Hundra procent säker?

När vi åkte till Turkiet på höstlovet, träffade vi för första gången barnens kusin. Ett sådant positivt möte!

Och där lärde jag mig omigen, att jag aldrig ska sluta förvånas över folks oväntade kunskaper.

Söndagen tillbringade vi naturligtvis på marknaden, då frukt och mat skulle inhandlas för veckan som kom. På ett ställe hittade jag ullgarn och jag använde den lilla (och då menar jag lilla) turkiska jag kunde och frågade "yun, 100 per cent?" Jovisst var det ull, sa försäljaren och pekade på etiketten där det mycket riktigt stod. Garnet kändes lite strävt men jag ville ju gärna fynda något på den lokala marknaden och var precis på väg att betala när kusinen knackade mig på axeln och tecknade åt mig att vänta. Han frågade försäljaren om en tändare, vilket han inte hade.

Efter en lång färd runt marknaden och med mig oförstående väntande vid garnet, kom han tillbaka med tändstickor i handen och bad att få en liten tott av garnet. När han eldade på den blev en plastig sträng kvar i handen. "Not 100 per cent yun" konstaterade han. Både försäljaren och jag kände oss övertygade och lite snopna på en gång.

Men så är det tänker jag. Har man som han en stickande mamma, så besitter man kunskap som helt oväntat kan komma till nytta. Det känns trösterikt för en tvåsönersmamma som jag.