jag har skadat min hand, därför finns inga stora bokstäver i mina inlägg någon månad framöver. bara så ni vet. lite pinsamt är det för mig som undervisar i konsten att skriva rätt storlek på rätt plats.
precis före olyckan hade jag hand om en konferens med temat utvärdera och följ upp din verksamhet. den inspirerade mig även att utvärdera några fritidsprojekt som gått riktigt snett. här bjuder jag på ett misslyckandegalleri.
detta skulle bli en tehuva och mot slutet tovas i tvättmaskinen. det bar mig länge emot. så kom jag på varför. den ska istället repas upp. eskimå gör sig bättre som halsduk. jag har nu plockat ihop en garnhög av bomull som jag tror lämpar sig bättre och blir lite mer livat. men men det får vänta ett tag.
en desperat tågstickning där vidden bestämdes av storleken på rundstickan. den blev för stor och otymplig. sonen klämde dock in huvudet i ena änden och sa att han ville ha en sån mössa, så det kanske blir uppföljningen.
riktigt kul stickning stod det i "receptet" till en tehuva, men det gällde inte mig. 12 maskor fram och tillbaka och massor av lösa garnändar. no no, not for me. en tehuva har det visserligen blivit, men inte av dessa tunna slanor.
Jag tycker det verkar flyta på bra utan stora bokstäver. Att utesluta stora bokstäver är väl förresten redan en liten tendens bland unga i mejl- och messvärlden (och chatt? twitter?). Så du är nog helt enkelt trendig!
SvaraRaderaFärgerna i mittenprojektet är ju helt underbara! Sno ihop en bit in och gör mössor av det. En till varje son.
Långa remsor har jag stickat för att ha som axelband till väskor - verkligen inte kul. Att dessutom byta färg och få galet mycket fästjobb känns helt otänkbart.
Men jag förstår inte vad det är för fel på tehuvan i eskimå. Ser ut som en omvänd prinsesstårta. En rosa ros som handtag längst upp bara!
kul att du sa det där om prinsesstårta. det var lite så jag tänkte. bra att bolla. nu tänker jag kanske om.
SvaraRadera