Några gånger i livet händer det att man får ett sånt här vackert handsytt gratulationskort i guldtråd. Som gör en så glad. Och gör ont att bara stoppa ner i lådan. Därför har det hamnat på väggen, lite småscrappat så där, och muntrar upp mig varje gång jag kommer nerför trappen.
Här ihop med en oanvänd 50-talsväska i skinn, inhandlad för några tior på höstens loppis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar