Ibland är det verkligen som det står i böckerna. Saker kommer till en. När man minst anar det. Som när man bänkar sig för Nobelkvällen och den visar sig vara en enda lovsång till stickning, garn och syjuntor.
Visst är det bara att luta sig tillbaks i stolen och njuta när Cirkus Cirkör pratar om stickning som en fredshandling, ett sätt att skapa band mellan länder och människor. Och samtidigt stickning som en källa till något långsamt mentalt meditativt, som vi så väl behöver i vår snabba tid.
Ännu mer speciellt är det att redan i helgen cirkulerade ett mail i juntan om att fixa biljetter till Cirkus Cirkörs föreställning Knitting peace i vår. Sarah hade i somras sett förstudien och talade varmt för saken. Den 17 mars går vi in i världsstickningen på Dansens hus!
Snacka om att någon läser juntans önskelista och delar ut julklapparna hela vägen till julafton!
Nu längtar jag ännu mer efter våren!
SvaraRadera