I olivernas land

Stickade vita stövlar? Högsta mode i Turkiet. Ja, inte vet jag hur man får det att fungera i praktiken, men söta är de i alla fall ...

På bazaren stötte vi ihop med ett kvinnoprojekt som moderniserar det traditionella turkiska hantverket. Det är även ett socialt projekt för arbetslösa kvinnor. Just den här damen är utbildad ingenjör men har svårt att hitta jobb i branschen. Genom att sy, virka och sticka och sedan sälja på torsdagsbazaren, kan hon försörja sig någorlunda.

Olivsäsongen är lång Ayvalik. Under flera månader pågår skörden och de fina oliverna plockas för hand och resten bankas ner och samlas ihop på dessa skynken för att sedan bli olivolja. Och vilken olivolja! Turkiets finaste! Även om jag är partisk så är det faktiskt sant.

Frukost med traktens guld på vårt lilla familjepensionat. Honung, ost, valnötter, grönsaker, granatäpplen, te och oliver. Våra annars ganska frukostkräsna barn, njöt av läckerheterna och på turkiskt vis drack vi fyra koppar te till i småglas. Min kamp om att få familjen till tedrickare håller med internationell hjälp på att nå resultat.