Oväntade textila möten

Just nu läser jag Åsa Mobergs Kärleken i Julia Anderssons liv. Huvudpersonen är texilkonstnär i 60-70-talets Stockholm, i en gryende feminism och ett ständigt pågående samtal om sexualiteten.

Jag som i tonåren fascinerades av Den femte sanningen av Lessing och Kvinnorummet av French, faller för somt, men irriterar mig på somt.

Halvvägs kommen läste jag just en uppfriskande scen där Julia skapar ett uppmärksammat konstverk av bindor dekorerade med rött fritt broderi. Det piggar upp. Liksom den underbara scen där eleganta men stupfulla väninnan kräks ner alla sina kläder och får sova över i en söndrig flanellpyjamas ur matt-traselådan. Sen är jag också förstås svag för långa tediskussioner och Stockholmsskildringar från den här tiden, det erkänner jag direkt.

Det är roligt att verkligen detaljerat få veta vad som skapas. Flyktiga beskrivningar kan göra mig frustrerad. I bokklubben jag är med i läste vi för några gånger sedan Kejsaren av Portugallien, en klassiker som står sig mer än väl. Men i en scen sitter en nioårig flicka och väntar på en kulle. Under tiden stickar hon. Och jag blir där plötsligt väldig vän av ordning och undrar förstås vad? Selma! Du som brukar vara duktig med detaljerna!