I veckan som gick firade Sarah och jag sensommar genom att se utställningen om Siri Derkert på Moderna museet. En fantastisk utställning om en lika fantastisk konstnär. Nog har vi båda stått där på Östermalms tunnelbanestation och förundrats över hennes rebelliska linjer, men ingen av oss visste särskilt mycket om henne och hennes övriga konst.
Det mest spännande är att den visar en konstnär som förändrar sitt uttryck genom hela livet. Hon drar rastlöst vidare för att experimentera. Och hon är en så samhällsengagerad människa. Kvinnofrågor, miljöfrågor, ja allt det stora finns på hennes agenda.
På 60-talet gjorde hon collage och var oroad för miljön. Tidningsartiklar om kvicksilverbetat utsäde är knappnåletråcklade ihop med fågelsilhuetter.
För oss sy- och garngalna finns 30-talsperioden av modeskapande där hon ritar både scendräkter och modekläder. Textilhögskolan i Borås har tolkat några av skisserna och sytt upp. Se utställningen om du är i krokarna innan den stänger den 4 september, det är vårt tips.
När museet stängde gick vi ner mot restaurang Hjerta, som ligger vid Skeppsholmens kajkant. Kanske lite i tjusigaste laget för oss en vanlig vardagskväll, men men, vi hittade några rimliga argument för att gå in. Här på bilden ser vi ett. Lite kul är det att trendrestaurangen med marockanskt klinker har klätt sina soffor i trasmattor. Och det går ju rakt in i mitt hjärta, eftersom jag 1998 drev ett kafé med afrikanska kangas som dukar och bänkarna värmdes av mammas öländska gamla trasmattor.
Och brödet. Ja, det är ett skeppsbröd, en modernare och hälsosammare variant av pizza, med surdegsbröd i botten toppat med rödbetor, getost och rostade hasselnötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar