Rätt i rött!

En lördagsmorgon när vi ännu bodde i vårt parhus i Bromsten, knackade som vanligt vår granne Kristian på för lite förmiddagskaffeprat. Han blev emottagen av vår yngste son, som studsade runt i en röd morgonrock med huva. - Precis en sån vill jag ha när jag fyller 70, sa Kristian. 

Så när han fyllde, gick vi över med en trave röd frotté och ett löfte om en morgonrock. Så småningom. Sen dess har rocken varit en punkt på min attgöralista i fyra, kanske rent av fem år.

Frottén ger ifrån sig ett rött ludd, eller regn över hela huset innan man fått alla bitar ordentligt på plats. Men så en morgon i april, när de tre killarna i familjen gav sig iväg på tidig fotbollscup och det plötsligt fanns sex timmars ensamhet kvar till lunch, skred jag till verket.

Det här är den sjätte morgonrocken jag syr av Pelle Vävaretyg och allteftersom har jag förstått att allt handlar om snedremsor. Så mycket som möjligt ska kantas för att det ska bli bra.

 - Fyfan va fin, säger Kristian, som har en underbar Stockholmsslang som han helst blandar med en rejäl dos positiva svordomar. Nåt så in i helvete!

Här poserar han på sin balkong i Vällingby den 21 april. Och just idag kom han plötsligt in genom vår sommaröppna terrassdörr, med snickarbyxor och sugen på en kopp kaffe, precis som när vi förr bodde dörr i dörr. Och som alltid är han så bra på att lösa problem. I dagar har vi hållit på att ringa om hyra av skylift, bil med dragkrok och överväga byggnadsställning inför vår ommålning av huset. Mycket erfarenhet och goda råd ryms i den mannen. På något sätt kändes allt plötsligt mycket lättare just ikväll!