fredag 16 december 2011

Lucka 16: Saffransdoft i köket

Jag blir faktiskt förvånad över hur otroligt god mat det lagas runtomkring mig. Kanske har jag haft särdeles tur, men mammas mat har varit fantastisk, fast hon bara kryddat med salt och peppar, skolmaten vi hade var jättebra och råkar man hamna på spontan lördagslunch hos nån vän eller ramlar in en sommarkväll i ett annat hem, så finns det ständiga överraskningar.

Just ikväll har maten dock ätits hemma och en slatt rött vin och hela chiliflingor fick smaksätta basköttgrytan från igår. I vår familj är det min man som står för matkonstnärsskapet. Han är duktig på allt från snabba omeletter till festliga fiskgrytor. För några år sedan skickade vi in ett recept på en av hans köttgrytor med chili, saffran och granatäpplejuice till en tävling om årets amatörkock. Han erövrade en av titlarna, den för Öland, med receptet gryta med alvar och sting som finns här. Själv hatar han recept, varje måltid ska skapas i nuet tycker han, men jag brukar försöka mig på att härma.

Granatäpplejuicen i receptet är inte drickjuice, utan en flaska som man köper i butiker med utländska matvaror. Juicen är lite sirapsaktig och vi hittar den i Rinkeby.

Om man går runt och undrar hur saffran böjs (språkligt alltså) finns det utrett på underbara Språkrådets sida. Idag hade jag nämligen anledning att ringa dem för att i mitt jobb reda ut hur näranollenergibyggnader ska skrivas. De har alltid bra svar hur konstiga frågor man än ställer, för just så ska det skrivas, utan mellanrum och bindestreck. Medan jag letade efter deras telefonnummer på webben hittade jag frågan om det nu så aktuella saffranet. Och just så böjs det alltså, saffranet. Inte saffranen.

3 kommentarer:

  1. Och min mormor som komemr norrifrån berättar att hennes pappa uttalade det med betoning på sista a:et, såhär: saffrán. Hur han böjde det i bestämd form framgår inte av historien.

    SvaraRadera
  2. Det är väl dina franska gener, som gjorde sig gällande redan några generationer för tidigt.

    SvaraRadera
  3. Intressant att det frankofona tog sig in den vägen... och redan då...

    SvaraRadera