Jul är ju en tid att fundera över just julens budskap. Vem delar vi med oss till? Vem stannar vi till på gatan och småpratar med? Vem bjuder vi hem?
Under året har klimatet hårdnat i Sverige och det gör att jag allt oftare tänker på en turkisk dam vi träffade bara några timmar i somras och som gjorde oerhört starkt intryck på mig. Özgürs mamma är teodlare och tog oss upp till de frodiga bergen i Rize, mot gränsen till Georgien. Vi hade en magisk eftermiddag däruppe.
Fram mot skymningen tänkte vi vända tillbaka till stan där vi bodde, men Özgürs mamma sa att nej nej det orkar varken barnen eller ni som ska köra. Ni bor över hos mig inatt. Först skulle hon bara få i sig lite mat eftersom hon fastat hela dagen. På väg till restaurangen mötte hon några syriska familjer som hon småpratade med, lyfte upp småbarnen och plockade om dem. Hon berättar senare lite i förbifarten hur hon planerar att praktiskt hjälpa flyktingfamiljen hon lärt känna.
Den kvällen ordnade hon mirakulöst sängplats till oss nio personer, från tre olika länder i sin egen lägenhet. Flera av oss kunde hon inte kommunicera direkt med, bland annat mig.
Hon är en sån virvelvind av vänlighet, denna dam. Hon väljer att se gemenskap där andra sätter gränser. Vi är alldeles tagna, alla vi som kommer i hennes närhet. Hon är samtidigt en sådan urkraft. Och hon använder sin kraft så positivt.
Turkiet tar emot 1,5 miljoner flyktingar från Syrien. Özgürs mamma har bestämt sig att hjälpa till på det sätt hon kan. Och så tänker jag att vi har en tid i Sverige som hellre pratar om det som skiljer än som förenar. Samtidigt pågår så mycket fint också här i Sverige. Hjälporganisationer som stickar babykoftor och filtar att skicka till familjer i kalla läger. Småorter på landsbygden som välkomnar nya som vill bosätta sig där befolkningen annars minskar. Människor som möter främmande människors blick med vänlighet.
De små handlingarna som tillsammans bildar en enorm kraft för öppenhet och möten, inte spott eller brandfacklor. Det tänker och hoppas jag, nu när det är jul.
Det här inlägget blev ett kinderägg, tre dagar i samma lucka som startade julaftonskväll. Sedan dess har tv också börjat sända dokumentären om Astrid Lindgren, en kvinna före sin tid och med mycket civilkurage. Tv när den är som bäst. God fortsättning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar