Plagg i tiden

Det här är mitt favoritplagg just nu. Den och långkalsingarna. Imorgon ska det bli 20 grader kallt, men jag känner mig rustad. Vitsvartrandig polo stickad som en tub och sedan ihopsydd till en rundel är skön att gömma ansiktet i dessa tidiga tindrande mornar.

Till förra julen stickade jag en likadan och gav den med lite bävan till min 14-åriga systerdotter. Hemstickat, kan det gå hem hos en tonåring? Hon trädde på sig den direkt. Vilken vinstlott!
Den här halsduken är stickad av helt galna 80-talsgarnrester med något lite piggt 2010-tal iblandat. Man får ta den för vad den är, men skoj var den att sticka. Kändes nästan som att väva. Jag slog in det jag hade och randade som en trasmatta.
Här är också två överblivna nystan som fick gifta sig. Ett lurvig bus och ett stramt ekologisk bomullsgarn. Stickad på längden.

Även små händer kan!

Lilltjejen skulle sticka en halsduk, men det blev en ... pulsvärmare!

Extreme blogg makeover...

Så fick vår blogg en lika plötsligt som oväntad makeover eftersom jag inte kände för att gå och lägga mig ;-) Hoppas ni gillar det hyfsat för jag tror inte jag vet hur man ändrar tillbaka till det gamla. Men kom gärna med förslag om ni känner för en annan färgskala - den tror jag jag klarar av att ändra....

Och kom med mer butiker och inspiration till våra nya kolumner till höger!

Får man sticka på fotboll?

Just nu är det väldigt lugnt med fotbollen härhemma. Denna vecka är det bara fyra träningar och sedan väntar faktiskt en cupfri helg. Under sommarsäsong är det turnering nästan varje helg. Jag tar en mycket liten del av ansvaret tillstås härmed villigt, men ibland åker vi hela familjen och ibland är det en cup för varje unge och då coachar jag lillsonen.

Vi trivs bra ihop alla föräldrar, vi fikar, småpratar och hejar. Men för att en rastlös själ som jag inte ska fika ihjäl sig, brukar jag även packa med stickningen. Ungarna tycker att jag är hur exotisk som helst och frågar alltid vad jag "syr" och visar stort intresse för mina alster. Även tränarna frågar artigt.

Men hur OK är det att sticka på fotbollscuper? Jag vill gärna veta.

Så här tänker jag: Jag är uppvuxen i en tid och på en plats där vanliga föräldrar inte hade något ansvar alls för träningar. Skolbussen kom och plockade upp barnen, medan föräldrarna skötte kvällsmjölkningen. Inte skulle de ha tid att skjutsa som vi gör nu. Naturligtvis är jag präglad av detta. Samtidigt lever vi i en ny tid och jag på en annan plats.

Jag är gärna med när barnen spelar fotboll eller simmar. Samtidigt är jag mån om min egen fritid. Genom att ta med stickningen visar jag att även mina intressen är viktiga. Dessutom tror jag att barnen mår bra av att de inte behöver bli iakttagna precis hela tiden. Kanske är det en del av att inte bli för mycket av en curlingförälder.

Men jag har satt upp en egen regel. Träningar och dötid på cuper får jag sticka. Däremot tittar jag alltid på matcher.

Mina barn spelar i den anrika klubben Bromstens IK som i år firar 100 år. Tänka sig! Och för att ni ska få bevis på att även en stickande fotbollsmamma kan vara en stolt fotbollsmamma, länkar jag till lagens sidor. Detta är Arvins sida. Och detta är Adrians.

Ännu en namnhistoria

Snacka om att lära känna sin mat. På denna påse finns informationen: 1 kilo färskpotatis från Hagens åkrar i Floda. Satt den 23 april. Upptagen med grep och för hand av Santos Pot och Per den 24/6. Packad av Joel. Glad midsommar!

Information som ger mersmak! Vi köpte påsen på midsommarafton hos Wålstedts i Dala-Floda.

När jag var liten och det gick hål på strumpan så tån stack ut, sa vi att det växte småpotatis. Är det öländskt eller svenskt, månne?

Ett annat starkt barndomsminne är att jag en gång tittade ner på mina knän och såg dem för första gången utan blåmärken, skrubbsår eller sårskorpor. "Va, är det så här de ser ut!" Jag ser nu på fotot att mina barn inte har fallit långt från äppelträdet ...

Samma dag som vi köpte potatis, köpte jag detta garn, vid namn Joel. Det kan väl inte vara slumpens skörd? Så småningom ska det bli en varm kofta hade jag tänkt mig.

Blomma

Till en blomma behövs 8 m. De två omslagen stickas 1 am, 1 rm på det aviga varvet.

Varv 1: 2 rm, 2 rm tills, 2 omsl, 1 öhpt, 2 rm.
Varv 2, 4, 6, 8, 10: am
Varv 3: 2 rm tills, 2 omsl, 1 öhpt, 2 rm tills, 2 omsl, 1 öhpt.
Varv 5: lika varv 1.
Varv 7: lika varv 3.
Varv 9: lika varv 1.

Hoppas att det blev rätt.

Published with Blogger-droid v1.6.5

saltstänkt sjal

den här sjalen är stickad under solning på bohus malmöns saltstänkta klippor. så mycket solenergi finns lagrad här! jag hör barnens hopp i vattnet och alla åttas småprat över bageriets gudomliga bullar. mönstret kommer från tant kofta, men resultatet blev i minsta laget. garnet tog helt enkelt slut. jag ångrar lite att jag inte använde större stickor än 5,5 men det är ett tips om någon blir sugen. 7 skulle funka till det här garnet tror jag.

garnet som jag tror heter nattviol fyndade jag på wålstedts garnspinneri under midsommarhelgen. jag tog de härvor som fanns kvar och när vi kom till kompisarnas fäbod visade jag upp dem för mormor i huset, kullan karin, och hon kunde ge förklaringen till varför jag aldrig kan hålla ordning på namnet. wålstedts är familjens namn. vålberg är namnet på deras fäbod, och numera garnet. jag lärde mig än mer om namngivning, men det blir i nästa inlägg.

fördelen med att ha en omlindad vänsterhand är att jag hinner lägga ut alla sommarens bilder, jag läser böcker och kan inte diska. tyvärr finns det också nackdelar ...

Polo på tvären

Inspirerad av Nina Sagulin och Cecilia tog jag och stickade denna löspolo. Den är stickad på rundsticka och alltså dubbel - mycket varm och skön. Det turkosa garnet är Ecoull från Marks och Kattens, det lila är mitt nya favoritgarn Incawool från Hjertegarn. Jag virkade ihop den, och det blev nog inte som Nina Sagulin hade tänkt sig, men jag tycker att det duger ändå.