Virkad börs

Så har jag också gett mig in i virkandets värld. Själva virkandet gick väl ganska bra - men det här med att limma fast alstret i bågen.... kladdigt och dant. Undrar om jag köpt fel lim? Bra blev det i alla fall INTE. Fäste inte, limmet syns, höll på att limma fast både mig och bordet... Fast vem vet, det kanske inte var fel på limmet, kanske var fel på handlaget ;-). Nu ska jag sticka en stund och smälta det här.

Två lila systrar

har rest sig ur högen med kroppsdelar.

Världens gladaste kanin

Jag vet att det kanske inte syns i hennes ansikte, men det här är världens gladaste kanin just nu! Först blev hon utan ben eftersom garnet tog slut. Pär tyckte vi skulle skicka ut henne med ett dragspel i tunnelbanan för att tjäna lite stålar, men efter en lyckad tur till mammas garnförråd och en minst lika lyckad transplantation så kan hon nu stolsera med långa, fina bakben. Hon är jublande glad över att slippa tunnelbanan och njuter nu av att mysa i värmen från ljuslyktorna istället.

Bilder vid kommentarerna

Och plötsligt så ser nu i alla fall jag era fina profilbilder vid kommentarena. Ingen inställning är ändrad så det har väl helt enkelt inträffat (ett inte helt ovanligt) it-mirakel!

Herrväst

Nu är den klar, herrvästen som har sitt ursprung i damvästmönstret från Nina Sagulin. Än så länge har jag inte hunnit tvätta den. Jag hade lite bråttom att fota den eftersom jag är lite imponerad av mitt eget stickande. Inte trodde jag att det skulle gå så bra att sticka klädesplagg. Passformen kunde nog inte ha blivit bättre på sambon! :-) Får se vad det kan bli framöver. Ev något till mig själv...

Toppig vintermössa

Hemma med en krasslig dotter, och då bidde det en mössa. Tanken var väl att jag skulle ha den själv, men vi får väl se vem som hinner först på morgnarna... Får väl sticka en till.

Mönstret kommer från Nina Sagulin, och garnet köpte jag på hennes stickcafé i söndags, Colinette point five. Men det här med att fotografera rött är inte lätt. Tycker att den ser tomteröd ut på bilden. I verkligheten är färgen en ganska mörk vinröd.

Hemma idag också, och nu ska jag sticka halsduk!

Wroom, wroom...

Och redan innan jag hunnit montera ihop min lilla hög har jag en ny kompis på gång:
http://www.deliciouscrochet.com/products/amigurumi/little-car/

Söt va? Får se om den är lika söt när jag virkat den :-)

Hur blir det så här?

Nu sitter jag här med en hel hög amigurumidelar igen. Var kommer de ifrån? Förökar de sig på egen hand där i påsen, eller är det helt enkelt så att jag är.... lätt manisk? Nu återstår att se om ögonen jag har räcker till alla mina nya vänner.

Litterära trådar

Det är förvånansvärt hur ofta stickning dyker upp som ingrediens i böcker. På senare tid har jag formligen snubblat över garn, alltså inte bara i mitt eget hem.

Under mer än ett år har Harry Potter varit som en femte familjemedlem hos oss. Jag är grymt imponerad av författaren som väver intrigen så skickligt från första till sjunde bok. Problemet är att jag inte fullständigt har handlingen klar för mig, eftersom jag bara högläst vartannat kapitel…
Men de stickade tröjorna har jag inte missat och de känns som centrala symboler. Kompisarnas mamma, mrs Weasly, producerar kärleksfullt på löpande band åt sin stora barnaskara. Och inte nog med det. Harrys första julklapp någonsin (här är jag lite osäker med tanke på hålrummen) blir en stickad tröja.

Även i Kajsa Kavat finns det tröjor. Men de kliar, så dem måste Kajsa klippa sönder.

Min absoluta favorit är ”Astons stenar” av Lotta Geffenblad. Aston samlar stenar (den här läser vi med igenkänning, min femårige son och jag, ehuru han sedan två års ålder samlat en pinne om dagen på väg hem från dagis och kommer ihåg varenda en utifall någon lyckats smugglas bort) och måste ta med sig dem hem eftersom de fryser. Bilderna visar en mamma som läser tidning och spelar gitarr och en pappa som stickar mössor åt hela familjen och små täcken åt alla stenar. Som sagt, en favorit.

Häromdagen läste jag Åsa Larssons deckare från Kiruna ”Till dess din vrede upphör”. Där går gamlingarna runt i de kalla husen i stickade koftor som är ganska närgånget beskrivna.

En av de kanske mest otippade böcker i denna lista känns som ”Grupp 8 och jag”. I början av 70-talet var Gunilla Thorgren med och startade detta feministiska nätverk som har betytt så mycket för dagisutbyggnad, jämställdhetspolitik och lagstiftning. Samtidigt vävde hon gardiner till sitt värmländska torp. Jag blir lite förvånad när jag ser det på pränt, men samtidigt var det så hela min barndom såg ut. Två äldre systrar som ordnade aktioner mot kärnkraft på lördagen och satte upp en mattvarp på söndagen. Politik och skapande verkar kunna ligga väldigt nära varandra.

I somras när jag var hemma på Öland fick jag höra talas om Kvist-Mina som i början av 1900-talet stickade strumpor medan hon gick. Det gör Vandrar-Marie i boken skriven av Margit Friberg också. Då tänker jag att det kanske ligger i mina öländska gener. Att jag stickar vantar på tåget till Eskilstuna varje morgon.

Stickad trekant

Min stickade trekant är klar! Den blev inte så stor, men fullt tillräcklig för att räcka över axlarna. Stickade på så långt garnet räckte. Om jag inte är helt ute och cyklar (mitt minne är inte alltid att lita på....) så kommer garnet från Ullcentrum på Öland. Hursomhelt entrådigt ylle.