Pimpad Albökevantish

I vintras såg jag av en slump att Sticka mera ordnade en vantdesigntävling. Det var nån vecka till deadline och jag plockade fram garnnystan jag hade i hyllan och satte igång. La upp som det föll sig.

Just de där veckorna var jag otroligt mentalt upptagen av en bok som vi läst i bokklubben, Fågeln som vrider upp världen av Murakami, där en del av budskapet är att man ska sätta sig ner och vänta. Saker kommer till en. Så jag satte mig och väntade. Under tiden stickade jag. Och plockade bårder från min öländska stickningsbok och mönstret bildades utifrån vilka som var delbara på fyra. När det ena garnet var slut, bytte jag bara färg. Så här blev de.

Vanten heter Pimpad Albökevantish. Här modellar min brorsdotter Anna. Både hon och jag är födda i Alböke socken på Öland. För mig är mönstret mycket öländsk vår. De brungrå alvaret på senvintern och grönskan som plötsligt smyger sig in och maj med sin otroliga orkidéexplosion. Lekfulla fåglar på en isvårblå himmel.

Mönstret bygger på mönsterbårder som troligen min mormor och farmor, och deras mammor i sin tur satt och stickade. Jag vet inte. Vi har inte hittat några gamla vantar i gårdens gömmor. Vilken tur då att det finns en bok med mönster från andra familjers och grannbyars bevarade vantar, Stickmönster på Öland av Maria Leimar.

Men man kan inte bara titta bakåt. Därför hämtade jag inspiration från min 10-årige son som kom hem från syslöjden och visade hur man gör vänskapsband. De fick stå för pimpningen.

Själv är jag lite svag för detaljer som kanske inte alltid syns, som snygga foder i kappor eller mönstrade skosulor. Därför kunde jag inte motstå att lägga in en blomma i rankan på vantens insida. Om du vill rösta i tävlingen, klicka här.