Lovikkavantar är stickning som passar mig och därför har det blivit några par de senaste åren. De går lite för frestande fort att sticka. Till slut gav jag mig själv garnköpstopp. Men nöden är ju uppfinningarnas moder så då började jag tota ihop de små garnrester jag hade kvar i olika färger.
Det kändes som att väva en trasmatta, att planera så det ser ungefär likadant ut i båda ändar. Det här var förra vinterns sysselsättning och eftersom jag (oftast) är en principfast människa till naturen, så fick projektet ligga när garnet tog slut. Då fattades bara de retfulla tummarna. 
I julas gav jag bort ett par stickade svarta lovikka som gav lite rester och då kom äntligen tummarna på plats. Sedan dess har de varit mina vintervantar.Det finns någon blogg som utmanar att under året sticka tio grejer av garn man redan har hemma. Dit skulle jag snart kunna anmäla mig, men jag kommer inte ihåg var jag såg den. Är det någon som vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar