I hörnet av vår trädgård står en pion. Den är överdådig, som pioner gärna blir. Hela plantan och varje blomma. Jag plockar in, doften sprider sig och snabbt faller bladen ner, men till och med det är vackert på en pion.
Nu är ju inte det här en blomsterblogg, utan en stick- och virkblogg och därför får vi koncentrera oss lite på vinrankan som ligger där och trängs. Det här garnet växtfärgade jag en galen helg i Heby för 20 år sen, hur mycket garn som helst hade vi beställt och de stora grytorna i en gammal tvättstuga gick varma nätterna igenom.
Så har garnet blivit liggande och jag har haft olika idéer om vad det skulle bli, men till slut så hände det sig att jag behövde en lång buss-stickning och stack ner handen i en korg och fiskade upp det här garnet och stack ner handen en gång till och fick upp ett mönster på en vinrankesjal. Och så sprang jag för att hinna med bussen.
Jag tror basgarnet var melerat grått, därefter infärgat med indigo. Det blev två mörkare partier och mörkt i ändarna. Tre hekto gick åt. Själv har jag varit tveksam till den lite blyertsgråblå färgen, men halvvägs in i stickningen övertygade juntan mig om att den var snygg, så nu tycker jag väl det istället då. Är man tvilling så är man.
Mönstret kommer från Garnverket, som ligger vid Kungsholmens kyrka, och heter alltså vinranka. Jag fick det på köpet en gång när jag handlade upp halva affären. Madeleine i vår junta har stickat den i grönt och den blev väldigt fin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar