Ett koftigt år

Syjuntehelgen i Waxholm

 

 

"Wild Flower" i Drops Nepal



"Whispers" i Drops Alpaca

Under syjuntehelgeni Waxholm i maj i fjol tog jag mod till mig och påbörjade mitt första koftprojekt: en mörkblå kofta i Dropa Alpaca och mönstret "Whispers". Ivrig som jag var gjorde jag (naturligtvis) inget prov för att kolla virkfasthet och så utan jag tutade och körde.
Snart märkte jag att koftan blev liiiiite liten för för mig och drog då genast igång koftprojekt nummer två: samma mönster, samma garn fast i ljusgrönt (?) och med virknål ett halvt nummer större. Den blå koftan bestämde jag mig för att ge bort så snart den var klar. Det var ju bara det att den liksom inte ville bli riktigt klar...

Sen under hösten drog jag sedan igång tre andra projekt: en kofta i mönstret "Wild Flower" i Drops Nepal, en svart kofta samt projektet att bli av med "några" extrakilon jag dragit på mig de senaste åren.

Den svarta koftan blev rysligt stor så den rev jag upp, började om på och tre dagar senare lyckades jag glömma virkningen på pendeltåget.

"Wild Flower" var mycket snabbvirkad och rolig och min gröna Whispers blev också klar. Men den blå som jag skulle ge bort ville liksom fortfarande inte bli klar...

Så en dag var extrakilona borta och den blå koftan klar och då stod förstod jag att ödet stått på mina sida de senaste månaderna. Den blå "Whispers" satt nu helt plötsligt perfekt medan den gröna kändes stor. Ibland lönar det sig att inte kontrollera virkfastheten.

Så nu har jag i alla fall tre koftor som jag kan använda. Wild Flower var mer förlåtande i storleken än sina syskon (om än något svårfotograferad).

Observera halsringningen på mina två Whispers: den blå har en djupare ringning - mer lik bilden i mönstret - och jag undrar hur jag lyckades virra till den gröna så. Men det blev ju i alla fall symetriskt...