Vi har fått en award!

Det var ganska längesen, i januari, men eftersom vi bara träffas var tredje vecka, så har det tagit lite tid att sammanställa vårt inlägg :-)




Awarden fick vi av min rara svägerska Magdalena. Tack så jättemycket!

Med denna utmärkelse följer att man ska:
• kopiera awarden på din blogg.
• länka till den personen som gett dig awarden.
• berätta 7 intressanta fakta om dig själv.
• välja 7 andra bloggar som du vill ge awarden till, samt länka till deras bloggar.
• lägg en kommentar i deras bloggar att du gett dem denna award.

Så här kommer 7 fakta om oss:

1. Våra svenska favorityllar är Wålbergsgarn, Ullcentrum och Eskimo.
2. Vi stickar, broderar och virkar gärna i ull, bomull och alpacka, men använder även mohair, angora, lin och silke. Ibland slinker det med lite mer udda garner av mjölk, soya, banan och bambu eller nån glittrig syntet.
3. På förra syjuntan var vi 8 personer som hade 18 pågående projekt (icke räknat de som låg kvar hemma).
4. Vi har tillverkat minst 26 amigurumisar.
5. Vi har släkt i 9 länder (Sverige, Algeriet, England, Frankrike, Iran, Kanada, Marocko, Turkiet och USA).
6. Åldersskillnaden mellan äldst och yngst är 21 1/2 år.
7. Hastighetsrekordet innehas av Nina, som påbörjat och avslutat ett och samma projekt vid ett juntatillfälle (inklusive amning av son - som också fick äta färdigt). Längst pågående projekt lämnar vi utanför denna sammanställning....
   

Vi vill skicka denna award vidare till alla underbara människor som läser vår blogg!!

En klimatsmart ullkastrull

Detta tips kom upp under en bokklubbsträff och symboliserar bara bredden på samtalen där. En kompis berättade att hon kokade risgrynsgröten i en yllekofta. Först trodde alla att vi hört fel och höll masken, men hon insisterade. Så jag provade på självaste julafton och kan bara konstatera. Det fungerar. Så här. Koka ihop vatten och risgryn, häll på mjölken och småkoka. Ta sen bort grytan från spisen, vira in den i ullkofta eller yllefilt och glöm bort den några timmar. Simsalabim. Situation vinn-vinn. Sparad el. Ovidbränd gröt.

Just denna gröt är kokad i en isländsk tröja som jag köpte garnet till under en resa dit för 20 år sedan. Jag fick välja mellan "recept" på engelska och på isländska.

Det ska vara väst i vår

Min väst är klar och jag är så stolt! (Den sitter bättre på mig än på provdockan kan jag avslöja.) Virkad i Drops Karisma efter ett mönster från Drops.

Och om det är någon som tycker jag är snål med kommentarer i bloggen så beror det på att mina kommentarer den senaste tiden inte verkat "fastna". Jag skriver och skriver och nästa gång jag tittar in är kommentaren borta. Nu hoppas jag att ni kan läsa det här inlägget i alla fall.

Sommar och vinter

Så här mitt i djupaste vintern började jag desperat att tänka på sommaren. Och så tog jag och stickade den här smala saken i bomull och lin som nog blir lagom att vira löst runt halsen en sommardag när ylle känns stickigt. Den är stickad med två hålvarv, mycket trevlig och snabb stickning. Ska nog ta och tvätta den så den jämnar till sig.

************

Sen insåg jag att det nog är ett tag kvar på vintern och stickade Nina Sagulins bubbelmössa som jag länge varit sugen på. Garn fanns ju liksom hemma...

Tänkte att den skulle bli bra till yngsta dottern, men hon vill inte ha den för det är inget häng därbak. Jag som trodde att hon inte ville ha häng hade stickat den lite kortare än vad mönstret sa. Jaja, det var i allafall väldigt roligt att sticka bubblor!

Tröja till ny liten bebis

En liten tröja i Eco babyull klar och överlämnad till en liten tjej som kom till världen i måndags. Stickade minsta storleken, men ack så stor den såg ut bredvid det lilla livet... Tänk så fort man glömmer hur yttepyttiga de små bäbisarna är, när de är nya. Nå, hon lär ju växa :-). Halsduken fick den nyblivna storasystern. Garn och mönstret på tröjan kommer från Marks & Kattens.

Det fina knytbandet har mina döttrar flätat, ett band vardera. Tekniken fick de lära sig på Birka i somras.

Bönor och ull

Garnet hittade jag på garngrossen Kinnagarn, i just Kinna. Efter att ha testat värmeåtervin-ningsaggregat en hel dag i Borås hann jag in en racer-sväng innan portarna slog igen klockan 18.

Bris är hälften ull, hälften soja och en riktigt mjuk och trevlig bekantskap. Tyvärr utgående, som de flesta fynd.

Jag har räffelstickat med fyra räta och två aviga och tvärtom på avigan. Nu värmer halsduken min svåger som fick den i julklapp.

Recept för en bra dag

På min syjunta bjöd jag på chocolate-chip cookies och några frågade efter receptet. Det kommer från Rosendals Trädgårdscafé:

3 dl mjöl, 1 tsk salt, 1 tsk bikarbonat, 190 g smör, 4½ dl farin, 3/4 dl socker, 1 tsk vaniljsocker, 2 ägg, 6½ dl havregryn, 350 g grovhackad mörk blockchoklad.

Blanda mjöl, bikarbonat och salt i en skål. Blanda alla sockersorter och smör i en annan skål tills det blir krämigt. Vispa äggen lätt. Häll i ägg och havregryn. Rör om. Tillsätt mjölblandningen och arbeta väl. Rör ner chokladen. Klicka ut kakorna på smord plåt. Jag gjorde dem ganska små och då blir det 40 kakor som gräddas i 180 grader.

Jag följde receptet men glömmer varje gång att jag tycker de blir aningen för salta. Nästa gång ska jag halvera saltet.

Bildens snygga kakburk fick jag av Sofia i invigningspresent när jag hade trädgårdskafé i Borgholm 1998. I en veckas tid textade vi kakskyltar & gatupratare, målade sockerburkar, provbakade recept och döpte kakor. Några höjdare blev Trazans banankaka och Mamma Larssons bullar. Vi lekte och hade så kul! En av mitt livs mest fantastiska veckor! Just idag fyller Sofia 40 år och jag vill gratulera genom att lägga denna symboliska kaka på din kakbuffé.

Vit som snödrivan

Förlagan hängde i skyltfönstret på Anntorps väv i Gamla stan. Den är stickad i öglemohair med ränder av tjockt silkegarn.
- Och hur många varv har du mellan silkesvarven, frågade jag damen som gjort mönstet.
Hon tittade allvarligt på mig och sa:
- Dem gör man när det faller en in. Det är verkligen inte så noga.
En befriande inställning som jag gärna tog till mig. Silket kommer där det hampar sig och visar på något slags temperament.
Tunn och lätt som en nylagd snödriva känns den som och värmer otroligt.

En riktig lovikkavinter

Varma. Och snabba. Denna vinter har jag verkligen snöat in på lovikkavantar. Det hann nog bli sju, åtta par innan allt garn var uppstickat. De sista blev randiga för att garnresterna skulle räcka. Perfekt tågstickning är de också. Halva vanten på väg till Eskilstuna, andra halvan hem.