Jag drog till Öland i helgen, hem till mamma och morgonkaffe och den här gången fick jag också i näven nycklarna till en lånad sportbil. Jag som nästan aldrig kör bil i vanliga fall inser att sportbil, det är grejen. Så med 87-åriga mamma i framsätet drog vi runt, hon och jag.
Jag fick lite Gatsby-känsla med sportbil, Long Island och resan in till New York (Borgholm nurå) och kryddade med mössan jag stickat. Mönstret är Dödergöks fluffiga basker, otroligt trevlig stickning i garnet Araucania från Peru gjort av alpacka, merino, silke och donegal, som jag tror betyder irländsk tweed. Nu när jag länkar till bilden ser jag att jag gjort helt annorlunda och vridit mönstret. Det blev ju helt OK. Undrar om jag kan göra om det?
Jag köpte två härvor av garnet för några år sedan och tänkte mig nog en sjal. När jag nystade upp det märkte jag att det luddade väldigt, men som mössa gör det sig tycker jag. Och ner över pannan blir jag lite 30-talsgatsbyaktig. Än har jag inte sett filmen, men däremot läst boken. Åh vad det är mycket jag undrar över i den! En riktigt kompakt läsupplevelse är det och nån sa att den står på 100-listan över världsböcker. Förundras fortfarande över att en nästan hundraårig bok kan kännas så otroligt nutid.
I helgen såg jag filmen. Den var förstås mycket tydligare, men bokens spännande dubbelhet är borta. Nja säger jag.
SvaraRadera