Två bonushalsdukar

- De ser ut som Odd Mollys, sa väninnans 15-åriga dotter när de var hemma hos oss på middag.

Jag blev jätteglad, eftersom jag gillar Odd Mollys stickade men kan tycka att de är lite "för mycket" jag och ändå inte stickade av mig. Men de här känner jag mig hemma i.

Själva halsdukarna är mosstickade i rest från ett tidigare koftprojekt.

Volangen på den gröna är i och för sig ett investerat bandgarn Giotto, men den vita har jag fått nästan gratis. Bambugarnet är fyndat för någon tia och räckte på metern till två lika långa volanger, utan att jag mätt. Jag kanske kan bli nämndemansmor, som vi säger på Öland när fläsket och kroppkakssmeten går precis jämnt upp.

Blått!

Blå benvärmare till dottern. Passar lika bra utanpå som inuti skorna. Vi korsade Amazonas djungler för att fotografera mästerverken. Paddlade mellan mygg och krokodiler längs Orinoco för att hitta det rätta ljuset ;-). Garnet är Bris, en blandning av ull och soya. Helt underbart att sticka med!

Fäääärdig!

Nu är jag färdig med en sjal som ska ingå i ett byte med svägerskan. Den var riktig seg att sticka i början med lååånga varv (började med 300 maskor) och entrådigt garn. Dessutom krånglade uppläggningskanten genom att bli stenhård. Sedan provade jag en annan uppläggningsmetod, och den fungerade jättebra. Jag hade lite svårt att släppa sjalen när den väl var färdigstickad, så jag virkade ett varv med fasta maskor runt, och sen ett varv med små luftmaskebågar runt uppläggningskanten. Eftersom jag tog in på varje varv på kanterna fick den en kul hornform. Det syns nog inte när den viras runt halsen. Kanten volangar sig lite också, sånt är jag svag för. Jag är ledsen över att korten är lite suddiga, hoppas ni ser ändå.

För snabbstickat!

Så blev det en mössa till slut och vilken tur att vintern faktiskt är kvar! Den är stickad i colinette point 5 och med den finns det egentligen bara ett problem. För snabbstickad. Jag hann inte ens fram till Eskilstuna en morgon innan den var klar. För återresan fanns alltså ingen ursäkt att inte läsa ut Herta Müllers Hjärtdjur. Mössan är tänkt för mig, men modellas här av en sprallig lillson.

Titta vad min mormor kan!

Jag kan inte låta bli att visa upp de här vantarna som jag just har fått av min mormor, 87 år. Jag fick ett par sådana för många år sedan, men så en dag när julstressen var som värst tappade jag bort den ena. Förtvivlad ringde jag till mormor för att bekänna. Hon tog det hela ganska lugnt (vilket inte jag gjorde), och se, två månader senare dimper dessa ner i mitt knä. Motivet är Kungsängsliljan, Upplands landskapsblomma. Mönstret finns i en bok med landskapsvantar som hon har. Visst är de fina!

Vi har fått en award!

Det var ganska längesen, i januari, men eftersom vi bara träffas var tredje vecka, så har det tagit lite tid att sammanställa vårt inlägg :-)




Awarden fick vi av min rara svägerska Magdalena. Tack så jättemycket!

Med denna utmärkelse följer att man ska:
• kopiera awarden på din blogg.
• länka till den personen som gett dig awarden.
• berätta 7 intressanta fakta om dig själv.
• välja 7 andra bloggar som du vill ge awarden till, samt länka till deras bloggar.
• lägg en kommentar i deras bloggar att du gett dem denna award.

Så här kommer 7 fakta om oss:

1. Våra svenska favorityllar är Wålbergsgarn, Ullcentrum och Eskimo.
2. Vi stickar, broderar och virkar gärna i ull, bomull och alpacka, men använder även mohair, angora, lin och silke. Ibland slinker det med lite mer udda garner av mjölk, soya, banan och bambu eller nån glittrig syntet.
3. På förra syjuntan var vi 8 personer som hade 18 pågående projekt (icke räknat de som låg kvar hemma).
4. Vi har tillverkat minst 26 amigurumisar.
5. Vi har släkt i 9 länder (Sverige, Algeriet, England, Frankrike, Iran, Kanada, Marocko, Turkiet och USA).
6. Åldersskillnaden mellan äldst och yngst är 21 1/2 år.
7. Hastighetsrekordet innehas av Nina, som påbörjat och avslutat ett och samma projekt vid ett juntatillfälle (inklusive amning av son - som också fick äta färdigt). Längst pågående projekt lämnar vi utanför denna sammanställning....
   

Vi vill skicka denna award vidare till alla underbara människor som läser vår blogg!!

En klimatsmart ullkastrull

Detta tips kom upp under en bokklubbsträff och symboliserar bara bredden på samtalen där. En kompis berättade att hon kokade risgrynsgröten i en yllekofta. Först trodde alla att vi hört fel och höll masken, men hon insisterade. Så jag provade på självaste julafton och kan bara konstatera. Det fungerar. Så här. Koka ihop vatten och risgryn, häll på mjölken och småkoka. Ta sen bort grytan från spisen, vira in den i ullkofta eller yllefilt och glöm bort den några timmar. Simsalabim. Situation vinn-vinn. Sparad el. Ovidbränd gröt.

Just denna gröt är kokad i en isländsk tröja som jag köpte garnet till under en resa dit för 20 år sedan. Jag fick välja mellan "recept" på engelska och på isländska.