Det här garnet kommer från en mycket speciell familjeresa. Turkiet blev den mötesplats vi fann för att barnen skulle få möta sina två fastrar, jag mina svägerskor och min man sina systrar. 25 år hade gått sedan syskonen kunnat se, krama och prata på riktigt med varandra. Mötet som jag kanske bara förstår vidden av till en hundradel, var otroligt starkt, även för mig.En dag gick vi ut och handlade garn tillsammans, mina svägerskor och jag. Vi fastnade för samma röda kashmirnystan. När jag nu stickat dessa två har jag känt någon slags systersgemenskap med dem där de sitter i norra Iran och stickar strumpor. I rött garn. Precis som jag.
Åh, jag får nästan gåshud! Vissa garner blir en mer kära än andra, så är det.
SvaraRaderaMen vilken sockfabrik du har startat! Jag kanske får gå en hälkurs hos dig någon gång, har sanningen att säga aldrig stickat sockor.