Projektinventering

Jag kom på att jag behövde skaffa mig en överblick över mina pågående projekt. Som ni ser är det bara sjalar, tre raka och två trekantiga. Alla i olika stadier. Den tunna trekantiga i lila och grönt ska bara förses med en grå volang, och den andra trekantiga är det inte heller mycket kvar på (ska sticka lite till och sen knyta frans). Granarna har väl snart vuxit sig meterhöga, så där är jag väl ungefär halvvägs. Riktigt kul var det att prova solfjädersmönster, men favoriten är ändå den plommonfärgade rutmönstrade. Jag hoppas ni ser på de små fotona. Det verkar inte bättre än att jag är mycket förtjust i lila/plommon och grönt...

Av turkisk tråd

Som en uppföljning på de röda sockorna kommer här en barntröja delvis stickad av samma garn. Den är i storlek 2-3 år.

Och här hittade jag länken till de radioprogram om syjunta som vi lyssnat och pratat om styckevis.

De turkiskt röda

Det här garnet kommer från en mycket speciell familjeresa. Turkiet blev den mötesplats vi fann för att barnen skulle få möta sina två fastrar, jag mina svägerskor och min man sina systrar. 25 år hade gått sedan syskonen kunnat se, krama och prata på riktigt med varandra. Mötet som jag kanske bara förstår vidden av till en hundradel, var otroligt starkt, även för mig.

En dag gick vi ut och handlade garn tillsammans, mina svägerskor och jag. Vi fastnade för samma röda kashmirnystan. När jag nu stickat dessa två har jag känt någon slags systersgemenskap med dem där de sitter i norra Iran och stickar strumpor. I rött garn. Precis som jag.

Några randiga blå

Det här är ett rejält restparti. 80-talsgarner i kubik. Det ljusblå mohairgarnet har jag fått från en tidigare sambokompis. Det blå är en akrylblandning som skiftar mot lila. Var för sig är de rätt hemska, men ihop blev det lite småcharmigt tycker jag. Och fett sköna som sonen uttryckte det när han provgick.

Som sagt, jag gräver djupt i mina lager. Och tänker lite förläget på alla tålmodiga kompisar som hjälpt till att bära dessa och andra nystan mellan lägenheter och hus de senaste decennierna. Det finns egentligen bara en tröst. Nästa gång flytten går ligger de i alla fall packade i strumpform.

Socksafari

Innan vinterns kyla känns alltför avlägsen lägger jag in några bilder på sockor, som jag gick i gång på i slutet av säsongen. Råvaran till dessa är garn från vår flyttande favoritgranne.

Om man tittar nära resulterade färgningen i en helt galen kombination av rosa, orange och brunt som jag sedan spädde på i sockorna med blått och grönt genom några meterståtar Wålstedtsgarn. I text låter det som ett påskris från 70-talet, men IRL är det ändå förvånansvärt harmoniskt.

Imorgon kommer fler.