TVÅ ut och en in!

Gårdagens tänkta picknick med Jenny och familj förvandlades till minijunta med Jenny och Cecilia. Mycket trevligt, och ytterst spontant. Lite rosévin, och sen var vi igång. Min bladhalsduk (fritt efter en av Tant Koftas pulsisar) hade äntligen nått sina ca två meter, och den trubbiga godissjalen (eller papegojan som äldsta dottern kallar den) fick sina eleganta svala fransar knutna. Sen var det bara att ta tag i nästa projekt. Jag har två fastrar och de ska få varsin sjal i Rowans silketweed. Den första är vackert spenatgrön och jag använde ett möster som jag har använt och behärskat fullt ut en gång tidigare (finns att beskåda här). Det är för övrigt samma mönster som Jenny nyss använde och visade sitt röda resultat av. Ovanligt självsäker la jag upp och satte igång, och jag vet inte om det var vinet eller det trevliga sällskapet, men ingenting fungerade! Hålvarven gick i sicksack och hoptagningarna haltade. Jag stickade och gick tillbaka, stickade och gick tillbaka. Vid ett tillfälle utbrast Jenny: "Men har du inte kommit längre?!" när jag fortfarande satt med en liten trekant i händerna efter att ha jobbat febrilt i ett par timmar. Men till slut lossnade det, och nu på morgonen har jag stickat några varv till bara för att övertyga mig om att det faktiskt inte är ett svårt mönster. Nu ska det fungera!