Lovikkavantar, det är något jag verkligen gillar att sticka och när man kommer hem till min systers familj för att fira jul, så har där samlats en hel trave i olika randningar. Roligast av allt är att de används. De värmer cyklande studenthänder i Lund, gymnaisehänder på väg till Västerviksbussen och skidande systershänder runt Gamlebyviken.
Skulle vara kul att samla på bild tänker jag. Jag, som har varit en fotograferande lokalreporter är van vid att mina motiv snällt gör som jag säger:"ställ dig så, titta ditåt, håll upp handen så här", jag får nu en utmaning. Att fota sin egen familj och några egna barn innebär en hel hög som struntar högaktningsfullt i anvisningar. Folk kommer och går och efter två minuter tappar den minste tålamodet och drar efter några skuggboxningar och bus. Därav några instuckna hakor och händer. En mamma får ingen andra chans. Men visst blir det ganska charmigt så också.
Halsduken på den övre bilden är från Nina Sagulins bok Sticka accessoarer och granmössan har min syster Birgitta stickat någon gång på 80-talet (eller 70 kanske rent utav?). Den har varit flitigt använd av olika familjemedlemmar genom tiderna och upplever nu en renässans, för mer äkta retro än så blir det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar