Tjejerna rensade och då passade jag på att sticka vidare på koftan. Lite tomt kändes det utan Cecilia men det fick gå. Jag har aldrig förut lagt upp maskor mitt i arbetet med korsuppläggning och stödtråd men efter en liten härdsmälta gick det alldeles utmärkt. Nu är det bara att nöta vidare.
Det är fantastiskt roligt att se hur koftan tar form. Och ännu gladare blir jag när jag tänker på att den inte kommer behöva monteras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar