Fort gick det, kanske lite för fort, för sen har jag fått ändra i stort sett allt. Resåren blev för trång, så den har jag klippt upp och stickat på ny. Ärmarna blev lite snäva, så där har jag stickat i kilar. Kragen är fortfarande lite för kort.

Lite retro känns modellen och det passar ju mig. Själva mönsterstickningen är en klassiker som bildar som vågor. Därför kallas den ibland vågor på hav, ibland påfågelstickning och andra säger solfjäderstickning. Den finns i mönster åtminstone från 40-talet, säkert tidigare. Kanske ni vet? Hur som helst är det väldigt lätt och roligt att sticka och därför är jag sugen på att göra en till.

Planen är att få ihop ett fungerande mönster som vi kan lägga ut här på bloggen. En annan plan är att fota Sarahs tröja ihop med min.

Lite konstigt kändes det att dra på sig en tjock tröja några timmar efter badet. Men framåt solnedgångstid kändes den faktiskt helt rätt.

fredag 20 juli 2012

Fotvärmare


Jag har försökt bota min avoghet mot spräckliga garner och jag måste säga att jag lyckats rätt väl. Nu är ju dessa sockor mer randiga än spräckliga men jag är på rätt spår och det ligger fler spräckliga projekt och väntar. De små är stickade i mellanraggi och de stora i raggi från Järbo. Fast jag undrar var garnet kommer ifrån för det spinns inte i Järbo längre...
Published with Blogger-droid v2.0.6

torsdag 19 juli 2012

Hittade en till garnbutik...


Oj oj  vad mycket fina garner som fanns där i butiken. Mitt inköp blev tvåtrådiga ullgarner, fem härvor kampes och en härva från ullcentrum. Ett besök på garnbutiken vid torget i Rättvik rekommenderas alla förbipasserande.
Published with Blogger-droid v2.0.6

tisdag 17 juli 2012

Mitt godis


Idag kom mitt garn från Elviras garn och hantverk. Och mycket riktigt, det var som en godispåse! Nu ska allt bara kombineras till fina mössor och kanske någon vante och socka. Det blir nog inte så svårt när jag har Ann-Mari Nilssons "Sticka mössor, vantar och sockor".


Här finns bra grundmönster som ändå inte är tråkiga.

Undrar när den avgörande kicken att verkligen ta tag i detta infinner sig. Just nu har jag så många idéer som snurrar i huvudet att det börjar bli svårt att sortera dem.

Det blev ju en del hos Helena på HK Textil också...


Mer Bom-Ull till bikakekragar och så ett nystan av det underbara tunna garnet Smootie (fick plommonfärgat i födelsedagspresent, men kunde nu inte hålla fingrarna från detta silvergrå). Och så trillade jag dit på ett obeskrivligt härligt garn i 90 % lammull och resten kashmir. Jag säger bara: färgen!

måndag 16 juli 2012

Sommarkyla?

Kan man annat än inspireras till udda garninköp i en garnbutik med såna här uppstickade plagg? Jag kom i alla fall ut med ett för mig lite udda och otippat tillskott till egna garnlagret. Vad det blir ska jag visa senare.

Published with Blogger-droid v2.0.6

fredag 13 juli 2012

Jag har hälsat på hos Tant Kofta!


Det föll sig så lyckligt att jag befann mig på rimligt avstånd från Tant Koftas öppna koffert den 7 juli. Med en vägbeskrivning i handen och mormor i passagerarsätet gav jag mig av i gryningen (nästan). Vägbeskrivningen var det nog inget fel på, men däremot är det något vajsing på mitt sinne för höger och vänster, så det blev en rejäl tur ut på landsbygden bland bräkande får på villovägar och vägar som plötsligt slutade på någons ladugårdsbacke. Efter mycket om och men och telefonguidning av sambon hittade vi till slut rätt. Vid det laget var mormors nerver helt slut, men det rådde en kopp kaffe i Tant Koftas växthus bot på. När vi hade varvat ner lite och småpratat med Tant Kofta gick vi på upptäcksfärd bland koffertarna. Underbara kvaliteter och himmelska hemfärgade färger. Här har jag staplat upp min skörd (egentligen är garnerna som vackrast när de ligger i härvor, men ivern var stor - jag vill komma igång med dessa projekt nu). Det nedersta garnet är ett sockgarn. Rosa med orangea inslag (syns dock inte här, tyvärr). Tant Kofta sa att hon tänkte på nyponrosor när hon färgade det. Nästa i tur är grön Filisilk som ska bli en "Raka rör" (Tant Kofta-mönster). De två översta ska randas i en sjal, även det efter ett mönster av Tant Kofta. Det grå är ett spännande garn från Peru och det innehåller 2% koppar. Det ska ha hälsobringande effekter. Kan vara bra att ha i pulsvärmarform till vintern tänkte jag. Mormor tänkte likadant och köpte ett sånt nystan och så lite sockgarner.

torsdag 12 juli 2012

Rätt i rött!

En lördagsmorgon när vi ännu bodde i vårt parhus i Bromsten, knackade som vanligt vår granne Kristian på för lite förmiddagskaffeprat. Han blev emottagen av vår yngste son, som studsade runt i en röd morgonrock med huva. - Precis en sån vill jag ha när jag fyller 70, sa Kristian. 
Så när han fyllde, gick vi över med en trave röd frotté och ett löfte om en morgonrock. Så småningom. Sen dess har rocken varit en punkt på min attgöralista i fyra, kanske rent av fem år.

Frottén ger ifrån sig ett rött ludd, eller regn över hela huset innan man fått alla bitar ordentligt på plats. Men så en morgon i april, när de tre killarna i familjen gav sig iväg på tidig fotbollscup och det plötsligt fanns sex timmars ensamhet kvar till lunch, skred jag till verket.
Det här är den sjätte morgonrocken jag syr av Pelle Vävaretyg och allteftersom har jag förstått att allt handlar om snedremsor. Så mycket som möjligt ska kantas för att det ska bli bra.
 - Fyfan va fin, säger Kristian, som har en underbar Stockholmsslang som han helst blandar med en rejäl dos positiva svordomar. Nåt så in i helvete!

Här poserar han på sin balkong i Vällingby den 21 april. Och just idag kom han plötsligt in genom vår sommaröppna terrassdörr, med snickarbyxor och sugen på en kopp kaffe, precis som när vi förr bodde dörr i dörr. Och som alltid är han så bra på att lösa problem. I dagar har vi hållit på att ringa om hyra av skylift, bil med dragkrok och överväga byggnadsställning inför vår ommålning av huset. Mycket erfarenhet och goda råd ryms i den mannen. På något sätt kändes allt plötsligt mycket lättare just ikväll!

Semester på hög nivå

Jag har semester! Efter en vår i närmast skrattretande tempo, med mitt långa vardagspendlande, ungarnas fotboll och min mans ibland veckovisa utlandsjobb, snurrar nu allt i en helt annan takt. Och som för säkert många av er, handlar en del av semestrandet om att komma till anständig nivå på flera plan. Trädgårdshögen. Strykhögen. Pappershögarna. Jag har utfört inre och yttre djungelarbete. Vårens stigande strykberg har reducerats till kvällsreprisen av "Sommar" fyra kvällar i rad. Grusgången attackerar jag ibland med tidsmått, ibland med längdmått (nu rensar jag dit) och ibland med rymdmått (efter fylld hink får jag kaffepaus). Ja, så där håller jag på.

Och tidningar kan jag bara inte slänga utan att först bläddra igenom dem. Därför hittade jag först nu artikeln om 100-årskalas för hemslöjden på Liljevalchs. 2 000 blad har fyllts med individuell skaparkraft och bildar en kreativ skog därinne i konsthallen.

Under våren har jag följt några bloggare som ventilerat skaparprocessens toppar och dalar. Nu är jag sugen att se resultaten i verkligheten. Ja, massor lockar just nu oss slöjdare. På Waldemarsudde finns hemslöjdslegenden Lilli Zickerman och på Nordiska pågår utställningen Väv som min väninna Kerstin starkt rekommenderar.

Bara en liten, liten hög till ...

måndag 9 juli 2012

Sockervadd


På syfestivalen i höstas köpte jag z-tvinnat garn för tvåändsstickning från Ullcentrum. Hade redan då ett par randiga i tankarna. Någon tyckte att de påminde om sockervadd när jag kommit en bit, och jag är böjd att hålla med. Jag har haft dubbel uppsättning strumpstickor och stickat dem parallellt. Känns lite avigt att sticka varma yllevantar mitt i varmaste sommaren. Men nu är de redo att plockas fram, när höstkylan kommer. Det är äldsta dottern som ska få dem.

onsdag 4 juli 2012

Trassel...


Mitt första försök med Magic loop blev inte så där värst lyckat. Mest trassel, faktiskt. Men efter lite konsultation hos Cathrine och inköp av en längre rundsticka, så har jag lyckats knåpa ihop ett par torgvantar. De blev lite för små till 10-åringen, så nu har jag satt igång med ett par till. Är helt såld på sticktekniken! Stickar båda vantarna på samma gång, på samma sticka, så mitt problem med att få höger och vänster vante lika stora är härmed löst.



Är lite sugen att testa tvåändstickning på samma sätt - men det blir en annan gång.

måndag 2 juli 2012

En tvåvarvare


Här är mitt senast avslutade projekt. En Slip stitch honeycomb cowl. När jag tittade i min stickbok såg jag att mönstret inte helt överraskande heter bikakor på svenska. Jag skulle nog bära den två varv runt halsen, men det verkar vara modernt att ha den bara ett varv, löst hängande framtill. Den här ska flytta till en annan ägare och vi får väl se hur hon väljer att ha den (om hon ens gillar den, alltid nervöst det där). Garnet är Bom-Ull från HK Textil och det köpte jag på syfestivalen i februari. Det är en blandning med 85 % bomull och resten ull. Mycket trevligt att sticka med. Och alldeles perfekt för det här mönstret. Håll nu tummarna för att den blir väl mottagen.