Vi ville skriva några dagar ihop, två kompisar och jag. Valet föll på Runmarö, i Författarförbundets lilla stuga. Allt blev bättre än vi vågat hoppas. Vädret. Stugan. Sällskapet. Produktionen. Upplevelsen.
Minimalt med kläder, varsin dator och massor av mat och vin var packningen ut. Trots obefintlig planering, typ, vi tar med oss ingredienser till två middagar var, var matutfallet närmast mirakulöst. Hela veckan åt vi lunch och middag med efterrätt, fikade rätt rejält hela vägen in i kaklet och det vi bar hem var några buljongtärningar och kryddburkarna.
Att diska ute är bland det bästa jag vet. Det står för sommar, ledigt och utflykt.
Och morgondoppet fick vi ta nere vid klipphällarna.
Vi skrev ganska flitigt, för äntligen fanns några dagar för just detta. När vi skrivit en stund, läste vi högt. Vilka berättelser vi gav varann! Berättelser om udda båtar, om det speciella gränslandet mellan barn och vuxen, om fotbollsskolor och en tid i bröstcancerns skugga. Skrattade högt och grät stilla.
Två artiklar, en essä, en nästan klar tonårsroman och två barnböcker hann vi få ihop. Ibland fick jag lov att smita iväg för att tänka, eller kanske helt enkelt bara njuta, och satte mig att sticka lutad mot en slät klippa.
I helgen hade vi återträff på Gålö. Puffade och coachade några steg till. Och på morgonen gick vi ut och plockade varsin pappkasse stelfrusna trattkantareller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar