Takpanneäppelpaj

Häromkvällen fick jag sms från en kär släkting. "Hur gör du den där jättegoda äppelpajen nu igen?" "Så här", returnerade jag, för jag hade just en sån på gång i formen. 

Det är äppeltider. Vi bär hem kassar med frukt från fotbollsföräldrar och hoppar över staketet och tillåtspallar plommon och äpplen hos grannen. Frukt som annars skulle förfaras (just när jag skriver detta lyssnar jag på radions Klotet om en ny app som visar var det finns offentliga fruktträd att plocka från). 

Nåväl, tillbaka till själva pajen. 

Väldigt ofta gör jag denna superenkla. Blanda lika mycket socker som mjöl. Strö blandningen över skalade klyftade äpplen. Hyvla riktigt kallt smör (alltid smör) med osthyvel och lägg som takpannor. Det är grunden.

Så kan man lägga till som man vill. Kanel. Kardemumma. Havregryn. Nötter. Mandel. Byta hälften av mjölet till graham. Ja, ni fattar. Grädda i 175-200 grader tills den ser färdig ut. Kolla under gräddningen att smöret täcker mjölet ordentligt. Lägg på extra om det behövs.

Det går fort. Det är billigt, särskilt om frukten är fådd. Alltså platsar det på denna blogg, enligt kriterierna här. Tid och pengar till nytt garn.

En tvådagarskonferens med jobbet gjorde att jag idag plötsligt hamnade i Spånga. Inte mig emot. Spånga konditoris cappuccino är finfin. I väntan på en buss kan man njuta av den. Och en liten röd humörhöjande stickning.