Fredagsmys?

Mörk rullgardin, tre nystan och en vinare. Det var min fredagsshopping idag. Undrar vad de på bussen hem tänkte?

Fågelskådning

Här ser ni den ena mössan ute på fågelskådning. Lilltjejen har en mössa som min mamma stickade till mig när jag var sisådär 12-13 år. Gammelrosa med vita prickar och boll upptill. Det ska bli spännande att se om mina barnbarn har på sig de mössor jag stickar nu.

Ett stycke lampskärm

Äntligen har jag tagit mig tid att sticka lampskärm. På ett sätt var det tur att jag väntat för jag hittade den fina skärmstommen på loppis i lördags. 10 kr, som hittat! Den var svårfotad och gör sig helt klart bättre i verkligheten.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Mössor var det här!

Det här med mössor är roligt. Knappt har man kommit igång förrän det är dags att minska. Här två mössor fritt efter ett mönster i en bok jag fick i julklapp (Sticka mössor vantar sockor av Ann-Mari Nilsson). I stället för det tunna garn hon rekommenderade tog jag Merino extra fine. Vilket garn! Lite tendens att dela på sig, men när man väl kommit över den tröskeln var det bara att köra. Lagom tjockt utan att bli klumpigt, mycket mjukt och lite elastiskt. Väldigt bra till mössor, har döttrarna intygat. Det kommer nog bli mer i det garnet...

I tygrikets rikedomar

Mitt jobb tog mig till Göteborg förra veckan och det är verkligen något jag gillar med mitt jobb! För i den stan läste jag ett år och när jag kommer dit blir jag påmind om ett härligt år på journalisthögskolan.

Jag passade på att hinna träffa några riktigt goda vänner som jag ser för sällan, men som konstigt nog går att återvända till hur länge det än dröjer mellan gångerna. Vi åt på restaurang Puta Madre (ett äventyr), besökte Hagabadet med restaurang (fynd) och återknöt kontakterna med mandelkakorna på Cafeva i Haga (lika goda som då). Sen gjorde vi en runda i "boera" i Kinnatrakterna. En tygälskares eldorado!

Som vi har farit runt i dessa fabriksbodar de senaste 15 åren, med Kerstin som initierad guide! Uppvuxen som hon är i bygden och med textil i blodet. Favoriterna Pelle vävare, Kasthall och Kinnagarn var liksom givna på listan. Men så presenterade Kerstin en nyhet: Ljungbergs textiltryck i Rydboholm.

Det första som möter oss är den här synen och jag tänker: Det här blir bra. Så mycket energi att tanka! Galet prickigt och så Pythagorastyget som jag förknippar så starkt med Vällingby och 50-tal. Stig Lindbergstyger till höger.

Klassikerna på rad och bakom hör man maskinerna från textiltrycket som ligger vägg i vägg. I mitten Stig Lindbergs Herbarium.
Pigga påsktyger till fyndpris. Men vi var inte på fyndarhumör. Vi var på extremfyndarhumör. Och det visade sig fungera utmärkt.
För vad ser vi, om inte halva priset på alla stuvar. Ja, vi gick igenom sortimentet grundligt! Sen hittade vi en hög till bakom gardinen, som tarvade lite uppmärksamhet. I nästa inlägg ska jag visa resultaten från resan.
Därefter väntade skogen på oss, precis i kvällningen. Sen torpet med kantarellsås och egna lammkotletter. Det kan pigga upp vilken marströtting som helst.

Skulle du också vilja göra en runda i det rika tygriket, så går det fint att hyra nysnickrade gästrum i Kerstins ladugård. Hör av dig om du eller din junta är intresserad, så kan jag förmedla kontakten.

I helgen kommer extremfynden till bloggen.

Cocoon igen och igen

Det blev ett par vantar till slut, och så bra att jag genast gav bort dem i födelsedagspresent till den lilaälskande Eva-Karin (alias Linneaskariskulla).

Men så har garnet också gjort en resa. Först är det felköpt. Jag trodde jag hittat ett garn som Sarah gjort fina halskragar i. Jag gjorde ett försök och eftersom cocoon är så snabbstickat hann jag inte hejda mig förrän kragen var nästan färdig. Men den blev sladdrig, så jag rev upp. Provade att sticka en sjal och eftersom jag stickade fort trodde jag att garnet skulle räcka. Men nej. Så jag rev upp. Och så fick det bli ett par vantar. Och det visade sig vara perfekt, varma och mjuka, till min egen förvåning.

Knappa två nystan kvar och eftersom jag är inne i en feng shui-period, ska allt nu användas. Så jag fortsatte med ett par vantar till och skarvade in lite annat garn för att få det att räcka. Men det blev liksom inte så roligt med ett hårt bomullsgarn i mudden. Så dessa har jag nu också rivit upp.

Att sticka allt fyra gånger är ju också ett tips för den som vill hålla garnbudgeten i schack.

Ett bett i det sura äpplet

Jag hittade den här längst inne i en ufo-hörna och undrade varför den hade kunnat gömma sig där i två år? Den var färdigstickad, men saknade kant runt urringning och ärmhål. Just nu återstår ett ärmhål och två sidosömmar men det kanske pretty woman kan råda bot på. :-)

Published with Blogger-droid v2.0.4

Fiskben var det här

Knepigt det här med färger på foto. IRL är den mer limegrön (Inkawool, tjockt och mysigt). Sticktekniken är ny för mig och heter herringbone, finns bland annat här: http://www.purlbee.com/the-purl-bee/2011/1/5/whits-knits-big-herringbone-cowl.html. Jag har varit nyfiken på den ett tag, men inte riktigt kommit till skott. På syfestivalen i februari stod det en kvinna och demonstrerade tekniken (hon sålde även mönster, minns inte vad hon hette, Maria någonting tror jag), så sen var det ingen tvekan. Väldigt enkelt och roligt att sticka. Jag har inte riktigt fått till det i skarven mellan varven, men det gör inget tror jag. Det ska bli en löskrage att vira två varv runt halsen. Några varv till...

Till kvinnor världen över

Idag är det internationella kvinnodagen, en dag att kanske uppmärksamma för vår blogg. För det blir en särskild gemenskap i det kreativa skapandet, och då tänker jag inte bara i själva juntan.

För visst betyder det något för en kvinna i en annan del av världen, när vi väljer garn som ger en rejäl lön, som Manos vi skriver om i tidigare inlägg. Och visst känns det speciellt att plocka upp gamla mönster som kanske mormorsmor också satt och stickade på sina vantar. Eller när stickning fungerar som ett gemensamt språk när inget annat fungerar, vilket jag upplevt med så nära släktingar som med mina svägerskor.

För alla oss! En vild och vacker bukett idag!

Hmm...

Jag mår allt lite illa när jag stickar på denna skapelse. Minst ett parallellt projekt känns som ett måste. Tur att det är långt till nästa vinter.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Blå Frida

Ett alster till i härliga Manos silk blend. Samma garn som Cecilia skriver om här nedanför. Mössan är stickad efter ett mönster från Yll och tyll och heter "Fridas spetsstickade". Det här är nog den 5:e eller 6:e jag gör. Dottern har en gul sen tidigare som hon, praktiskt taget, bor i. Hon gillar mössor med häng och den här fick lite extra.

Förgyll en vardagkväll!

Ibland kan vardagkvällarna gå lite i stå, kan jag känna. Vi har så mycket vardagslångpendling och träningar i fotboll och friidrott, att när de obokade kvällarna tillfälligt ökar i antal, hänger huvudet inte riktigt med.

Men en vardagkväll är verkligen toppen att träffas. Det förgyller. Så för ett tag sedan kom Heli och hennes son Emil över till oss "en vanlig sketen tisdag", som Findus uttrycker det. Maten hade jag gjort i förväg och sedan var det bara att koka pastan efter jobbet.

Heli skulle äntligen få sin 40-årspresent, en sjal med en låååång historia, men som landade i denna Yll&Tyllsjal av fantastiska garnet Manos, ull/silke som handfärgas i små grytor av ett kvinnokooperativ i Uruguay, och som har en personlig avsändare. Garnet är rättvisemärkt och en fantastisk bekantskap på alla sätt. Just den här modellen är likadan på båda sidor och kan viras dubbel.